Tysklands sexköpslag fyller tio år. Hur blev det?

I Bonn kan de gatuprostituerade nu betala in sin skatt via något som liknar en p-automat. ”Den tyska effektiviteten känner få, om ens några gränser”, rapporterar New York Times. På prostitutionsstråket Immenburgstrasse i ett industriområde rör sig några av stadens 20 gatuprostituerade. Myndigheterna har anlitat ett privat vaktbolag för att garantera kvinnornas säkerhet. Sedan i somras krävs att var och en kan uppvisa ett tillstånd för laglig prostitution mellan kl 20.15-06.00 varje natt. Den som arbetar utan biljett riskerar att bötfällas med motsvarande 1 000 kronor. Kritiker menar att avgiften innebär en dubbelbeskattning av sexarbetarna, som ju också ska betala ordinarie inkomstskatt. Själva tillståndet kostar 60 kronor per natt.

– De här kvinnorna tjänar ofta så lite att de inte har någon möjlighet att betala skatt, säger

Andrea Hitzke som arbetar som socialarbetare med särskilt fokus på gatuprostituerade.

Hitzke förestår socialjouren Dortmunder Mitternachtsmission. I Dortmund har man valt en annan modell än den i Bonn, för att försöka reglera prostitutionen. Stadsfullmäktige har samlat alla berörda parter till en serie runda-bords-samtal. I forumet ingår såväl hjälporganisationer, myndigheter med ansvar för skatter, migration och arbetsmarknad som polis och representanter för bordellerna – och sexarbetarna själva. Eftersom man vill motarbeta traffickingligornas och hallickarnas inflytande, inspekterar man stadens bordeller och kontrollerar kvinnornas dokument.

Gatuprostitutionen tilläts ändå, tills nyligen, på en särskild gata. I detta ”red light district” fanns parkeringsplatser för sexköp och ett center med socialarbetare utrustade med kondomer, viloplatser och kaffebryggare. Men i maj i år havererade experimentet och gatan stängdes. Andrea Hitzke berättar om hur mängder av extremt utsatta romska kvinnor från Bulgarien och Rumänien dök upp i, och snart också utanför, zonen. Dessa traffickingoffer pressades hårt av sina hallickar och tvingades acceptera allt sämre villkor.

– Vi kunde inte längre acceptera situationen så som den utvecklats, suckar Andrea Hitzke.

Närmare 90 procent av de gatuprostituerade var fattiga kvinnor från Bulgarien och Rumänien. Kvinnorna kunde arbeta utan kondom för så lite som fem euro.

– Om en gata för legal gatuprostitution ska fungera så måste den skötas som en bordell av någon som kan branschen. Säkerheten och hygienen måste garanteras och det måste finnas socialarbetare på plats.

–Det finns ingenstans i Tyskland där det fungerar så.

››I Bonn måste de gatuprostituerade köpa ett tillstånd i automaten. Pris: 60 kronor per natt.‹‹

Vilka konsekvenser får det om ett samhälle slår fast att sexarbete, skatte- och pensionsmässigt, är ett arbete bland andra?

År 2002 fick Tyskland en ny prostitutionslag. Syftet var att sexarbetare skulle få ta del av välfärdstjänster som pensionssystemet, arbetslöshetsersättning och hälsoförsäkring. På så sätt skulle det också bli lättare att hoppa av och börja ett nytt liv. Ett annat mål var att dra en skarp gräns mot människohandel och det man kallar tvångsprostitution. Lagen har sedan dess utvärderats av regeringen, med nedslående resultat: Sexarbetarnas arbetsvillkor har inte förbättrats. Knappast några formella anställningskontrakt har upprättats, och därmed står sexsäljarna fortfarande utanför välfärdssystemet. Man kan inte heller se att det skulle ha blivit lättare att lämna livet som prostituerad. Å andra sidan tyder inget i utvärderingen på att kampen mot trafficking skulle ha försvårats av reformen. I ett avseende är den tyska utvärderingen okontroversiell, varken anhängare eller motståndare till legaliseringen ifrågasätter sakinnehållet. Däremot går meningarna isär i frågan om varför lagen misslyckats.

På den europeiska arenan företräder Sverige och Tyskland två diametralt motsatta positioner i prostitutionsfrågan. Svenska politiker lobbar aktivt för att sprida den svenska modellen, som kriminaliserar sexköp, till fler länder. Vänsterpartisten Lena Olsson som sitter i riksdagens justitieutskott, har tampats med tyskarna i Europaparlamentet när frågan varit uppe. Hon är en tydlig motståndare till den tyska linjen.

– Legalisering är förkastligt. Att köpa kroppar hör inte hemma i en modern demokrati. Kampen mot prostitution kommer att ta tid. Men nu har vindarna vänt i Europa, allt fler länder är nyfikna på vår lagstiftning.

I den svenska debatten har den tyska lagen försvarats av idéhistorikern Susanne Dodillet, som i sin doktorsavhandling ”Är sex arbete?” jämförde diskussionen i de båda länderna. Idag konstaterar hon att den tyska lagen knappast implementerats, och att effekterna därför är få. Dodillet beskriver hur en grupp välartikulerade och välorganiserade sexarbetare agerade för att få igenom den nya lagen.

Men de mer utsatta gatuprostituerade då?

– Ingen sexsäljare tjänar på att sakna rättigheter. Även en papperslös prostituerad behöver rättigheter för att ha ett drägligt liv. Det hjälper inte att säga att de inte ska prostituera sig. De måste få sina rättigheter, i den situation där de befinner sig.

Tillbaka bland kvinnorna på Immenburgstrasse i Bonn. Här går meningarna isär om de nya skatteautomaterna. Monica från Ungern, berättar för New York Times reporter på plats:

– Jag har varit ute hela natten, utan att hitta någon kund – ändå måste jag betala för tillståndet. Det här nya systemet stinker!

Rasmus Malm är frilansjournalist och medlem i Ottars redaktionsråd.

Bild: Scanpix

Läs mer

Mer om sexköpslag:

Gudryn Schyman om Sveriges sexköpslag på Newsmill

Susanne Dodillet om utvärderingen av svenska sexköpslagen

Mer om Tyskland på Ottar.se:

Tyskland slopar krav på sterilisering

Fotbollen gör oss fria