Unga nyanlända vill veta mer om sex

–Jag blev förvånad över att det är tillåtet i Sverige för två killar eller två tjejer att vara ihop. I Iran är det dödsstraff om homosexuella personer avslöjas, säger Mahdi Rezaie.

Han går på språkintroduktionsprogrammet på Lundellska skolan i Uppsala. Mahdi Rezaie är 17 år och kommer från Afghanistan, men hans familj flydde till Iran när han var sex år. Där levde de som papperslösa utan rättigheter och han fick inte gå i skolan alls förrän han kom till Sverige för knappt tre år sedan. I höstas kom RFSU till hans skola och då fick han och flera klasser extra sexualundervisning.

– Det bästa var att få kunskap om hur man har sex och hur man skyddar sig mot könssjukdomar.

»Jag blev förvånad över att det är tillåtet i Sverige för två killar eller tjejer att vara ihop. I Iran är det dödstraff om homosexuella personer avslöjas.«

Mahdi Rezaies två klasskompisar, 19-åriga Zilan Karim från Kurdistan och 20-åriga Masume Ahmadi från Afghanistan berättar att i deras hemländer finns viss sexualundervisning men att skolpersonalen river ut de sidorna i biologiböckerna. Ämnet är tabu.

– När RFSU kom till skolan fick jag veta mer om mens, hur man blir gravid och myten om mödomshinnan. Sånt som jag inte visste innan, säger Masume Ahmadi.

– Det var också bra att få lära sig om svenska rättigheter och regler. Vad man ska göra om någon har sex med en mot ens vilja och att man får göra abort, lägger Zilan Karim till.

»Det var också bra att få lära sig om svenska rättigheter och regler. Vad man ska göra om någon har sex med en mot ens vilja.«

Kerstin Isaxon är sakkunnig i sexualupplysning på RFSU. Hon arbetar med att utbilda personal och ensamkommande på hem för vård och boende (HVB), liksom på språkintroduktionsprogrammet på gymnasiet. Hon bedömer behovet av kunskaper i sex och samlevnad som stort.

– Det kan handla om att ungdomarna inte erbjudits det i skolan eller att deras skolgång blivit avbruten på grund av krig, fattigdom, förföljelse eller flykt, säger Kerstin Isaxon och fortsätter:

– Därför är kunskapsnivån inom sex och samlevnad hos de här ungdomarna generellt sett lägre, utan att för den sakens skull säga att de helt saknar den. För så är det verkligen inte. Intresset och vilka frågor som de unga ställer är i stort sett identiskt jämfört med svenskfödda ungdomar, säger hon.

»Det kan handla om att ungdomarna inte erbjudits sexualundervisning i skolan eller att deras skolgång blivit avbruten på grund av krig, fattigdom, förföljelse eller flykt.«

Mellan 2015 och 2016 kom många ensamkommande ungdomar till Sverige. Majoriteten av dem var killar. Under samma period uppmärksammades ett antal incidenter i Europa och i Sverige, på festivaler och i badhus, där unga tjejer blev sexuellt trakasserade.

I debatten som följde kopplades övergreppen till ensamkommande killar från vissa kulturer, som ansågs ha en patriarkal syn på kvinnors rättigheter, som skiljde sig från den »svenska kulturen«. Utifrån det restes krav på obligatorisk utbildning för nyanlända i sexualitet och svensk jämställdhet.

– Många gånger kom den uppfattningen från rasistiska föreställningar om unga ensamkommande. Då blir det ett tydligt »vi och dom«-perspektiv som grund för kravet på utbildning, säger Kerstin Isaxon.

RFSU, som utbildat nyanlända i sex och samlevnad under många år, hävdade å sin sida att alla unga behöver kunskap.

– Det är en mänsklig rättighet att få information om sex och samlevnad, konstaterar Kerstin Isaxon.

Magnus Jansson är boendechef på Vallentuna ungdomsboende (HVB). Han har arbetat med ensamkommande ungdomar i många år. Också han säger till Ottar att behovet av kunskap om allt som rör sex, kropp och kärlek hos ensamkommande ungdomar är stort. Men att det såklart varierar – precis som hos dem som vuxit upp i Sverige.

– Det handlar om att bilden av sexualitet inte alltid överensstämmer med fakta. Det i sin tur beror på brist på sexualundervisning.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) gjorde 2015 en analys av ungas sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter (SRHR). Unga nyanlända identifierades som en särskilt utsatt grupp. I undersökningen står det att kunskapsnivån hos yrkesverksamma, i det här fallet personal på skolor, SFI (Svenska för invandrare) och boenden, generellt är alltför låg och att SFI, vuxenutbildningen och språkintroduktionsklasser i regel »missar« att erbjuda sex- och samlevnadsundervisning.

»När RFSU kom till skolan fick jag veta mer om mens, hur man blir gravid och myten om mödomshinnan.«

Magnus Jansson bekräftar att personal på HVB-boenden överlag har stort behov av utbildning om sexualitet.

– Vi som ansvarar för de här barnen vet att det kan vara svårt att prata om de nödvändiga frågorna kring sex och samlevnad.

De själva har av resursskäl små möjligheter att prioritera frågan.

– Det handlar inte bara om att vi har ekonomiska begränsningar, vi har heller inte tid att leta utbildningar för personalen, säger Magnus Jansson.

Sara Hallbergson är lärare i biologi och svenska, och arbetslagsledare för språkintroduktionsklasserna på Lundellska skolan i Uppsala. Hon säger att det är obligatoriskt med sex- och samlevnadsundervisning och att eleverna på språkintroprogrammet normalt sett får det i ämnet biologi.

Men de nyanlända ska läsa in nio års grundskola på två till tre år. Tiden är knapp. Det handlar också om att nyanlända inte alltid kan språket och att undervisningen därför behöver anpassas genom lättare svenska och mer lektionstid.

När RFSU:s lokalförening i Uppsala erbjöd förstärkning så nappade skolan snabbt på erbjudandet.

– Det är de som är experterna, men skolan har i vanliga fall inte råd att ta in dem, säger Sara Hallbergson.

Behoven tycks vara stora och resurserna små. De verksamheter i olika kommuner som Ottar har pratat med är tacksamma över att RFSU har hjälpt till att utbilda personal och ungdomar.

Men är det upp till ideella organisationer att ta hand om den stora efterfrågan på sexualundervisning, eller vems ansvar är det? Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) säger att det sker olika insatser på enskilda landsting som till exempel utbildar på HVB-boenden och på ungdomsmottagningar, men att det är svårt att veta vem som har ett helhetsansvar för frågan eftersom ingen egentligen har ett tydligt uppdrag.

»Med tanke på hur viktigt regeringen tycker att det här är för integrationsprocessen är insatserna inte särskilt omfattande, och det går heller inte snabbt.«

Vad gör då regeringen? Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S), som också ansvarar för etablering av nyanlända, hänvisar Ottar till Socialdepartementet. Där gav barn- ungdoms- och jämställdhetsministern Åsa Regnér (S) i juni 2016 MUCF uppdraget att ta fram och sprida en digital plattform med information om hälsa och jämställdhet. Samarbetspartner blev Sveriges ungdomsmottagningars informationsportal umo.se. Målgrupp: Nyanlända och asylsökande barn och unga i åldrarna 13–20 år.

Åsa Regnér slog fast att det är viktigt att främja jämställdhet och icke-diskriminering bland alla som lever i Sverige. Samt att det är en förutsättning för nyanländas hälsa och etablering att få information i dessa frågor.

MUCF:s uppdrag var också att föreslå en modell för utbildning kopplat till sajten. Ett arbete som ännu inte påbörjats.

– Vi ska genomföra utbildningsinsatser med koppling till sajten som nu heter Youmo.se. Detta utbildningsuppdrag är precis i uppstartsfasen och vi kommer förmodligen att ta fram en vägledning för hur yrkesverksamma kan ha samtal med unga nyanlända utifrån sajten. Tanken är att vi börjar utbilda yrkesverksamma under hösten 2017, säger Anna Westin, utredare på MUCF.

Med tanke på hur viktigt regeringen tycker att det här är för integrationsprocessen är insatserna inte särskilt omfattande, och det går heller inte snabbt. Många som arbetar med frågan är också frustrerade. Under 2016 samlade RFSU ett nätverk bestående av myndigheter och frivilligorganisationer som alla har verksamhet som riktar sig till ensamkommande. Ottar har tagit del av slutsatserna från nätverksträffarna och bland annat saknar man politisk samordning i mottagningsprocessen och finansiering.

»Staten har ett övergripande ansvar för att skapa förutsättningar för ett bra flyktingmottagande.«

Ottar vände sig till folkhälsominister Gabriel Wikström (S) och frågade vems ansvar det är att säkra att kompetens om sexuella rättigheter finns i flyktingmottagandet. Är det upp till enskilda organisationer?

Nej, det tycker inte ministern. Han svarar att staten har ett övergripande ansvar för att skapa förutsättningar för ett bra flyktingmottagande. Men han tror också att det är viktigt att samhällets olika delar samverkar.

– Situationen har tydliggjort behovet av fungerande samverkan, både mellan myndigheter inom staten, mellan stat, kommun och landsting och mellan den offentliga och ideella sektorn. Vissa saker kommer vi aldrig att vara lika duktiga på att göra som organisationer i civilsamhället, säger Gabriel Wikström.

Han tycker inte, till skillnad från nätverket, att regeringen varit otydliga i att delegera arbetet. Till Ottar säger han att MUCF fått i uppdrag att ordna informationsinsatser till nyanlända och att myndigheten ska samverka med relevanta myndigheter och aktörer.

– Men givetvis behöver vi också utvärdera insatserna för att se om det kan bli tydligare och mer effektivt, säger Wikström.

Tillbaka på Lundellska skolan i Uppsala. Här går också 18-åriga Daimon från Eritrea. Han säger att det finns många saker som skiljer hans hemland och Sverige åt på det här området. Han tycker om friheten i

Sverige men är väldigt förvånad över vissa saker. Till exempel den svenska sexköpslagen.

– Hur kan det vara tillåtet att sälja men inte att köpa sex? Det är ju som att sälja en kaffe och sen är det förbjudet att dricka den, säger han.

Vad tycker du är det bästa med att ha fått sexualundervisning i skolan?

– Nu är det lättare för oss att göra saker på rätt sätt, svarar Daimon.

Text Anna Knöfel Magnusson är frilansjournalist.

Bild Marc Femenia

Daimon har valt att inte uppge sitt efternamn.