»Vi måste se på klimakteriet som vi ser på puberteten«
Vad är klimakteriet, hur har det setts på genom tiderna, och vad händer i framtiden? I nya boken Klimakteriet – Besvärad eller befriad? grottar Ulrika Hammar ner sig i den så kallade övergångsåldern.
Vallningar, nedstämdhet och sömnproblem. Det är några av de vanligaste symtomen under klimakteriet. I dag finns det behandling och medicin för att mildra symtomen, men på 1700-talet såg läkekonsten annorlunda ut. Då hänvisades kvinnorna att sätta blodiglar på blygdläpparna eller att konsumera märkliga pulver.
I den nya boken Klimakteriet – Besvärad eller befriad? djupdyker författaren Ulrika Hammar ner i klimakteriets komplexa värld. Boken reder ut dåtidens galna teorier fram till nutidens hormonbehandlingar, och däremellan skildras klimakteriet som en stor existentiell övergång till en ny fas i livet.
»Kroppen har hållit på med ägglossning och mens under lång tid, när allt det slutar måste det ju finnas utrymme för annat.«
– Jag tycker vi bör se på klimakteriet med spänning och nyfikenhet. Kroppen har hållit på med ägglossning och mens under en väldigt lång tid, och när allt det arbetet slutar så måste det ju finnas jättemycket utrymme för annat. Vad händer där på andra sidan? säger den nyblivna författaren och låter till lika delar frågvis som övertygad.
Varför ville du undersöka klimakteriet?
– Det började med att jag skrev två artiklar för Ottar om att klimakterievården måste bli bättre med anledning av Socialstyrelsens kartläggning som kom hösten 2020. Den visade på stora skillnader i vården beroende på var i landet du bor. Under arbetet upptäckte jag att det fanns så mycket mer om klimakteriet att skriva om – så mycket att det skulle kunna bli en hel bok.
Boken är uppbyggd av över 50 intervjuer med gynekologer och kvinnor som gått eller går igenom klimakteriet. Ulrika Hammar menar att boken är till för alla. Främst för de personer som är på väg in i, eller just nu är i klimakteriet. Men den riktar sig också till en anhörig, eller vem som helst.
– Alla i samhället behöver mer information om klimakteriet, säger Ulrika Hammar.
– Jag tycker vi bör se på klimakteriet som vi ser på puberteten, som en existentiell förändring till en annan fas i livet. Vi borde se klimakteriet som en möjlighet och inte ett nederlag.
»Det kan vara skitjobbigt att gå igenom klimakteriet, men det kan också vara en befrielse.«
Titeln Klimakteriet – Besvärad eller befriad? anspelar på låten New Vision av Frida Hyvönen. Låten handlar om klimakteriet där Hyvönen beskriver en känsla av att ha varit instängd i en fabrik med patrullerande vakter utanför sedan hon var 13 år, men så plötsligt öppnas dörrarna och hon är fri. »Am I gonna feel abandoned or free – what kind of new vision will be granted me«. Ulrika Hammar refererar till låten och tycker att Frida Hyvönen prickar precis rätt.
– Det kan vara skitjobbigt att gå igenom klimakteriet, men det kan också vara en befrielse. Och det är den befrielsen vi måste prata lite mer om. Jag tänker på klimakteriet som något som ruskar om kroppen. Den kallar på oss, och säger »Hörru, nu är det dags för en förändring«.
– I en manskropp tuffar det bara på, men för kvinnan blir klimakteriet som ett wake up call, säger Ulrika Hammar.
Berätta något om klimakteriets historia?
– Det finns så mycket konstiga och sjuka saker. Till exempel de som var övertygade om att äldre kvinnor kunde självantända. De menade att ensamma äldre kvinnor fick feta, svampiga kroppar. När de sedan drack alkohol blev de till en stor svamp som väldigt lätt kunde fatta eld. Och om de satt för nära brasan och fick en gnista på sig sa det »pooof« och så var de borta. Det här var på 1800- talet, så det var inga häxgrejer.
I dag ser vi som tur är inte på klimakteriet som på 1800-talet, men enligt Ulrika Hammar behövs det införas en rad olika åtgärder för att klimakteriet ska tas på allvar. Bland annat borde kunskap om klimaktieriet införas i sexualundervisningen, anser Hammar. Att det pratas om mens, ägglossning, graviditeter och förlossningar – men ingenting om klimakteriet – är konstigt. Hon ser också att det bör pratas mer öppet om klimakteriet på arbetsplatsen, där hon tror att stigman fortfarande klamrar sig fast.
Text Olivia Bengtsson, journalistpraktikant på Ottar
LÄS OCKSÅ:
