En tidsmaskin tar dig till tiden som barn, och du minns dina drömmar om kärlek och hur livet skulle bli. Stämmer drömmarna överens med den du är idag? Den amerikanska författarinnan Joyce Carol Oates skriver i sin nya bok ”Dagbok 1973-1982” att ”de första synerna, de första rummen och lekplatserna och gårdarna och släktingarnas hem (som min farmors hus) tycks fastna mycket starkare i hjärnan än någonting annat efteråt. Jag tror att vi bedrar oss om vi tror något annat”.
Existentialister som Sartre menade att vi är dömda till frihet, fria att göra våra val. De tankegångarna har präglat vår nutid enormt. Inte minst RFSU, vars motto är frihet att välja, vara och njuta. När Ottar försöker fånga in vad denna frihet innebär öppnar sig dörrarna åt många håll. Det är lätt att se sig själv som en fri individ som gör aktiva val och skapar sin egen historia. Men det är svårare att nå kärnan, att se vad som egentligen är vad, eftersom vi alla måste rättfärdiga (kanske ibland efterkonstruera) våra val – oavsett vilka de är. Något annat är kanske också otänkbart, av ren självbevarelsedrift.
Man kan tycka som den nepalesiska polisdottern och kvinnokämpen Amu Sijapati skrev i Ottar för några år sedan: att kärleken växer fram bäst i ett arrangerat äktenskap. Om detta rådde ingen tvekan, för henne var inte kärlek samma sak som ett fritt val. Eller så är man som Janet Hardy (sid 17) övertygad om att det att leva med flera är vägen till kärleken, att inte begränsa sig till tvåsamheten.
I sommarens nummer av Ottar försöker vi komma nära kärleksdrömmarna och livsvalen. Från ofrivilliga utanförskap, via traditioner med barnäktenskap för familjens heder, till polyrelationer i San Francisco och relationsanarkister i Sverige. Kierkegaard lär ha sagt att varje val avslöjar dig. Det gäller förstås även alla icke-val, att saker och ting ”blir som de blir”. För även om vi brutit oss loss från normer, konventioner eller kvävande och begränsande livsstilar så kanske vi alltför sällan ställer oss frågan: vad vill vi med vårt liv – egentligen? Och hur mycket styr vi själva våra val?
Trevlig sommarläsning!
Carolina Hemlin och Ylva Bergman
Chefredaktörer
