Vinnaren av Regnbågspriset: »Jag hoppas att fler afrikanska länder följer efter«

Det är tidigt på morgonen men Friedel Dausab är oförskämt pigg när jag ringer upp. Efter en vecka på ett »silent retreat« i Thailand där varje dag inleddes med meditation 04.30 är allt efter klockan sex en ordentlig sovmorgon.

– Jag var stressad och läste slarvigt, jag trodde att det var ett yogaläger som jag hade anmält mig till, säger han med ett skratt, men konstaterar att hålla tyst i en vecka var precis vad han behövde.

De senaste fem åren har inte kännetecknats av ett stilla tigande – i stället har Dausab befunnit sig längst fram på barrikaderna där han drivit en rättsprocess som ifrågasätter Namibias sodomilagar – lagar som förbjuder sex mellan personer av samma kön.

I juni 2024 beslutade landets högsta domstol att ge Friedel Dausab rätt och brotten »sodomi« och »onaturliga sexualbrott« förklarades att vara icke konstitutionella och ogiltiga. Beslutet har överklagats, men Friedel Dausab bedömer att chanserna är goda för att domen kvarstår.

»Många menar att homosexualitet är något som »importerades« under kolonialtiden, medan det som i själva verket importerades var homofobi.«

Namibias sodomilagar är en rest från kolonialtiden som hängt kvar efter att landet blev självständigt från Sydafrika 1990. Där avkriminaliserades sex mellan män åtta år senare. Nyligen återinförde dock till exempel Trinidad och Tobago sodomi-förbudet efter att ha tagit bort det 2018.

– Tyvärr har många afrikanska länder omfamnat dessa sodomilagar och gjort dem till sina egna. Många menar att homosexualitet är något som »importerades« under kolonialtiden, medan det som i själva verket importerades var homofobi, säger Friedel Dausab.

– I många afrikanska samhällen har det historiskt sett funnits en stor acceptans för olika sexuella läggningar och könsidentiteter.

Han hoppas att den namibiska domstolens beslut ska leda till att fler afrikanska länder följer efter.

Själv kom Friedel Dausab ut som homosexuell i tonåren efter att ha plöjt den information som gick att finna i skolbiblioteket och utbildat sig själv i ämnet, då det inte fanns några vuxna att tala med.

Var du inte rädd att din öppenhet skulle få rättsliga följder?

– Jag kände att jag inte hade något val om jag ville vara sann inför mig själv. Men det är klart att det var en risk eftersom det klassades som ett lika stort brott som terrorism, vilket i sin tur gjorde det legitimt för både polisen och folk på gatan att ta till våld. Men det var sällan som ett ärende gick så långt som till domstol – man ville ha kvar lagarna som ett slags markering så att »män inte skulle börja ha sex på gatorna«.

»Sodomilagarna innebar att homosexuella män lättare smittades med hiv eftersom vi fick smyga till oss sex på toaletter eller bakgårdar.«

Friedel Dausab är uppvuxen med en ensamstående djupt kristen mamma, vilket ledde till att de under några år efter att han kom ut inte hade någon kontakt alls. Först när han som 25-åring diagnosticerades med hiv hittade de tillbaka till varandra.

– Hon förstod vilka risker man utsätter sig för när man tvingas dölja sin sexualitet, och att sodomilagarna innebar att homosexuella män lättare smittades med hiv eftersom vi fick smyga till oss sex på toaletter eller bakgårdar med tillfälliga kontakter, säger han.

Det var också diagnosen som gjorde att Friedel Dausab blev aktivist, och allt sedan dess har han ägnat sitt liv åt att lyfta rättsosäkerheten som drabbar hbtqi-personer i Namibia.

– I omgångar har våldet trappats upp. 2022 blev en mängd transkvinnor och homosexuella män brutalt mördade, en av dem hittades utomhus av några skolbarn med sina genitalier avskurna och placerade ovanpå kroppen.

Ändå vågade du bli ansiktet utåt för denna rättsliga kamp?

– Jag är inte rädd för egen del. Våldet drabbar oftast de mest utsatta som befinner sig längst ner i hierarkin, medan jag i min roll som vd för hbtqia-organisationen Outright Namibia var mer skyddad.

»Om vi inte höjer rösten finns det till slut inte någon kvar som kan protestera.«

Vad betyder det att få regnbågspriset?

– Jag är väldigt glad och tacksam för uppmärksamheten, i synnerhet när vi ser en sådan backlash runt om i världen där högerregeringar inskränker människors rättigheter, inte minst i USA.

– Det är ett sluttande plan – vilken grupp blir näst på tur när man är »klar« med homosexuella, transpersoner och kvinnor? För som antinazisten Martin Niemöller sa i sin dikt »Först hämtade de« – om vi inte höjer rösten finns det till slut inte någon kvar som kan protestera.

Text Erika Hallhagen