In treatment

Bristande lust är ett av de vanligaste sexuella problemen idag. Många som upplever problem med bristande lust söker sig till RFSU:s mottagning i Stockholm för att få hjälp – fler än de hinner ta hand om. Vid Centrum för andrologi och sexualmedicin på Huddinge sjukhus ser det likadant ut. Patienter med bristande lust, erektionsproblem, orgasmproblem eller samlagssmärtor tillhör dock den lägst prioriterade gruppen.
De får först genomgå en medicinsk undersökning för att avgöra om problemet är fysiskt eller psykiskt. Om det är psykoterapeutisk behandling de behöver är väntetiden upp till två år. Att tända på barn, vara hiv-smittad och ha många olika sexpartners, eller lida av svår ångest kan skada både individen och omgivningen. De prioriteras därmed högre och får hjälp först.

”Jag har låg sexlust. Det har varit så i några år. Tror det började när min förra tjej kritiserade min kropp.” / man 24 år

Det är svårt att få terapeutisk hjälp i resten av landet också. Långt ifrån alla landsting har sex- och samlevnadsmottagningar, och terapeuter inriktade på sexualitet är en bristvara. Patienterna hänvisas till familjerådgivningen, vårdcentralen eller privata alternativ. Enligt en undersökning från Psykologförbundet är det bara 34 procent av landets vårdcentraler som har en anställd psykolog. Och på familjerådgivningen jobbar man enbart med par.
I Örebro läns landsting finns till exempel inte en enda mottagning där enskilda kan få hjälp med sexuella problem. Else-Marie Saker jobbar på familjerådgivningen i länet. Hon möter sexuella problem när hon träffar par. För enskilda som söker hjälp finns det däremot ingenstans att vända sig. Det är frustrerande tycker hon.

– Häromdagen hänvisade jag en ensam kvinna till familjerådgivningen. Hon mådde dåligt över att aldrig kunna behålla en relation. Eftersom det inte finns några andra alternativ förutom privata, fick hon ställa sig på vår väntelista.
Psykologförbundet driver webbsidan psykologiguiden.se. Sökfunktionen ”hitta en psykolog” används i genomsnitt av 90 personer varje dag. I databasen finns totalt 1 353 privatpraktiserande psykologer. Ett klick i rutan för sex- och samlevnadsinriktade psykologer visar att i 16 av landets 21 landsting finns bara en, eller ingen, psykolog eller legitimerad psykoterapeut.

”Jag har träffat en tjej som betyder mycket för mig och jag vill vara ärlig mot henne. Nu undrar jag om jag ska berätta för henne att jag chattar med småtjejer och att jag tänder på dem.” / man 23 år

Den amerikanska filmen ”Shortbus” som kom 2006 uppmärksammades på grund av sina explicita sexscener. I den inledande scenen sitter sexterapeuten Sophia rak i ryggen på en stor uppblåsbar boll på sin mottagning. På soffan framför sitter hennes patienter, en man och en kvinna. Kvinnan kan inte få orgasm och de vill ha hjälp. Sophia ställer frågor och ger råd. Senare i filmen kommer det fram att hon själv aldrig fått en orgasm.

Men vilken betydelse har egentligen terapeutens egna erfarenheter? Anita Ahlström har jobbat som terapeut i 30 år, varav 18 som legitimerad psykoterapeut. Mottagningen ligger på Södermalm i Stockholm och delas med några andra terapeuter. Hon anser inte att hennes personliga erfarenheter är avgörande när hon arbetar med sina patienter.

– Visst kan man hjälpa patienter till ett bättre sexliv, men de behöver vara motiverade, säger hon.
Åsikterna om hur man jobbar med sexualitet är olika bland terapeuter. Anita Ahlström tycker inte att det går att arbeta isolerat med sex, utan för henne handlar det om parterapi. Respekt, ärlighet och kärlek är en förutsättning för ett fungerande sexliv. Upplägget varierar. Ibland växlar hon mellan att träffa paret tillsammans och var och en för sig. Grunden till problemen kan till exempel vara dålig självkänsla, otrohet eller övergrepp.

Anita Ahlström använder sig både av traditionella terapeutiska metoder och praktiska råd. Det kan handla om samlagsförbud eller ”under bältet”-förbud, alltså inget smekande nedanför midjan. Om den ena i förhållandet inte vill ha sex kan det ge den personen lugn och möjlighet att njuta av fysisk närhet utan att det måste leda till mer, berättar hon.

”Jag vill prata med någon om mina relationer och min ensamhet. Jag har nog alltid haft sex på fel sätt. Gjort saker jag inte velat, varit ihop med gifta män och haft massa kontakter på nätet.” / kvinna 43 år

Inger Björklund är terapeut på RFSU:s klinik i Stockholm och träffar personer som har problem med sex.
– Flera av dem som söker hjälp är förtvivlade och ledsna för att de inte fått hjälp med sina problem. Det är förvånansvärt få terapeuter som arbetar med sexualitet, därför är det svårt.

Till RFSU-kliniken kan både par och enskilda vända sig. De jobbar inte så mycket med praktiska råd utan försöker tillsammans med patienten förstå vad orsaken till problemet är. Bristande lust eller smärta vid samlag är ofta knutet till föreställningar om vad som är normalt och hur man förväntas vara:

(…)

Detta var ett utdrag ur texten – läs hela artikeln i pappers-Ottar #4 2009.

Helena Björk
journalist

Foto: Anna Clarén

Citaten är hämtade från RFSU-klinikens telefonrådgivning.

TILLÄGG

Vi skrattar med arbetskamrater eller kompisar över tidningarnas sexskriverier – men med våra egna tankar och känslor är vi ofta ensamma. Ottar lyssnar till privata berättelser. Nedtecknat av Helena Björk.

Anna, 24, webbredaktör:

”Jag försökte bota 
min läggning”

Jag trodde att någon gång blir jag kär i en man. Så höll jag på tills jag var 22. Jag visste att jag var gay men kunde inte acceptera det.

I tonåren skar jag mig i armarna och hotade med att ta livet av mig. Det handlade mycket om att skada sig själv. Min mamma tog kontakt med ungdomspsykiatrin. Till en början var hon med på samtalen jag hade med psykologen. Men jag kände inget förtroende där, så jag vågade inte ta upp min sexuella läggning. Jag hade hellre pratat ensam, utan att min mamma var med.

Inom barnpsykiatrin blev jag bemött som ett barn, så terapin hjälpte mig inte att komma över ett konstant tvångsbeteende. De hade ingen kunskap om den här frågan. Att ständigt behöva låtsas att vara någon annan gav upphov till mycket ångest. Jag satt och snackade om karlar utan att det betydde något. Det var en enorm press att behöva fejka.

När jag var 18 flyttades jag över till vuxenpsykiatrin. Där träffade jag en psykolog som jag kände förtroende för. En dag bestämde jag att nu ska jag berätta. När jag lättat mig hjärta för psykologen så möttes jag inte av någon reaktion. Bara ett ok. Det var väldigt accepterande. Han tvivlade aldrig på mig och dömde mig inte. I stället fick han mig att inse att det inte är något fel med att vara homosexuell.

Simon, 36:

”Vem ska jag våga 
prata med?”

Jag sitter i rullstol och har inte någon partner. Sedan några år tillbaka har jag fått sämre rörlighet och kondition. Jag äter medicin mot smärtan. Den påverkar lust och potens. När det gäller sex känner jag stor otillräcklighet och prestationsångest. Det är jättejobbigt att inte kunna göra det man vill. Mitt självförtroende och min självkänsla påverkas.

Terapi skulle hjälpa mig att inse hur jag själv ska tänka och hantera situationerna. Det är viktigt för mig att terapeuten inger förtroende. Som det är nu vågar jag inte söka hjälp eftersom det känns pinsamt. Jag tycker att det är jobbigt att prata om problemet. Kanske skulle det gå lättare om man var i en relation. Som singel finns det ingen ”motpart” att involvera. Att jag är homosexuell gör det extra pinsamt.

Jag har försökt förbättra min kondition och rörelseförmåga, men hur man får ökad lust vet jag inte. Det gör mig olycklig att jag inte känner mig som en fullgod partner. Kanske skulle jag kunna förlika mig med situationen, men det tror jag är svårt och det skulle inte göra mig lyckligare.

Beställ lösnummer av Ottar här! (Detta är nr 4 2009)