Transmän gör också abort

— Man pratar inte om korrektiva våldtäkter och transmän som blir gravida mot sin vilja här. Vi känner till en del illegala ställen där de utför aborter, men de tar inte emot transmän. De tror att vi skojar med dem, säger Alex Castillo, som är samordnare på Transformación.

Abort är förbjudet i Guatemala. Straffskalan höjdes till tio år förra året. Eftersom det är förbjudet, går det inte ens att prata om, enligt Alex Castillo. I många fall får inte transmän en abort utan fortsätter med graviditeten, vilket innebär att de tvingas sluta leva som transpersoner.

– Om du befinner sig i en utsatt situation och knappt har mat, så kommer du inte heller kunna ta hand om barnet. Så du måste byta ditt könsuttryck för att kunna få ett jobb. Det finns inget annat val.

Alex Castillo berättar om ett fall med en kamrat som var gravid och ville behålla barnet. Olyckligtvis fick han missfall.

– Vi tog honom till sjukhuset, men eftersom han har ett maskulint könsuttryck ville de inte undersöka honom. De sa åt honom att ta värktabletter och använda tjocka bindor, och skickade iväg honom.

»Transmän är ganska ensamma, vilket gör oss mer utsatta.«

Transformación bildades 2013 som ett svar på att transrörelsen främst fokuserade på transkvinnors behov. Det är den första organisationen i Centralamerika med fokus på transmän. Organisationens klinik tar emot runt 125 patienter om året i Guatemala, men personalen gör även dagsresor till El Salvador, då behovet är stort. De hjälper också personer från Honduras, Nicaragua, Costa Rica och Venezuela.

– Kliniken är hjärtat av vår organisation. Jag brukar säga att den är honungen som lockar dit dem. Det börjar oftast med att folk söker sig till oss för att få tillgång till hormoner. Vi undersöker deras livssituation. Ibland vill personer ha hormoner, men har inte ens tillgång till dricksvatten i sin bostad, säger Alex Castillo.

»Vi som könas som kvinnor vid födseln uppfostras till att vara oskulder tills bröllopet, och lär oss att sex är en synd. Ingen pratar om preventivmedel, könssjukdomar eller hiv.«

I Centralamerika finns ett enormt behov av sexualupplysning och tillgång till hälso- och sjukvård för transpersoner. De flesta undviker vården.

– Det är en trygg plats för den här gruppen, vilket inte har funnits tidigare. Här får de korrekt information av professionella, och deras identitet respekteras. Vi utför cellprov, vilket räddar liv. Vi har också information om bröstcancer. Transmän går ofta med binders och vill inte undersöka sina bröst.

När kliniken började utföra cellprov, upptäckte de att många transmän aldrig har pratat om sexuella övergrepp. De förstod att den transmaskulina befolkningen behöver testas för hiv och sexuellt överförbara sjukdomar.

– Det värsta är när någon har gått med en infektion i flera år för att den har hållit tyst av skam, eller för att den inte har hittat en trygg klinik. Vid det laget kan det ha gått så långt att den behöver en hysterektomi, säger Alex Castillo.

Han menar att grundproblemet är att, oavsett vilken typ av vård transmän behöver, påverkas tillgången på grund av könsuttryck. Och specifikt när det gäller abort, så saknas kunskap.

– Vi som könas som kvinnor vid födseln uppfostras till att vara oskulder tills bröllopet, och lär oss att sex är en synd. Ingen pratar om preventivmedel, könssjukdomar eller hiv. Transmän är ganska ensamma, vilket gör oss mer utsatta. I det ögonblick vi börjar benämna oss som män, exkluderas vi också från feminismen och aborträttsrörelsen. Men vi borde gå ihop och kämpa tillsammans.

Text Natalie Högström