»Våra frågor används som slagträ i ett globalt kulturkrig«
Sexualmoral och pekpinnar från en känd feminist väckte Lina Fridéns engagemang. Sedan 2023 är hon förbundsordförande i RFSU, och vill se rätten till kropp och sexualitet försvaras i fikarummen.
Hur svarar RFSU på det sexualiserade kvinnohatet? Genom att uppmana unga att »gilla läget«. Det är litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström som skriver det i en debattartikel i Dagens Nyheter 2014, efter flera uppmärksammade våldtäktsfall. För Lina Fridén blir det början på engagemanget i RFSU.
– Det var så mycket sexualmoral och pekpinnar och det kom från en etablerad feminist. Den där texten synliggjorde en skrämmande tillbakagång kring synen på människors – och i synnerhet kvinnors – möjlighet att fatta beslut över sin egen kropp och sexualitet, säger hon.
Ebba Witt-Brattström ifrågasatte RFSU:s fokus på normkritik och ställde den feministiska kampen mot rätten till »ännu fler varianter av mer sex«.
– Att en så profilerad och respekterad person kunde uttrycka sig så raljant och nedsättande gjorde mig rädd. Och arg, säger Lina Fridén och tillägger att det är en av få gånger hon har agerat på ilska.
Annars håller hon för det mesta huvudet kallt. Hon beskriver sig som mer av en organisatör än aktivist. Efter att ha varit ordförande i RFSU:s största lokalförening RFSU Stockholm och suttit i förbundsstyrelsen valdes hon i juni 2023 till ny förbundsordförande.
– Jag vill vara en ordförande som låter många höras, i en organisation där vi skapar en riktning framåt tillsammans. Jag vill inte stå själv.
Redan nu tänker hon på vad hon vill lämna efter sig men säger att det inte är »färdigformulerat«. Desto tydligare är målet om att få fler medlemmar.
– I dag är vi ungefär 6 000. Om vi inte är 10 000 inom fyra år kommer jag att känna att jag misslyckats. Egentligen borde vi vara ännu fler.
Det är i vardagen den stora förändringen sker, det är hon övertygad om. I samtalen vid middagsborden och i fikarummen. Hon säger att den plattform RFSU har som etablerad aktör i det offentliga samtalet är både »a blessing and a curse«. Det finns en risk att man glömmer att medlemmarna är grunden. Och de behövs mer än någonsin i en tid då det blåser auktoritära vindar och sexuella och reproduktiva rättigheter på många håll möter ett alltmer högljutt motstånd.
– Våra frågor används som ett slagträ i ett globalt kulturkrig samtidigt som civilsamhällets utrymme krymper. Det är centralt för oss att hitta strategier för att möta motståndet, att bli en ännu tydligare röst.
Det är den stora uppgiften, att stå upp med full kraft för de mänskliga rättigheter som är RFSU:s kärna – rätten till den egna kroppen och sexualiteten.
Och när det gäller ett nationellt och mer konkret plan? Jo, femtio år efter fri abort i Sverige är abortfrågan fortfarande på agendan:
– Vi vill att det ska bli möjligt att göra abort hemma fullt ut. I dag måste första dosen abortmedicin tas på en vårdinrättning, men vi vet att det är lika säkert med abortvård digitalt.
Regeringen har tillsatt en utredning om hemabort och under 2024 kommer RFSU att driva på för en uppdaterad lagstiftning. Samtidigt pågår en annan utredning, om att skydda aborträtten i grundlagen.
– Frågan är om det kommer att stärka aborträtten eller inte? Vi har inte tagit ställning ännu, men det är något vi tittar närmare på.
I år väntas också den segdragna processen med en ny lag som förenklar juridisk ändring av kön gå i mål. Förslaget går inte lika långt som RFSU önskar, men det är ett efterlängtat steg på vägen, konstaterar Lina Fridén.
»Det räcker inte med att det finns fri abort. Vilka har tillgång till den vården i praktiken?«
Men inte ens de mest väl utformade lagarna är gott nog. Skillnaden mellan vad som står under olika paragrafer och verkligheten kan vara stor. I det glappet riskerar marginaliserade grupper att hamna, de som sällan blir lyssnade på.
– Rättviseperspektivet är en ödesfråga för organisationen. Vi behöver vidga synen på SRHR och bli bättre på att förstå strukturella hinder som fattigdom, utanförskap och diskriminering.
Jämlikheten är en hjärtefråga för Lina Fridén och ett område där RFSU behöver bli starkare, något som också betonas i de mål RFSU ska prioritera kommande år.
– Det räcker inte med att det finns fri abort. Vilka har tillgång till den vården i praktiken? Och samtidigt som vi ser hur hedersrelaterat förtryck står i vägen för rätten till den egna kroppen och sexualiteten är det viktigt att syna de rasistiska och nationalistiska tongångarna i det samtalet.
Brister RFSU ur ett rättviseperspektiv idag?
– Jag skulle kanske inte säga att vi brister, säger Lina Fridén och tystnar innan hon fortsätter:
– Men vi har inte utmanat oss tillräckligt mycket. Nu har vi börjat med att syna oss själva. RFSU är långtifrån så mångfaldigt som vi önskar.
En titt på förbundsstyrelsen bekräftar det Lina Fridén sedan säger om en organisation som präglas av »vita och högskoleutbildade«. Hon lägger till kvinnor. Även om inte just det gäller styrelsen.
– Vi är en antirasistisk organisation och det måste märkas mer. Jag tror också på mer samarbete med andra ideella organisationer inom mänskliga rättigheter.
En organisation som vidgar perspektivet har potential att väcka större engagemang. Och att locka fler medlemmar.
– Sedan krävs det att någon ställer frågan: Vill du bli medlem i RFSU? Det är det enkla svaret på hur vi blir fler.
Anna Dahlqvist är frilansjournalist och författare.
