Vid slutet av regnbågen

– Den enskilde som flyttar in på ett äldreboende är kanske så klen att den inte orkar ställa sig på barrikaderna, säger Angelica Löwdin, som själv kom ut som transperson efter pensionen. Nu är hon 79 år gammal och är ofta är ute på pensionärsträffar och äldreboenden och föreläser om hbtq-personers livsvillkor.

– Det viktigaste är att både boende och personal vet att vi finns, inte spärrar upp några ögon, och låter oss vara som vi är. Ungefär en procent av befolkningen är trans och ännu fler är homosexuella. Vi finns ju i alla åldersgrupper, säger Angelica Löwdin.

»Den enskilde som flyttar in på ett äldreboende är kanske så klen att den inte orkar ställa sig på barrikaderna.« _{Angelica Löwdin}

Ny forskning visar att det är vanligt att äldre hbtq-personer är rädda att behöva dölja sidor av sig själva i kontakten med vården.

Jenny Löf är doktorand vid Linköpings universitet och har till sitt avhandlingsprojekt intervjuat äldre homo- och bisexuella män och kvinnor samt transpersoner om deras tankar om framtida insatser från äldreomsorgen.

– Det finns en farhåga om att inte få prata om vissa saker. Vem nappar på om någon hintar om en tidigare relation och att de faktiskt vill prata om det? Vem är inkännande och uppmuntrar dem att berätta sina historier, istället för att osynliggöra delar av personen? säger Jenny Löf.

Idag är äldre personer inte prioriterade i utbildningsinsatser mot diskriminering. Hittills har bara tio arbetsplatser inom äldrevården genomgått RFSL:s hbtq-certifiering av totalt över 400 certifierade verksamheter.

Tallgården i Huddinge är ett av få äldreboenden som genomgått utbildningen. Den aktivitetsansvariga undersköterskan Kent Oksman har varit med sedan starten för snart fyra år sedan.

»Det har blivit naturligt att fråga om någon har en partner eller livskamrat, istället för man eller fru.« _{Kent Oksman}

– Efter utbildningarna märks det skillnad i bemötandet av både personal och de boende. Det har blivit naturligt att fråga om någon har en partner eller livskamrat, istället för man eller fru, säger han.

Kent upplever att det var svårare för den äldre generationen i personalen att ta till sig utbildningen i samband med certifieringen.

– De är uppvuxna med man-kvinna-normen. Jag fick påminna dem mer om hur vi ska uttrycka oss och till slut föll i alla fall orden på plats. Du kan inte påverka hur någon egentligen tänker, men när vi jobbar här så beter vi oss professionellt, säger han.

Transpersoner får ibland ett komplicerat förhållande till sjukvården, de har ofta sämre psykisk hälsa än cis-personer och erfarenheterna av bemötande i vården kan påverka mötet med äldrevården. Den fysiskt intima vårdsituationen kan också bli obehaglig för personer som inte följer tvåkönsnormen.

Några av de transpersoner som deltog i Jenny Löfs studie uttryckte oro över att inte kunna vara sig själva om de skulle behöva flytta in på ett äldreboende.

– Det fanns funderingar om vem som ska tänka på deras önskan om att klä sig på ett visst sätt, den dag de inte kan uttrycka det själva, säger Jenny Löf.

»De som ville bo på ett särskilt hbtq-boende ville göra det för att känna sig trygga och dela en gemenskap med människor som har samma historia.« _{Jenny Löf}

Idag finns inga särskilda äldreboenden i Sverige för enbart hbtq-personer. Seniorboendet Regnbågen som uppmärksammats i dokumentären Leva. Älska riktar sig till äldre som fortfarande klarar sig utan större hjälpinsatser. Enligt Jenny Löf efterlyser en del av de hon intervjuat separatistiska äldreboenden.

– De som ville bo på ett särskilt hbtq-boende ville göra det för att känna sig trygga och dela en gemenskap med människor som har samma historia. Flera sa att de skulle vilja bo så om de är singlar, men inte annars, Jenny Löf.

Jenny Löf intervjuade också flera som hade rakt motsatt åsikt.

– En del sa att de gått runt ett helt liv och känt sig annorlunda, och ifrågasatte därför varför de skulle behöva vara på ett boende för sådana som ses som annorlunda. De sa att de ville vara som alla andra bland alla andra, inte stängas in i ett annorlundaskap, säger Jenny Löf.

Angelica Löwdin förstår dem som föredrar ett hbtq-separatistiskt boende, men skulle inte vilja bo så själv.

– I min generation och äldre har många blivit så svårt utsatta att de vill vara ifred när de blir sköra. Men ur allmän synpunkt är det ingen bra lösning, alla ska kunna vara överallt, säger hon.

»I min generation och äldre har många blivit så svårt utsatta att de vill vara ifred när de blir sköra.« _{Angelica Löwdin}

I Göteborg, där Angelica bor, har man valt att ta fram en egen modell för att jobba med hbtq-frågor i äldrevården. Tanken var att det ska bli billigare än att certifieras via RFSL och kunna spridas till fler enheter. De senaste två åren har staden jobbat med pilotprojektet på äldreboenden och hemtjänster i fem av tio stadsdelar.

Äldreboendet Dicksons hus i Örgryte-Härlanda har deltagit. Enhetschefen Pia Sadeti Rad säger att de har förändrat sitt dagliga arbete.

– Vi har sett över de frågor ställs när man flyttar in och funderat över om de kan få någon känna sig utanför. Det har gjort att vi fått ändra våra mallar. Vi har också schemalagd tid där alla medarbetare kan reflektera kring normer och hbtq, säger hon.

»Man kan bli rädd för att trampa någon på tårna, göra fel och bli tyst.« _{Pia Sabeti Rad}

Det har inte varit friktionsfritt och diskussionerna har ibland blivit häftiga i personalgruppen.

– Det är det som är meningen. Man kan bli rädd för att trampa någon på tårna, göra fel och bli tyst. Därför är det viktigt att ställa frågor och öppna sig även om det inte är politiskt korrekt, och diskutera utifrån det, säger Pia Sabeti Rad.

Hittills har majoriteten av det arbete som gjorts kring hbtq i äldrevården har riktat sig till personalen. Men i takt med att medvetenheten om hbtq-frågor höjs kommer fler aktiviteter för de äldre. I år var första året som både Tallgården i Huddinge utanför Stockholm och Dicksons hus i Örgryte-Härlanda genomförde egna Pridefiranden för de boende, vilket har öppnat upp för nya samtal. Ulla Lindström som bor på Tallgården (se bild längts upp) var med och firade.

– Kent hade klänning på sig och hade bett oss att klä upp oss. Jag hade gärna haft byxor och kavaj, men jag har inga sådana kläder så jag hade långklänning. Vi fick pridetårta och de hade satt upp regnbågsvimplar, säger hon.

»Jag skulle inte bli förvånad om det kom två gubbar hit och kramades. Jag skulle tänka att de var gulliga mot varandra.« _{Ulla Lindström}

Ulla tycker att det är bra att det sprids mer information om hbtq-frågor i allmänhet. Hon berättar när hon var ung på 1950-talet så var homosexualitet något som man pratade om i smyg.

– Jag fick höra om två män som älskade varandra. Jag förstod det inte riktigt och tyckte att det var konstigt. Det fanns ju tanter som bodde ihop också, men man pratade inte om det.

Idag är hennes inställning annorlunda.

– Jag skulle inte bli förvånad om det kom två gubbar hit och kramades. Jag skulle tänka att de var gulliga mot varandra, säger Ulla Lindström.

Det är fortfarande ovanligt att samkönade par bor tillsammans på äldreboenden. På Dicksons hus flyttade två män in i en av dubblettlägenheterna. Det ledde till frågor från grannarna, som inte brukar dyka upp när det flyttar in en man och en kvinna. Det fick personalen att undra hur nyfikenheten skulle bemötas.

– Den erfarenheten lärde oss att hur mycket man än utbildar om hbtq-frågor så måste man hela tiden fortsätta att prata om det. Det bästa sättet är ju att bemöta frågorna och vara öppen, säger Pia Sabeti Rad.

Text och bild Sara Arvidsson

Läs mer

Osynligt seniorsex

Äldre män vill ha närhet – inte bara sex

Äldre och sex – hur funkar det?

»Äntligen bryr sig någon om oss«

»Sexualiteten är könens glädje i varandra«

Avhandlingen kring äldre HBTQ-personer:

‘Jag vill inte gå tillbaka i garderoben bara för att jag behöver vård’: Erkännande av äldre HBTQ personer i relation till framtida omsorgsbehov.