»Jag är inte rädd för Trump«

– Jag är inte rädd för Trump eller amerikanerna. Däremot är vi rädda för att vår stämning mot den danska staten skjuts på framtiden på grund av den här konflikten och det har vi inte tid att vänta på, eftersom många av oss börjar bli gamla, säger Hedvig Fredriksen.

Hon är en av dem som utsattes för övergreppet. Hedvig Frederiksen kommer från den lilla fiskebyn Arsuk i Sydgrönland, men bor i dag i Nuuk och är samordnare för den grupp kvinnor som nu har stämt den danska staten.

Hedvig Frederiksen understryker att hon, snarare än att bekymra sig över Trump och amerikanerna, ser en risk att Danmarks historiska och koloniala övergrepp nu hamnar i skymundan.

»Spiralkampanjen är ett tydligt människorättsbrott«

Det var under 1960-talet som barnafödandet ökade på Grönland, vilket bekymrade danska politiker. För att begränsa populationen införs därför en spiralkampanj. Under åren 1966 fram till 1970-talet tvingades tusentals grönländska kvinnor och flickor att sätta in spiraler.

– Jag kommer bara ihåg att jag var så rädd när jag satt i väntrummet, att jag längtade efter mamma och att det bara fanns en läkare och ingen mer i sjukhussalen när jag kom in där. Sedan är det svart, säger hon och tillägger:

– Att inte minnas var nog kroppens sätt att skydda mig.

Hedvig Frederiksen och de andra kvinnorna kräver upprättelse, en ursäkt av den danska staten och ersättning – medan de fortfarande lever. Förhoppningsvis kommer fallet att tas upp i domstol under våren.

Omkring 4 500 kvinnor, vilket vid tidpunkten motsvarade hälften av alla kvinnor i fertil ålder i Grönland, utsattes för övergreppet.

»När du trycker ner något i kroppen så stryps även orden. Inget kommer ut.«

Hedvig Frederiksen gick, liksom de flesta grönländska barn, på internatskola i tonåren. Det var där många av övergreppen skedde utan att föräldrarna fick veta något. Många av kvinnorna fick skador i underlivet och kunde aldrig få barn.

Trots att det har gått så många år har den danska staten aldrig redogjort för eller bett om ursäkt för övergreppen mot de grönländska kvinnorna. Hade det inte varit för att Naja Lyberth, en annan av de drabbade, en dag när hennes kropp sade ifrån bestämde sig för att bryta tystnaden, så hade en av Danmarks största koloniala skandaler kanske ännu inte nått ut.

– När jag hade sex med min man kändes det som knivar i underlivet. Jag fick också diagnos på en autoimmun sjukdom, vilket innebar att kroppen attackerade sitt eget immunsystem, har Naja Lyberth berättat på telefon.

På så vis, beskriver hon, hur kroppen själv tvingade henne att minnas vad som hänt när spiralen, som var anpassad för en vuxen kvinnas kropp, sattes in i hennes lilla ännu inte fullvuxna kropp.

– Efter det kände jag mig stärkt på något vis. Jag fick tillbaka mina egna resurser och även min egen röst. För när du trycker ner något i kroppen så stryps även orden. Inget kommer ut.

»Den danska staten utsatte medvetet de grönländska flickorna för övergrepp«

Dessa personliga händelser fick Naja Lyberth att börja leta efter andra som hade utsatts.  

– Upptäckten gjorde mig arg och väckte aktivisten i mig, och jag fick en stark vilja att försöka hjälpa mina medsystrar att få upprättelse, säger hon.

Nu är hon och Hedvig Frederiksen två av de 143 kvinnorna, som har tagit den danska staten till domstol. 

Marya Akhtar, juridisk chef för Danmarks institut för mänskliga rättigheter, menar att de har ett starkt mål – att spiralkampanjen är ett tydligt människorättsbrott, enligt Europakonventionen.

Dels handlar det om systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter, eftersom ett stort antal kvinnor utsattes, förklarar hon på telefon. Dels handlar det om brott mot skyldigheten att skydda mot kränkande behandling.

– Den danska staten utsatte medvetet de grönländska flickorna för övergrepp, säger Marya Akhtar.

Christin Sandberg är frilansjournalist