Varje ord är en politisk handling

I förorten Santa Cruz i norra Mumbai frågar jag mig fram till ett grått flerbostadshus. På utsidan finns ingenting som avslöjar att det produceras en tidning på bottenplan. Inte ens en skylt på dörren. Jag har stämt träff med Pallav Patankar, en av de drivande krafterna bakom Bombay Dost, som betyder ”vän av Bombay”.

– Vi vill att tidningen ska vara en kreativ plattform för hbt-samhället. Oavsett om det handlar om film, poesi, teater eller skrivande. Därför är tidningen också engagerad i olika queerkulturella sammanhang, till exempel i en queerfilm-festival här i Mumbai, berättar han.

Pallav räcker över det senaste numret. Temat är ”A queer year – a new spring for India’s gay movement” men färgglatt tryck på glossigt papper. Namnkunniga skribenter medverkar och tyngdpunkten på identitet och kultur är tydlig.

Deltagare maskerar sig under Pride
Vi sitter på kuddar på golvet och blir serverade sött te i små porslinskoppar. Lokalen är enkelt men praktiskt inredd. Här finns skrivbordsplatser med datorer, ett par soffor och ett litet pentry. Längs väggarna står grå arkivlådor och i taket snurrar fläktar. Pallav fäller upp sin dator och visar bilder från Mumbais prideparad förra året. Vid en första anblick ser bilderna ut att kunna ha varit tagna vid vilken parad som helst. Men Pallav gör mig snabbt medveten om att många av de tretusen deltagarna döljer sin identitet bakom paradkostymerna.

››Innan tidningen kom fanns överhuvudtaget ingen öppen diskussion om sexuell läggning i Indien‹‹ Pallav Patankar

– Pridetåget är inget jippo här. För oss är det verkligen en demonstration att gå ut på gatan. Vi från tidningen delade ut masker under paraden, eftersom många inte vill visa sina ansikten.

I början av 2000-talet lades tidningen ner. Kontaktannonserna som tidigare lockat många läsare hade spelat ut sin roll i och med internet och tidningen levde i stort sett uteslutande på donationer. 2009 var Indien återigen redo för Bombay Dost och tidningen återlanserades. I dag är frågan om att avkriminalisera homosexualitet uppe i Indiens högsta domstol – ett viktigt avgörande som givetvis bevakas av tidningen.

Kända Bollywoodstjärnor ger sitt stöd
De flesta hbt-personer lever inte öppet i Indien. Homosexualitet är fortfarande kriminaliserat och många skulle aldrig drömma om att köpa en gaytidning.

– Många har problem att ta hem tidningen och att köpa ett fysiskt exemplar är ett politiskt ställningstagande, men varje köpt tidning har i regel fler läsare än en.

Ändå har mycket förändrats på de 20 år som gått. När tidningen grundades var det verkligen fråga om en undergroundkultur, berättar Pallav. Bombay Dost var banbrytande på många sätt.

– Innan tidningen kom fanns överhuvudtaget ingen öppen diskussion om sexuell läggning i Indien. Så de tidiga artiklarna handlade mycket om vad det innebär att vara gay och om vad transgender är för något.

I dag finns en offentlig diskussion om hbt-frågor i Indien. Kända Bollywoodstjärnor har uttryckt ditt stöd för en avkriminalisering av homosexualitet och för Bombay Dost. Detta har gjort tidningen mer synlig och framtiden ser ljus ut i dag.

– Alla här arbetar ideellt och skriver gratis. Men om tre år hoppas vi att vi ska ha inkomster och kunna stå på egna ben, säger Pallav.

Text och bild: Therese Jacobson