Vem bryr sig om Europas unga? Kyrkan kan ta över sexualundervisningen
Sexualundervisning är en del av våra sexuella och reproduktiva rättigheter. De flesta EU-länder instämmer. I alla fall på papperet. Men i ett antal länder driver den katolska kyrkan hårt att ungdomar inte bör få lära sig om sexualitet. Ottar har kartlagt hur det står till med sexualundervisningen.
Det är nästan 50 år sedan sexualundervisning infördes i den svenska läroplanen. Mycket har hänt sedan dess.
Det som Sverige var ensam om 1955 har blivit norm i stora delar av Europa. Majoriteten av EU-ländernas läroplaner föreskriver skyldighet att ge eleverna grundläggande undervisning om sex och samlevnad. Detta oavsett om skolorna drivs i offentlig eller i privat regi. Och oavsett om de är sekulariserade eller kopplade till någon kyrka. Det visar en europeisk undersökning från 1998. Den tittar i första hand på ländernas nationella hiv/aids policys, men inventerar också lagar och statistik kring ungdomar och deras sexualvanor liksom grundskolornas roll.
Undersökningen bekräftar också, inte oväntat, att sexualundervisningen framför allt bedrivs inom det schemalagda ämnet biologi/naturvetenskap. Men sexoch samlevnad integreras också i olika humanorienterade ämnen som ”livskunskap”, ”livsfärdigheter” samt inom religion och historia.
Protester i Irland
Undantagen 1998 var Belgien, Finland, Grekland, Irland och Italien. Dessa saknade obligatorisk sexualundervisning i grundskolan. Alla förutom Finland, är starkt katolskt eller ortodoxt präglade länder.
Men det går att förändra om den politiska viljan finns. Det är Irland ett exempel på. Sedan 2003 är ”relationer och sexualkunskap” inom ämnet ”Social and Personal Health Education” obligatoriskt. Reformen har genomförts trots att majoriteten av landets skolor drivs i kyrklig regi av katolska kyrkan. Införandet av denna undervisning går visserligen trögt, men orsakerna ska nu undersökas.
– Sexualundervisningen är i dag i stort sett accepterad. I början var det våldsamma protester, säger Olive McGovern, handläggare i ungdomshälsa, som just tillsatt en utvärdering av hur det har gått med att införa sexualundervisning i de irländska skolorna.
Aggressiv kyrka
Av de tio nya medlemsländerna som tillkom till EU-familjen i våras är det framför allt Polen och Litauen som utmärker sig (uppgifter saknas för Malta och Cypern).
I Polen och Litauen finns ett aktivt motstånd mot att ungdomar ska få en saklig, oberoende och från kyrkan fristående information om sex och samlevnad. Kyrkligt knutna intresseorganisationer driver i dessa länder aggressiva kampanjer mot abort. De förespråkar en sexualitet förbehållen heterosexuella gifta, och går ibland så långt att de förespråkar naturlig födelsekontroll framför preventivmedel.
Samtidigt återfinns bland EU-nykomlingarna också progressiva länder som Estland, där sexualundervisningen i skolan är en självklarhet, åtminstone på papperet.
För frågan är också hur undervisningen ser ut. Vad är det eleverna får lära sig – och av vem? Att sex och samlevnad finns med i läroplanen säger mycket lite om hur dokumenten efterlevs i verkligheten. Ett vanligt fenomen, när man frågar ungdomar själva, är att skolans undervisning inte möter ungdomarnas behov. För att lyckas bör skolorna samarbeta med hälsokliniker, dit ungdomarna kan vända sig.
Biologi dominerar
Forskaren Simon Forrest, verksam i Skottland, har följt skolans sexualundervisning under många år i brittisk miljö. Hans erfarenhet är att undervisningen i sex och samlevnad generellt är kraftigt eftersatt i de brittiska skolorna och att kvalitet och kvantitet beror på de enskilda lärarna som individer.
Det är en erfarenhet som tycks gå igen även i andra länder. Det gäller också vilken typ av kunskaper och färdigheter som lärs ut: Biologiundervisningen dominerar, medan lärarna känner sig obekväma när de lämnar de kända domänerna och katederundervisningen. För de mjukare frågorna som känslor, attityder och värderingar, visar forskarerfarenhet att barnoch ungdomars eget deltagande är ett måste för att nå resultat.
– Skolorna har generellt svårt att leva upp till sina åtaganden. Bland annat beror det på brist på utbildad personal i biologi och naturkunskap. Dessutom har sexualundervisning låg status inom lärarkollegiet, vilket kan bero på att ämnet saknar egen ämneskompetens och examen.
Simon Forrests intryck bekräftas också i svaren till den enkät som Ottar skickat ut till International Planned Parenthood Federations europeiska nätverk. Förutom den rent biologiska undervisningen, så har lärare och skolor på många håll varken resurser, intresse eller kunskap för sex- och samlevnadsundervisning.
Värderingar i ämnet religion
Enligt de flesta europeiska länders skolministerier ska sex och samlevnad ges till alla barn och ungdomar, vid vilka stadier varierar mellan olika länder. Men inget av de traditionella schemalagda ämnena har något helhetsansvar, varför tonvikten fortfarande ofta ligger vid fortplantning och könsorgan.
”Biologilärarna lär ut biologin, värderingar behandlas under ämnet religion och aids-förebyggande åtgärder lärs ut av skolläkaren”, konstaterar Elisabeth Pracht vid Österreichische Gesellschaft für Familienplanung, Wien, i Ottars enkät.
Det går inte heller att rita den europeiska sexualundervisningskartan utifrån religiös/kulturell bakgrund. I Storbritannien visar det sig att skolorna med kyrklig anknytning lägger större vikt vid sex- och samlevnad än vad de 90 procenten sekulariserade skolorna gör. Detta eftersom sexualkunskap ligger närmare de religiösa skolornas ideologiska intresseområden (familj, livskunskap), enligt Simon Forrest.
För självklart skiftar motiven till sexualundervisning mellan olika länder och i olika tider. När Sverige 1955 införde sexualkunskap i läroplanen, så handlade det inte om att mota hiv/aids eller att förhindra sexuella trakasserier. Nej det handlade om att förhindra tonårsgraviditeter och uppkomsten av ensamma mödrar. De svårare frågorna kring relationer, känslor och självkänsla uppmärksammades först senare.
I Storbritannien, som mycket länge betraktat sexualitet som helt och hållet en fråga för privatsfären, görs nu kraftsamlingar för att nå ungdomar i frågor om sex. Bakgrunden är en insikt om att man ligger mycket högt i den europeiska statistiken över tonårsgraviditeter. Men i Storbritannien är det endast den biologiska sexualundervisningen som är obligatorisk. Frågorna som sorterar under ”Personal, Social, Health and Citizenship Education” kräver föräldrarnas samtycke. Att elevunderlaget i dag i många skolor till stor del utgörs av immigrantbarn från utomeuropeiska länder gör inte saken lättare.
– Skolorna är i sig en moralisk värld, där moralen sätts högre än i andra institutioner. Vi måste också ha i minne att vi under de senaste 20 åren haft ett väldigt moraliskt politiskt ledarskap, säger Simon Forrest, och behöver varken nämna Thatcher eller Reagan, eller deras senare efterföljare.
Från naket till påklätt
Det skandinaviska bältet skiljer sig från övriga Europa genom att tidigt ha lyft sexualitet till en samhällsfråga, men också en mänsklig rättighet oavsett civilstånd. Nina Boelsgaard Christensen, sakkunnig på danska RFSU, illustrerar svängningen från 1970-talets ”visa allt” med närbildsfotografier på könsdelar och älskande par, över senare 80-talets hiv/aidsprevention och streckteckningar på könsdelar till dagens mer påklädda bilder och problematiserande hållning:
– Sexualundervisningen har präglats av tidens pedagogiska tankar. Eleverna ska i dag inte bara ha biologiska baskunskaper utan också kunna diskutera och förhålla sig till moraliska dilemman kring abort, kärestor, alkohol och så vidare. De är inte bara åhörare, utan deltagare, säger hon.
Ett exempel på detta är en gymnasieklass vid Polhemsskolan i Lund, som samtliga ville ha ”sexualitetens historia” som fördjupningsalternativ. De var ett trettiotal elever, majoriteten flickor och etniska svenskar, men även latinamerikaner och någon med arabiskt ursprung. De fick läsa om viktoriansk moralsyn, om socialantropologiska rön, arabisk kärlekspoesi, konsekvenserna vid avskaffandet av turkiska harem med mera.
– Klassen hade pratat ihop sig i förväg och jag ställdes inför faktum. Men eftersom det var en bra klass och eftersom jag i egenskap av lektor med många år i yrket, inte skulle bli ifrågasatt av lärarkollegiet, så sa jag okej, berättar Anders Olsson.
– Men efter två månader tyckte eleverna att de hade fått nog. Mycket handlade nog deras val av fördjupning om att de ville göra en studieresa till Erotikmuseet i Köpenhamn. Väl där fick en del lite för mycket av syfilitiska vaxdockor och sexuella avvikelser.
Brist på vettigt material
I Österrike skulle denna typ av specialstudier inte falla inom gymnasieskolans ramar. Där blev sexualkunskap obligatoriskt under 1980-talet. Samtidigt tog man fram ett undervisningsmaterial, som fortfarande används. I detta material ingår inte någon information om preventivmedel, berättar Elisabeth Pracht.
Just bristen på vettigt undervisningsmaterial går igen i flera av de enkätsvaren som Ottar samlat in. Liksom det stora glappet mellan teori och praktik. I Ungern så har man till exempel i 30 år haft ”Education for Family Life”. Men lite har hänt i praktiken.
István Batár, vid familjeplaneringscentrumet i Budapest, beklagar de höga abortsiffrorna och den tidiga sexdebuten bland flickor. Till bilden av situationen i Östeuropa hör också en på flera håll uttalad önskan om befolkningsökning, efter flera år av minskad nativitet.
I nästan alla EU-länder har risken för sjukdomar fått politiker och myndigheter att införa sexualundervisning i skolorna. (Även om många likt Simon Forrest förundrar sig över att de broschyrer och skrifter som används ofta är detsamma som för 20 år sedan.) De flesta länderna har sexualundervisning inom biologi/ naturvetenskap. Flera behandlar de mjukare delarna inom ämnen som ”relationer”, ”livskunskap/livsfärdigheter”. För genomgång av preventivmedel så finns ofta ett mer eller mindre väl fungerande samarbete med hälsokliniker. Men vissa länder utmärker sig. I Polen har för närvarande den katolska kyrkan tolkningsföreträde på moralsynen. 1998 drog parlamentet in den tidigare föreskriften om ”Knowledge about the sexual life of human beings”. För att så småningom ersätta denna med ”Education for family life”.
Nunnor undervisar
I Polen är det också vanligt att skolorna låter representanter från katolska enskilda organisationer eller nunnor sköta undervisningen, bland annat av resursbrist. Detta förekommer på fler ställen i Östeuropa.
Om en ekonomisk boom efter EUinträdet ska få Polen på samma resa som Irland återstår att se. För närvarande ser det mörkt ut, den konservativa falangen inom den katolska kyrkan är på frammarsch i Europa, samtidigt som kombinationen våld, sex och handel ökar. Men om ungdomar ska kunna göra informerade val kring sina egna liv, så måste vuxenvärlden ge dem chansen till vettig information. Annars lämnas de ensamma åt kompisar, film, tidningar och internet.
Marie Närlid/Context
Beställ lösnummer av Ottar här! (Detta är nr 4 2004)