Vad har hänt sedan Åke Green?

»Varför säger ingen av våra kristna ledare något om detta«, funderar Åke Green i början av 2000-talet. I tidningarna är det väldigt mycket fokus på homosexualitet, tycker han. I samråd med Gud landar han i att hålla en predikan på ämnet och författar sitt budskap. Men han stannar inte där. Han tycker att fler än hans församling berörs så han ringer Smålandsnytt och Ölandsbladet.

När han står i predikstolen i Borgholm den 20 juli 2003 dyker inga journalister upp, berättar Åke Green i en P4-dokumentär. Efteråt skickar han ett utdrag av sin predikan till Ölandsbladet, och det är då det tar fart.

Åke Green polisanmäls av RFSL i Kalmar för hets mot folkgrupp och det blir starten på en lång rättegångsprocess. Lagen om hets mot folkgrupp har just ändrats till att omfatta sexuell läggning och Green blir det första fallet som prövas. Uppmärksamheten är stor och flera pingstförsamlingar ställs mot väggen kring sin syn på homosexualitet.

Åke Greens namn sprids även internationellt, 2008 bjuds han in när amerikanska delstaten Kalifornien ska rösta om samkönade äktenskap. Delstaten har tillåtit homosexuella att gifta sig sedan 2000 men det vill religiösa grupper riva upp.

Förhoppningen är att svensken som blivit ikon för en konservativt kristen äktenskapssyn ska ge draghjälp. Det lyckas.

»Om vi hade varit tusen pastorer som talat över ämnet så hade det fått mer kraft.«

Åke Green

Åke Green blir en internationell maktfaktor i mitten av 00-talet. Men sedan blir det tyst. Han har inte hållit fler predikningar om homosexualitet, förutom en gång i Etiopien då de särskilt bad om det, berättar han på telefon.

– Jag tycker att pingströrelsen borde tagit tag i det här och fortsatt våga förkunna det. Om vi hade varit tusen pastorer som talat över ämnet så hade det fått mer kraft. Jag hade hoppats på att de skulle ta tag i detta, värna om att den livsstilen inte är förenlig med Bibeln, säger Åke Green, nu pensionär, till Ottar.

Att använda Åke Greens hårda ord i en predikan i en svensk pingstförsamling uppmuntras inte i dag.

– Personligen hade jag inte uttryckt mig så och jag skulle inte heller uppmuntra någon till ett språkbruk som överskuggar vårt viktigaste budskap, att Gud älskar alla människor, säger Daniel Alm, föreståndare för riksorganisationen Pingst, som svarar på Ottars frågor i mejl.

Uppståndelsen kring Åke Green fick flera konsekvenser. Inifrån pingströrelsen fanns de som tog avstånd. 2008 uteslöts Åke Green ur nykterhetsförbundet IOGT-NTO. Sedan stoppade flera frikyrkor IOGT-NTO från att delta i deras stora sommarkonferenser. När Åke Green klumpades ihop med livstidsdömde Knutbypastorn Helge Fossmo i ett uttalande från föreståndaren för Stockholms största pingstförsamling reagerade flera inom rörelsen med chock och bestörtning.

Pingstförsamlingarna i Sverige har över 88 000 medlemmar. Hur ser egentligen församlingarna i dag på möjligheten att vara kristen och homosexuell? År 2019 undersökte riksorganisationen Pingst hur pastorer runtom i landet hanterar samkönade relationer. 104 församlingar svarade på enkäten, knappt en fjärdedel av alla pingstkyrkor.

Synen på om homosexuella får döpas och vara medlemmar i församlingen varierade. Drygt en femtedel uppgav att de tillåter personer som »lever ut« sin homosexualitet att vara medlemmar. Mer än en tredjedel svarade att de inte skulle döpa någon som lever ut sin homosexualitet. Dopet utgör själva akten där en troende människa överlåter sig till Gud. Det är en symboliskt central del av att vara kristen.

Nästan fyra femtedelar av församlingarna tycker inte att en person som lever i en homosexuell relation kan ha en ledande position inom församlingen. Frågorna om dop och medlemskap är upp till varje församling. Men det finns en gemensam hållning inom pingströrelsen om att äktenskapet endast kan ingås av en man och en kvinna.

»Om man läser Guds ord så står det i gamla och nya testamentet att man inte ska ägna sig åt en sådan livsstil.«

Åke Green

I riksorganisationen Pingsts teologiska skrift Homosexualitet och kristen tro beskrivs läggning och handling som olika saker. Att vara sexuellt attraherad av personer av samma kön är ingen synd. Men när man utmanas i sin trohet mot Guds vilja, alltså att leva ut sexuell lust till en person med samma kön, måste varje människa ta ansvar för sina handlingar.

I skriften finns också skrivningar om att celibat är en väg att gå för både hetero- och homosexuella. Är Pingsts budskap till församlingarna att de ska uppmana homosexuella till celibat? Daniel Alm besvarar inte frågan. Det gör däremot Åke Green.

– Om man läser Guds ord så står det i gamla och nya testamentet att man inte ska ägna sig åt en sådan livsstil. Det är ingen tolkningsfråga. Läser man Guds ord rätt upp och ned så står det där, säger han.

Trots uppmärksamheten hans predikan fick i början av 2000-talet är han inte nöjd. Försöket att få pingströrelsen att ta tydligare ställning för Bibeln och mot utlevd homosexualitet misslyckades, tycker Åke Green.

– Jag sörjer lite att det inte blev ett större genomslag.

Så ser andra kristna frikyrkor på homosexualitet

FRÄLSNINGSARMÉN

Frälsningsarmén finns i 90 städer i Sverige. I 49 av församlingarna bedrivs socialt arbete riktat till bland annat barn och ungdomar, arbetslösa, kvinnogrupper, äldre, ensamma och ekonomiskt hjälpsökande. Samfundet driver även 34 Myrorna-butiker, med en omsättning på 269 miljoner kronor (2019).

Alla som tror på Jesus är välkomna, men som öppet homosexuell kan man inte ha en ledande roll, så länge man inte lever i celibat.

Samfundet har en traditionell syn på sex och äktenskap. Sex hör hemma inom äktenskapet, och äktenskap ska bara ingås av heterosexuella par. Det måste man följa som officer (Frälsningsarméns motsvarighet till präst eller pastor).

JEHOVAS VITTNEN

Jehovas vittnen skriver i »Bibelns svar« på sin hemsida att sexuellt samliv ska ske inom äktenskap mellan man och kvinna. »Bibeln fördömer homosexuella handlingar«, enligt samfundet. Den som vill följa Gud och har »homosexuella känslor« uppmanas enligt Jehovas vittnen av Bibeln att inte låta sig »kontrolleras av kroppen« och att »döda varje begär till fel slag av sex.«

Jehovas vittnen i Sverige har omkring 22 000 medlemmar. Det finns fall där hbtqi-personer har uteslutits ur församlingen på grund av sin läggning eller könsidentitet.

EVANGELISKA FRIKYRKAN

Inom Evangeliska Frikyrkan finns det cirka 34 500 medlemmar i drygt 300 församlingar. Det är upp till var och en att ta ställning till om hbtqi-personer får vara medlemmar, döpas, gifta sig eller arbeta i församlingen.

För ett par år sedan uppmärksammade P4 Dalarna att en medlem i Lugnetkyrkan i Falun, som tillhör Evangeliska frikyrkan, hade uppmanats att lämna kyrkan när hon ville leva öppet. Församlingen uppgav till P4 att homosexualitet är »en typ av trasighet«. Fallet fick stor uppmärksamhet, inte minst på grund av att kyrkan hade omfattande samarbeten med kommunen.

Inställningen i hbtqi-frågor debatteras inom samfundet och det finns olika syn. Förra året skrev fem pastorer en debattartikel där de talar för att Evangeliska frikyrkan ska hålla fast vid sin inställning till äktenskap och samlevnad som något som hör till det heterosexuella äktenskapet. »Vi måste våga stå för kristna ideal i förkunnelse och vägledning i den lokala församlingen, och hjälpa människor i en lärjungaformande process att leva efter dessa ideal« skrev de i den kristna tidningen Världen idag.

EQUMENIAKYRKAN

Equmeniakyrkan brukar beskrivas som den kristna frikyrka i Sverige som är mest liberal i hbtqi-frågor.

De arbetar enligt sin handlingsplan för att ingen ska diskrimineras på grund av kön, sexuell läggning eller religiös tillhörighet.

Sexuell läggning eller könsidentitet ska inte påverka om man kan ordineras till pastor i Equmeniakyrkan.

När det gäller vigsel av samkönade par lämnas beslutet åt varje enskild församling. Vissa församlingar viger samkönade par, andra inte. Equmeniakyrkan har cirka 750 församlingar och 67 000 medlemmar över hela Sverige.

Helena Björk är frilansjournalist.

Källor: Frälsningsarmén, Jehovas vittnen, Evangeliska frikyrkan, Equmeniakyrkan och Myndigheten för stöd statligt stöd till trossamfund.