Utsatta EU-medborgare nekas abort

Pluset på graviditetstestet tynger Nadia, som är rom från Rumänien. Hon kommer regelbundet till Sverige för att försöka tjäna pengar och försörja sin familj. Hon kämpar för att hennes barn och barnbarn ska kunna gå i skola. Själv kan hon varken läsa eller skriva, och ett till barn vill hon inte föda.

Enda trösten är att hon befinner sig i ett land som har en progressiv abortlag och kanske världens bästa sjukvård, fast den trösten ska visa sig klen. Hon saknar det blåa EU-kortet, biljetten in i den svenska sjukvården, och det gäller för de flesta utsatta EU-medborgare, enligt Amnesty Sverige. 

»Vi har försökt driva den här frågan under många, många år utan framgång så därför valde vi nu att anmäla staten.«

Anna Johansson, Amnesty Sverige.

I somras anmälde de, tillsammans med organisationen Läkare i världen, den svenska staten till europeiska kommittén för sociala rättigheter. Bemötandet av utsatta EU-medborgare inom den svenska sjukvården strider mot de mänskliga rättigheterna, menar organisationerna. 

− Vi har försökt driva den här frågan under många, många år utan framgång så därför valde vi nu att anmäla staten, säger Anna Johansson, generalsekreterare för Amnesty Sverige.

Amnestys och Läkare i världens anmälan bygger på en granskning där de listar 129 fall där utsatta EU-medborgare har nekats vård eller fakturerats skyhöga belopp efter sjukhusbesök. Flera av fallen handlar om vård som är relaterad till sexuell eller reproduktiv hälsa.

En kvinna fick en räkning på närmare 180 000 kronor efter ett kejsarsnitt. En annan uppmanades att åka hem till Rumänien när hon sökte hjälp för smärta och vaginala blödningar efter en abort. I ett tredje fall öppnade inte personalen på en förlossningsklinik dörren för en kvinna som skulle föda.

− Vår granskning visar att utsatta EU-medborgare nekas vård systematiskt i Sverige. Den här gruppen får inte den vård de har rätt till, säger Anna Johansson.

Inom Läkare i världen ser man att just gravida är särskilt utsatta. I våras öppnade organisationen därför en barnmorskemottagning där man tar emot patienter som av olika skäl inte har tillgång till den vanliga sjukvården. Varje onsdagskväll förvandlas kansliet i centrala Stockholm till en tillfällig klinik som bemannas av volontärer.

Barnmorskan Elisabeth Ubbe möblerar om på ett av kontoren inför kvällens mottagning. Genom Läkare i världen jobbar hon uppsökande och kartlägger barriärer till vård. Hon tar sig till platser där organisationens målgrupper finns.

Där träffar hon många patienter som inte vågar söka vård inom den vanliga sjukvården för att de saknar uppehållstillstånd och är rädda att bli angivna. Förslaget i Tidöavtalet, om att offentliganställda ska tvingas ange papperslösa, har bidragit till en ökad oro, menar hon. Hon träffar också personer som har försökt få vård men nekats hjälp, som Nadia. Varje vecka dyker det upp sådana patienter.

− På fredagar brukar jag sätta mig och ringa till kliniker som har avvisat patienter och berätta att de har gjort fel, säger hon.

Hon ser att vårdpersonal tvingas göra bedömningar av vem som ska få vård utifrån snårig lagstiftning istället för att låta sig ledas av yrkesetiken.

Enligt Anna Johansson brister tillgången till vård för utsatta EU-medborgare på flera sätt.
I fallet med kvinnan som fick föda sitt barn på sjukhusparkeringen menar hon att regionen har brutit mot den svenska hälso- och sjukvårdslagen, som säger att ingen får nekas »omedelbar vård«, dit förlossningsvård räknas. 

»EU-migranter ska betraktas på samma sätt som papperslösa och inte behöva betala för abortvård. Vi har sett över våra riktlinjer.«

Pia Teleman, verksamhetschef, Skånes universitetssjukhus.

I andra fall verkar utsatta EU-medborgare nekas vård på grund av att det finns en osäkerhet kring om de kan räknas som papperslösa. Som papperslös har man rätt till »vård som inte kan anstå« enligt lagen. I det begreppet ingår bland annat mödravård, förlossningsvård och abortvård – och vården ska vara subventionerad. Som patient ska man alltså inte få med sig en hutlös faktura hem.

Ett annat problem, menar Anna Johansson, är att tillgången till vård för EU-medborgare har hängts upp så starkt på EU-kortet.

− Många utsatta EU-medborgare är romer och diskrimineras i sina hemländer. De stängs ute från trygghetssystemen, och som reglerna ser ut fortsätter den diskrimineringen här i Sverige.

Ovanför det snåriga svenska regelverket vilar en glasklar formulering i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna. Här slås det fast att »alla har rätt till hälso- och sjukvård oavsett var man bor eller vem man är«.

− Brandkåren ska inte fråga vem som bor i huset som brinner innan de börjar släcka elden, och på samma sätt ska det vara inom sjukvården, säger Anna Johansson.

Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) bekräftar via sin pressekreterare att Läkare i världens och Amnestys internationella klagomål har nått regeringen. Hon väljer att inte kommentera anmälan med hänvisning till att det pågår en process kring huruvida fallet ska tas upp för bedömning i europeiska kommittén för sociala rättigheter:

»Först när beslut i den delen är fattat kan det bli aktuellt för Sverige att svara på klagomålet i sak«, skriver hennes pressekreterare i ett mail till Ottar.

Flera av fallen gäller EU-medborgare som inte fått vård i region Skåne. Pia Teleman, verksamhetschef för kvinnosjukvård på Skånes universitetssjukhus, beklagar att kvinnor nekats abort. Hon tror att skälet är att det har varit svårt att veta hur lagar och regler ska tillämpas.

–  Det ledde till att vi under en period arbetade utifrån att alla hade rätt att göra abort hos oss, men att EU-migranter skulle betala själva. Det har säkert en del kvinnor upplevt som att de nekats vård.

»Jag har svårt att tro att en fransk, tysk eller irländsk medborgare skulle nekas att föda sitt barn på en svensk förlossningsklinik. De skulle släppas in även om de inte har EU-kort.«

Anna Johansson, Amnesty Sverige.

Men enligt Pia Teleman fungerar det inte så idag.

– EU-migranter ska betraktas på samma sätt som papperslösa och inte behöva betala för abortvård. Vi har sett över våra riktlinjer, vi har utbildat en del av våra medarbetare inom verksamhetsområdet och kommer att fortsätta att utbilda fler, om gällande policy och riktlinjer.

Anna Johansson tror inte att det är en tillfällighet att just utsatta EU-medborgare, och i synnerhet gruppen romer, faller mellan stolarna inom vården.

− Romer är Europas största minoritetsgrupp. De utsätts för omfattande diskriminering och de negativa stereotyperna finns även här i Sverige. Jag har svårt att tro att en fransk, tysk eller irländsk medborgare skulle nekas att föda sitt barn på en svensk förlossningsklinik. De skulle släppas in även om de inte har EU-kort.

Att det finns en utbredd diskriminering av romer i Sverige bekräftas av Diskrimineringsombudsmannen, DO. I en rapport konstaterar man att romer utsätts för allvarliga kränkningar över hela Europa, och Sverige är inget undantag. Varje år får myndigheten in mellan 25–50 anmälningar som rör diskriminering av romer, vilket tros vara den yttersta toppen av ett berg eftersom få anmäler.

Nadia fick till slut hjälp via den svenska sjukvården.Efter att ha nekats abort vände hon sig till Läkare i världen och när hon kom tillbaka till kvinnokliniken tillsammans med en representant från organisationen fick hon till slut träffa en läkare. Det krävdes att någon som pratade svenska argumenterade för hennes rättigheter. Först då öppnades dörren in till den svenska sjukvården.

Läkare i världen och Amnesty listar i sin granskning flera fall där kvinnor från Rumänien har försökt få en säker abort i Sverige men istället tvingats lösa saken på egen hand. Antingen har de rakt av nekats vård eller har de gett upp om en säker abort efter att ha fått besked om att de måste betala vården själva.

På Läkare i världens barnmorskemottagning i Stockholm ringer kvällens första patient på dörrklockan. Elisabeth Ubbe laddar upp med en chokladbit i fikarummet innan hon går och tar emot. Hon berättar att patienter som har avvisats från sjukvården och nekats hjälp ofta aldrig mer uppsöker vården igen.

− Den smärta de ger uttryck för när de kommer till oss efter att ha nekats vård på andra ställen går inte att beskriva. Jag har svårt att förstå att vi som samhälle ställer upp på att människor behandlas så.

Charlie Olofsson är frilansjournalist

Fotnot: Nadia heter egentligen något annat.