Juliet Atto om hur den antirasistiska kampen och queerrörelsen behöver varandra.
Det kändes som den enda varma dagen förra sommaren. Luften var bäddad med sol, hopp och gemenskap. Jag bar prideflaggan på ryggen och faktiskt kände det pride betyder: Stolthet. Med knutna nävar i luften marscherade jag och över 50 andra afrikansvenska hbtq-personer och allierade syskon på Stockholms gator och ropade: »We’re loud! We’re here! We’re black and we’re queer!«
Black Coffee, den separatistiska organisationen för svarta afrikansvenskar, utgjorde den första helsvarta sektionen i paraden i Stockholm Prides nästan 20-åriga historia. För första gången kunde jag vara både svart och queer och föra den antirasistiska och queera kampen samtidigt. Det var mäktigt, men var det tillräckligt? Ska det bara vara upp till oss som besitter båda identiteter att försöka väva den antirasistiska kampen och hbtq-rörelsen samman?
»Vi ska inte bara kunna känna gemenskap i separatistiska rum, utan var än en regnbågsflagga vajar.«
Det sker en organiserad uppresning av svarta människor världen över. I moderna sammanhang startade det med Black Lives Matter-rörelsen i USA som grundades av de tre afrikanamerikanska queerkvinnorna Alicia Garza, Patrisse Cullors och Opal Tomet. De har lyckats skapa en intersektionell rörelse som är antirasistisk, feministisk och queer.
En svart uppresning har inte undgått Sverige heller. Afrikansvenskars röster skildras och syns allt mer i mainstreamdebatten, tack vare att vi organiserar oss. Våra röster börjar också bli starka både i den antirasistiska kampen och hbtq-rörelsen.
Black Coffee Hbtq föddes under Stockholm Pride 2015 och är en separatistisk, feministisk och antirasistisk rörelse – av och för svarta afrikansvenska hbtq-personer – där intersektionalitet är ett måste. Men ett intersektionellt perpektiv måste också föras av de stora hbtq-organisationerna som sitter på makten om rörelsen ska vara för alla, och inte bara vita queerpersoner.
»For Racial and Economic Justice« är San Francisco Prides tema för i år, vilket är ett enormt kliv framåt för den antirasistiska kampens och hbtq-rörelsens sammanvävning i USA. Det visar att båda kamperna inte bara ska ske parallellt utan tillsammans.
»Afrikansvenskars röster skildras och syns allt mer i mainstreamdebatten, tack vare att vi organiserar oss. Våra röster börjar också bli starka både i den antirasistiska kampen och hbtq-rörelsen.«
Jag undrar vad det är som hindrar den svenska hbtq-rörelsen från att göra det? Trots regnbågens alla färger verkar det som att den allmänna svenska färgblindheten också påverkar hbtq-communityt. »Sverige har inte samma historia som USA när det gäller rasism«, brukar vara argumentet, men det finns fortfarande en förtryckande samhällsstruktur även här i landet lagom, som en stor del av befolkningen utsätts för, och en del av dem är också hbtq-personer.
Är separatism det enda sättet för oss att inte bländas av queerrörelsens vitnormativitet? Vi ska inte bara kunna känna gemenskap i separatistiska rum, utan var än en regnbågsflagga vajar.
Huey Newton, en av grundarna till Black Panther-rörelsen i USA, höll ett tal i New York i augusti 1970 som hette »A Letter to the Revolutionary Brothers and Sisters About The Women’s Liberation and Gay Liberation Movements«. I talet berättar han om att den svarta frihetsrörelsen, hbtq-frihetsrörelsen och kvinnofrihetsrörelsen måste stötta varandra och uppmanar till samarbete. Trots att över 40 år har gått så möter vi samma problem i dag. Vi kämpar på olika håll när vi borde kämpa med och för varandra.
»Trots regnbågens alla färger verkar det som att den allmänna färgblindheten också påverkar det svenska hbtq-communityt.«
Som svart, queer och kvinna så tillhör jag alla tre grupper Newton nämnde, samtidigt. Jag vill inte behöva titta till USA för intersektionalitet, eller endast känna gemenskap i separatistiska rum. Jag vill kunna se och uppleva den här hemma hela tiden, och inte bara en gång om året under augustisolen.
För ett jämställt samhälle, för alla, måste den antirasistiska-och hbtq-kampen ställa sig bredvid varandra och marschera tillsammans.
Juliet Atto
Projektledare och kommunikatör på Feministiska Kommunikationsbyrån, samt medgrundare av Black Coffee HBTQ, Sveriges första grupp av och för svarta afrikansvenska hbtq-personer.
Trevlig läsning!
