Våldtäkt – nu ett folkrättsbrott
Först under 1900-talets senare del uppmärksammades våldtäkt som ett krigsbrott, som den sovjetiska arméns massvåldtäkter på tyska kvinnor i andra världskrigets slutskede. I Asien kämpar fortfarande de ”sällskapsdamer” japanska armén höll i de ockuperade länderna – från Korea till Filippinerna – för upprättelse.
De senaste tio åren är dock straffrihetens tid för förbi.
I juni 1991 bröt krig ut i Slovenien. Samma höst rapporterades om massmord och massakrer från Kroatien. I Bosnien bröt kriget ut april 1992. Innan länderna i det forna Jugoslavienen slöt fred i Dayton november 1995 genomled de en svår tid av etnisk rensning, koncentrationsläger, massakern på över 7 000 män i Srebrenica, och drygt tre års belägring av staden Sarajevo.
Siffror på antalet våldtagna kvinnor i Bosnien – 20 000, 60 000 eller 130 000 – bygger på rena gissningar. Under kriget rapporterade dock flera organisationer om hur våldtäkter användes ett medvetet vapen för att försvaga fienden.
Även under konflikten i Kosovo 1998-1999 förekom åtskilliga fall av våldtäkter på albanska kvinnor.
—–
Våldtäkterna under folkmordet i Rwanda 1994, då extrema hutunationalister på 100 dagar mördade över 900 000 tutsier och moderata hutuer, brukar beskrivas som ”systematiska våldtäkter”. Våldet behöver inte ha varit beordrat uppifrån, men sågs som ett bidrag i en politik som syftade till att fördriva eller utplåna ”fienden”.
Arbeten med brotten från dessa krig vid FN:s tribunaler för det forna Jugoslavien (ICTY) och Rwanda (ICTR) har lett fram till att brott mot mänskligheten och folkmord nu också inkluderar våldtäkt. Första gången i historien detta skedde var 2 oktober 1998. Den rwandiske borgmästaren Jean-Paul Akayesu dömdes då av ICTR till livstids fängelse, domstolen slog fast att våldtäkt kan vara en del av folkmord, samt ett brott mot mänskligheten.
I december 1998 dömdes bosnienkroaten Anto Furundzija till 18 års fängelse. Domen slår fast att våldtäkt är ett allvarligt brott mot internationell humanitär rätt. 2001 dömdes tre bosnienserber för att 1992 ansvarat för våldtäktsläger i staden Foca. De dömdes för slaveri och för våldtäkt som krigsförbrytelse och ett brott mot mänskligheten.
Ulf B Andersson
