Vi älskar att fråga om sex och läsa om andra som har det

Bästa samlagsställningen, så får du relationen att fungera, nya sexdokusåpan, teve-dokumentärer om sexuella avvikelser, svartsjuka, otrohet, könsbyte… ja allt.

I tidningar, på teve och på internet finns hur mycket som helst. Vill vi läsa, höra eller titta på sex kan vi göra det när som helst på dygnet.

Det har hänt mycket på de 50 år som gått sedan vi fick obligatorisk sex- och samlevnadsundervisning i skolorna. Och under de 50 åren har vårt samhälle blivit betydligt mer öppet. Vi har gått från sträng sexmoral till ett mera öppet samhälle där lusten sätts främst. Men hur öppna är vi egentligen?

Fler och fler sexspalter

Kunskapen har ökat och informationen är mer tillgänglig. Men trots det verkar inte behovet av att ställa frågor ta slut. Sexspalter finns både i tidningar och på nätet. De blir bara fler och fler, och det verkar inte finnas någon risk att de konkurrerar ut varandra.

Bara till RFSU:s frågelåda kommer 10 000 frågor per år. Och det är ännu fler som läser frågorna och svaren.

Hela 140 000 träffar har RFSU på sina exempelfrågor som alltid ligger ute på nätet.

– Vi vet att 40 procent av dem som skriver till oss aldrig skulle gå till någon annan förutom till andra frågelådor på nätet. Antingen för att frågorna är så laddade eller för att frågorna ses som för små för att boka in ett besök någonstans, säger Maria Bergström, socionom och ansvarig för RFSU:s frågelåda.

Lockande med äkta problem

Men varför har vi sånt behov av att ställa frågor om sex och relationer? Räcker det inte med alla artiklar, alla dokumentärer, alla hemsidor, alla böcker, det vi lär oss i skolan?

– Det finns så många falska bilder av sex och relationer, därför vänder sig folk till mig och andra med spalter, där är det äkta problem, äkta frågor och äkta svar, säger Malena Ivarsson, socionom och sexolog, som har sin spalt i Aftonbladet.

– Man blir aldrig trött på att kika genom nyckelhålet. Man vill veta hur andra har det, spegla sig i det. Känna igen sig eller tänka att andra ändå har det värre, säger Katerina Janouch, journalist och författare, som har en egen spalt i Expressen.

Men frågorna då? Är inte alla frågor redan ställda?

– Nej, man kan vara hur teoretiskt kunnig som helst. Men när det kommer till den egna kroppen, de egna erfarenheterna, blir man osäker. Den egna upplevelsen är ju alltid unik, säger Katerina Janouch.

Ett svar ger tio frågor

– Vi vet mer om sex i dag rent teoretiskt. Det märks att de som frågar har mycket kunskap, de vet vad de ska fråga om och hur de ska ställa frågorna. Men det verkar som att de inte litar på att kunskapen gäller dem själva, säger Olle Waller, handläggare på Lafa – Centrum för sexualitet och hälsa i Stockholms län, där han också har frågelådan kondom.nu på nätet. Mest känd är han nog som sexualupplysare i teve-programmet Fråga Olle i kanal 5.

Olle Waller tror också att varje svar alstrar tio nya frågor.

Är det så att all information gör oss osäkra? Jo, så kan det vara, tror Olle Waller. Men att se gårdagens okunskap i ett romantiskt skimmer gillar han inte alls.

– Man hör det där ibland, att ungdomarna borde få utforska lite mer, att de inte borde få svar på allt, utan upptäcka själva. Och visst kan kunskapen ställa till problem, saker är inte som man kanske tror att det är. Men oron och osäkerheten var ju lika stor förr, men skillnaden var att man bar den under tystnad. I dag finns det ju personer att vända sig till med sina frågor, säger han.

Ytligt prat om sex

För vi vänder oss inte till varandra. Det är alla sexspaltsansvariga överens om. Vi pratar helt enkelt inte så mycket om sex. Trots mediebilden av det öppna frigjorda samhället. Och handen på hjärtat, hur ofta berättar du själv intima detaljer från ditt sexliv för arbetskamraterna på fikarasten? Hur ofta dryftar du sexuella problem med dina vänner? Eller ställer en seriös fråga?

– När vi pratar sex så blir det ganska ytligt. Vi kan säga att vi träffat värsta killen och att han är bra i sängen. Men vi går inte in på hur orgasmen känns eller berättar om erektionsproblem, säger Katerina Janouch.

– Det egna, det där innersta, det håller vi för oss själva.

Internet verkar ha gjort det lättare för oss att vara anonyma. Katerina Janouch och hennes kollegor berättar att de får väldigt mycket frågor genom e-post. Andelen killar som frågar har också ökat i och med internet.

– Via mejlen kan man skicka iväg sin fråga när som helst på dygnet, det är lätt att vara anonym och man behöver inte vara så välformulerad, säger Katerina Janouch.

– Det är fortfarande ganska traumatiskt att upptäcka att man är homosexuell, att slänga iväg en fråga via ett mejl på nätet känns säkert mycket lättare än att till exempel smyga ut och köpa en gaytidning och bläddra fram till sitt svar, säger Henrik Tornberg som svarar på frågor i nättidningen Sylvester.

Bekämpar fördomar

Även om vi lever i ett öppnare samhälle i dag än för 50 år sedan, verkar det som att normen för hur man ska vara fortfarande är stark. Många av frågorna handlar om att bli bekräftad. Duger jag? Är jag normal? Är det okej att känna så här?

– För oss på RFSU är det viktigt att bryta den där normen. Vi undviker till exempel medvetet att använda ordet normalt. För vad betyder det? undrar Maria Bergström.

– Många tycker att vi svarar att allt är normalt. Men så är det ju inte, säger Olle Waller. Men det är ju vår uppgift att bekämpa fördomar om sexualitet och kämpa för en modern och jämställd syn på sexualitet. Även om det kanske låter lite politiskt korrekt. Man måste ju tänka på vad man normerar. Jag tror att alla vi som svarar på frågor har samma utgångspunkter, det är till exempel ömsesidigheten och samtycksperspektivet. Det tycker jag går som en röd tråd genom alla våra svar.

Katerina Janouch tycker att det är tråkigt att det finns så mycket dömanden inom sexualiteten.

– Allt som man själv inte tänder på ses som perverst. Jag tycker att det framför allt är unga tjejer som är fast i stereotypt tänkande. De pratar om att ställa upp, om moral och om smärta. De har sex med hjärnan, för att de måste, för att de bör ha det, för att de har pojkvän. Inte för att det pirrar. Däremot får jag en hel del sköna brev från unga killar. De verkar ha utvecklats mer. De ställer inga krav på och månar verkligen om tjejerna, de bejakar kvinnors kroppar och verkar vara allmänt jämställda och justa. Det gör mig glad, säger Katerina Janouch.

Killar känner sig otillräckliga

Charlotta von Zweigbergk, journalist och författare, med sexspalt i Veckorevyn, tycker tvärtom att killarna verkar ha hamnat i samma problem som tjejerna.

– Det verkar vara en tråkig trend att killar mår dåligt. De skriver att de känner sig otillräckliga, de tycker inte att de ser tillräckligt bra ut. Jag får också många brev från tjejer som berättar att deras killar är så osäkra och inte känner att de duger. Det är trist, man hoppades ju att utvecklingen skulle bli att flickorna skulle bli starkare, men i stället verkar killarna bli osäkrare, säger Charlotta von Zweigbergk.

Hon tycker att det kommer många frågor som handlar om pressen att vara så avancerad:

– Jag får brev där unga personer berättar att de har det så tråkigt i sängen, de kan bara 52 olika ställningar. Jag råder dem alltid att backa. För de får inte glömma början, att bara ligga och pussas. Det känns som att folk är stressade över att det finns så många tips. De går runt och känner det som att de missat tåget. Är det bara jag som är så tråkig, undrar de, säger Charlotta von Zweigbergk.

Och visst, den frågan har säkert många ställt sig. För ibland verkar det som att alla andra har analsex, gruppsex eller sex i teve. Men tittar man närmare på våra sexvanor så är det inte alls så.

Senaste sexualvaneundersökningen från 1996 visade till exempel att bara 4 procent av kvinnorna och 9 procent av männen någon gång hade haft gruppsex. Och bara 1 procent uppgav att de hade analsex under senaste samlaget. Antalet totala sexpartners hade ökat från 1,4 till 4,6 för kvinnor sedan förra sexvaneundersökningen från 1967. Och motsvarande siffror för män var 7,4 år 1996 mot 4,7 år 1967.

Liten klick experimenterar

Så särskilt avancerade eller ens erfarna är vi alltså inte. I själva verket är det bara en liten klick människor som står för en väldigt stor andel sexpartners och stor experimenterfarenhet.

– Samtidigt har våra sexualvanor antagligen förändrats sedan senaste sexualvaneundersökningen i och med internet. Det är lättare i dag att knyta sexuella kontakter, säger Maria Bergström.

– Det finns ju stödgrupper på internet för alla sorters läggningar, där de kan dela med sig till varandra, och det gör att många slipper ångest och isolation, säger Katerina Janouch.

Men trots internet så kanske det ändå inte är så många som kände igen sig när Linda och Micke hade sex i Big Brother- huset, eller när unga svenska par testade sin kärlek i frestelsesåpan Temptation Islands eller när hippa 20+-are ska leta sängkamrater för att inte åka ur nya ”sexdokusåpan” Paradise Hotel.

– Vi ska inte glömma att det inte var särskilt länge sedan vi levde i ett otroligt slutet sexuellt samhälle. Vi fick inte fri abort förrän 1975 och sjukdomsstämplingen av homosexualitet försvann så sent som 1977. Vi är inte alls så öppna som vi tror, det kommer nog ta flera generationer, tror Malena Ivarsson.

”Ta er samman”

Vad har då hänt med våra frågor om sex och relationer på 50 år? Det tog forskaren och författaren Gullan Sköld reda på och skrev boken Ett rum för råd och tröst. Veckotidningarnas hjärtespalter från 1940-talet till i dag (Leopard förlag 2003).

– På 1940- och 1950-talet handlade det mycket om moral, vad som ansågs passande. I dag psykologiseras svaren mer och de som svarar är inte lika fördömande, berättar hon.

– Förr var det ofta vanliga redaktionsmedlemmar som svarade på frågorna. De var inga experter och skrev ofta ganska personligt hållna svar. Det var mycket av ”ta er samman”, eller ”försök hålla ihop för barnens skull”.

Att läsa de tidiga hjärtespaltssvaren i Gullan Skölds bok kan få en att småle. Den vassa tonen känns otänkbar i dag. Som när en man får svaret att ”ni har nog drabbats av gubbsjuka” eller när den spaltansvariga skäller ut en kvinna för att hon inte behandlar sin man tillräckligt kärleksfullt: ”Ni behandlar er man hårresande! Kyssa får han inte. Smeka er inte heller, för det är bara ett tecken på att han vill ligga med er.”

– Sådana svar skulle man inte se i dag. Nu är de som svarar ofta utbildade experter och svaren är mycket mer distanserade, säger Gullan Sköld.

Men samtidigt verkar pressen på dem som frågar vara minst lika hård i dag. Gullan Sköld exemplifierar med en fråga i Damernas värld 1995:

”Min kille är helt upphängd på att det ska gå för oss samtidigt, jag känner det som ett krav och det låser sig för mig. Hur ska jag göra?”

Njutningsfilosofi

– Man kan undra hur fördomsfria vi egentligen är i dag. Har 1940-talets rigida ramar ersatts med ett ritualiserat tvång av samtidig och fulländad sexuell upplevelse som skapar frustration hos den som av någon anledning inte förmår leva upp till idealbilden? frågar Gullan Sköld.

Egentligen är det kanske inte så stor skillnad. Och frågorna tycks vara de samma, menar hon. Svartsjuka, otrohet, obesvarad kärlek, alkoholproblem. Det är svaren som har ändrats.

– Det är en del frågor som har tillkommit som ätstörningar, fobier och depressioner. Frågorna följer samhällsutvecklingen och debatten. På 1960-talet handlade det mycket om p-piller och kvinnan lyftes fram som yrkesvarelse, snarare än den goda modern som skulle hålla samman sin familj, säger Gullan Sköld.

– Sexualmoralen förändrades. Sexualiteten sågs mer och mer som något individuellt och inte som något som bar upp moralen i samhället. Men den riktiga njutningsfilosofin dök inte upp förrän på 1970- och 1980-talet. På 1940- och 1950-talet talade man inte ens om kvinnors lust, säger Gullan Sköld. Även på senare år kan vi läsa av samhällsdebatten i frågespalterna. 1999 när analsex debatterades flitigt i media kom många frågor om det.

Även frågor om incest var vanliga på 1990-talet då det pratades mycket om incest. I dag handlar frågorna mycket om internet: Porr på nätet, nätdejting och sexchater. Men också om långdistansförhållanden, då personerna efter ett tag börjar träffas IRL (in real life).

– Sedan alla spammejl om penisförstoring började komma har många frågor handlat om det. Spammen påverkar frågorna, men spammen påverkas säkert också av samhället, säger Maria Bergström.

Att skriva kan lösa problemet

Vad betyder det då för den som sätter sig ner och formulerar en fråga? Ja, många pratar om betydelsen av att bli sedd, att bli läst.

– De frågar ofta om jag läser alla brev, berättar Charlotta von Zweigbergk. Det verkar vara viktigt att bli sedd, att få berätta sin historia. Kanske har de inte så många att berätta den för?

Själva formulerandet är också ett första steg mot en förändring, menar Malena Ivarsson.

– Att skriva ner sitt problem kan vara terapi i sig. Då kommer lösningen ofta av sig själv, säger hon.

– Jag tror att många behöver få ur sig sina tankar. Ofta vill de veta, men har redan svaret någonstans inom sig. Då får man bara knuffa dem i rätt riktning. Jag var med om en kille som frågade om sin otrohet, men han väntade inte på svaret utan skrev igen bara två dagar senare och berättade hur han hade gjort, säger Henrik Tornberg.

Rebecka Edgren Aldén

Beställ lösnummer av Ottar här! (Detta är nr 1 2005)