Tvångssteriliseringar fortsätter i Finland

– Det är så fel och djupt förnedrande. Du tillåts inte bestämma över din egen kropp. Det strider mot så många mänskliga rättigheter. Jag fick min diagnos för två dagar sedan. För att få den har jag genomlidit oro och ångest i mer än ett år, berättar en lättad men arg Armin Kellomäki.

Finlands lag om »fastställande av transexuella personers könstillhörighet« har kritiserats upprepade gånger. Europadomstolen slog i april 2017 fast att lagen bryter mot de mänskliga rättigheterna. FN:s råd för mänskliga rättigheter har rekommenderat Finland att slopa steriliseringskravet samt kravet på att diagnosen transexualism ska vara en förutsättning för att få rätt juridiskt kön.

»Att ställa en diagnos gör man när någonting är fel, när någonting behövs fixas. Jag är den jag är. Jag behöver inte fixas.«

I stället vill FN-rådet att Finland inför en »genuserkännande procedur« där ålder och ens medicinska förflutna inte ska stå i vägen vid byte av juridiskt kön.

Finlands regering har utan förklaring konsekvent bortsett från kritik och rekommendationer.

I dagsläget kräver – utöver Finland – 19 av 45 europeiska stater att transpersoner steriliseras för att få byta juridiskt kön. I Sverige avskaffades steriliseringskravet i januari 2013.

För Armin Kellomäki har vägen genom könsidentitetsutredningen varit lång.

– De bestämmer om du får din diagnos eller inte. Utan den får jag inte byta juridiskt kön. Därför är du alltid på helspänn. Vad kan jag dela med mig av och inte? Min tidigare psykolog hade kontakt med personalen på min transklinik. Jag kände att jag var tvungen att byta psykolog. Jag ville inte riskera att hon pratade om mig med mina utredare.

Han är kritisk till att transsexualism fortfarande är en diagnos.

– Att ställa en diagnos gör man när någonting är fel, när någonting behövs fixas. Jag är den jag är. Jag behöver inte fixas. Jag behöver bara accepteras för den jag är, säger Armin till Ottar.

När han berättade för sin familj och sina vänner var stödet självklart. De blev däremot alla chockade när de fick höra om den rådande lagstiftningen.

– Lagen är inte någonting människor känner till. Ingen pratar om det. Transpersoner syns aldrig här. Jag trodde själv länge att transpersoner inte kunde ha en familj eftersom jag aldrig hade sett en transperson med en familj. Men till slut läste jag om en transperson med familj i en tidning. Nu känns det självklart att något så trivialt som min könsidentitet inte ska vara ett hinder för att ha en familj.

»Jag förstår verkligen att det inte är lika självklart för andra som för mig. För mig betyder det att jag får vara mig själv fullt ut mer än någonting annat.«

För Armin Kellomäki är det självklart att gå igenom ett juridiskt könsbyte – trots att han måste acceptera en sterilisering.

– Nu när jag äntligen har min diagnos så ska jag göra det. Jag måste bara vänta tills jag blir 18. Innan dess får man inte byta juridiskt kön här. Men jag förstår verkligen att det inte är lika självklart för andra som för mig. För mig betyder det att jag får vara mig själv fullt ut mer än någonting annat.

Den viktigaste delen av vården för transpersoner erbjuds av den offentliga sjukvården. De luckor som finns fylls av civilsamhället. SETA, Finlands motsvarighet till RFSL, driver bland annat ett stödcentrum i Helsingfors. Trasek, en förening för transpersoner och personer med intersex-variation samt deras anhöriga, driver även aktivt påverkansarbete gentemot politiker och offentlig sektor.

»En av de största bristerna i lagen utöver steriliseringskravet är att lagen inte riktigt tar hänsyn till ickebinära.«

Alexis Rancken sitter i Traseks styrelse och väntar just nu själv på att få genomgå en könsidentitetsutredning.

– En av de största bristerna i lagen utöver steriliseringskravet är att lagen inte riktigt tar hänsyn till ickebinära. Om du inte kan prata om din könsidentitet utifrån att vara binär får du ofta sämre vård och du får inte den diagnos som krävs för att få byta juridiskt kön. Därför överdriver många åt något håll i könsidentietsutredningen, berättar Alexis Rancken.

– Om du dessutom till exempel har psykologiska problem förlängs ofta processen och ibland får du inte heller din diagnos då. Trots att dina problem kanske till stor del beror på oro i samband med utredningsprocessen. Det blir en negativ spiral när utredningarna bara är till för att sätta en etikett och inte för att tillmötesgå människan.

En motion om att förändra lagstiftningen lades 2016 fram av vänsterpartisten Sylvia Modig. Åtta av sjutton ledamöter i den finska riksdagens utskott för sociala frågor och hälsa stödjer i dagsläget förslaget. Men det räcker inte. En majoritet krävs för att förslaget ska nå riksdagen.

»Eftersom den är lite av en skam för Finland vill heller ingen ta i den. Politikerna tror att det är bättre att bara låta den vara.«

Sedan den 1 mars 2017 tillåts däremot samkönade äktenskap och samkönad adoption i Finland. Ett stort steg i rätt riktning som Alexis Rancken tror kan bereda väg för en diskussion om translagen.

– Dels vet människor inte så mycket om lagen. Eftersom den är lite av en skam för Finland vill heller ingen ta i den. Politikerna tror att det är bättre att bara låta den vara, att de inte har något att vinna på att börja diskutera den. Det måste vi ändra på.

André Larsson

Frilansjournalist

Läs mer

I väntan på livet (Ottar, 2017)

Hopp om slopade steriliseringskrav på europakonferens om transhälsa

Historisk seger för transpersoners rättigheter i europarådet

https://yle.fi/uutiset/osasto/news/bill_to_change_finlands_transgender_s…

https://www.nytimes.com/2017/04/12/world/europe/european-court-strikes-d…