Transdokumentär för cis-publik

»Ditt könsorgan ser annorlunda ut nu, eller hur?«. Den frågan tyckte den amerikanska tv-journalisten Katie Couric att det var lämpligt att ställa till modellen och aktivisten Carmen Carrera, i talkshowen Katie 2014. Carrera svarade artigt att hon inte var bekväm med frågan.

Temat för dagen var »Transsexuella Vägvisare« och utöver Carmen Carrera medverkade även Laverne Cox – skådespelerskan som blev känd genom dramaserien Orange Is The New Black – som sedan förklarade för Katie Couric att denna typ av fixering vid transpersoners könsorgan är objektifierande och tar fokus från mer relevanta frågor, som diskussionen om våld och diskriminering mot transpersoner.

Trots att grundsyftet var att uppmärksamma de två framgångsrika kvinnorna i ett positivt ljus – blev resultatet diskriminerande. Idag när Katie Couric ser tillbaka på sitt klavertramp medger hon det anstötliga i frågan.

– Jag hade helt uppenbart mycket att lära då och har det än idag. Jag är fortfarande ingen genusexpert. Men jag vet definitivt mer efter att ha gjort denna dokumentär.

Den 60-åriga amerikanska tv-profilen – mest känd från nyhetsmagasinet 60 Minutes – syftar på den Sverigeaktuella dokumentären Genusrevolutionen som har gett Couric möjligheten att försöka »gottgöra« sitt misstag 2014 genom att förmedla kunskap om transfrågor, könsidentitet och intersexualitet till en bred publik.

»Couric tycks ganska omedveten om att det sedan länge finns en hel flora av dokumentärer om transpersoner.«

Vi träffas i Pasadena utanför Los Angeles tillsammans med flera av de medverkande, bland annat transaktivisterna Michaela Mendelsohn och Sabel Samone-Loreca, läkaren Joshua Safer vid Boston Medical Centers centrum för for transmedicin och kirurgi, akademikern och intersexaktivisten Georgiann Davis samt Vanessa och JR Ford, föräldrar till en transflicka.

Genom intervjuer med dessa och många andra ger sig Couric ut på en vetenskaplig resa genom USA:s genuslandskap, och lyckas även inrymma fler infallsvinklar, från känslomässiga till politiska med avsikten att belysa ämnet med lika mycket djup som bredd.

Programmet har fått både kritik och hyllningar. Vissa menar att det inte är något nytt under solen, att perspektivet att upplysa cis-publiken om transfrågor inte tar frågorna vidare. Medan andra framhäver vikten av att så många olika historier och vinklar kring trans och intersex synliggörs i en stor dokumentärsatsning. Återigen andra har kritiserat att inte fler icke-vita personer och fler aktivister hade medverkat, de grupper som ofta är mest utsatta i transcommunityt.

– Vi läser rubrikerna om individer som lever bortom könsnormer och binära idéer om kön. Men jag tycker aldrig att vi på riktigt får lära känna de som driver framåt attityder och regler rörande de här frågorna, i samhället i stort. För mig har det här varit en möjlighet att agera språkrör och visa att det här faktiskt handlar om människor och deras berättelser, säger Katie Couric.

Couric tycks ganska omedveten om att det sedan länge finns en hel flora av dokumentärer om transpersoners liv och villkor, men detta är samtidigt den typen av okunskap hon är öppen med och använder i filmen. Att en institution som National Geographic tar sig an transfrågor är en del av det större mediala uppmärksammandet kring transfrågor i USA – där en dokusåpastjärna och tidigare atlet som Caitlyn Jenner och skådespelerskan Laverne Cox har blivit centrala figurer.

»Erkännandet av könsidentitet som något biologiskt har inneburit ett dramatiskt paradigmskifte, som det tar tid för läkarsamfundet att anpassa sig till.« _{Joshua Safer}

Michaela Mendelsohn var konsult för rollbesättandet av Laverne Cox i Orange Is The New Black, och hon kan inte nog understryka rollen vilken vändpunkt rollen var.

– Innan dess hade vi två problem, att transkaraktärer skildrades som negativa stereotyper och att det nästan alltid var cispersoner som spelade dem. Nu ser vi fler och fler transroller som spelas av transpersoner, till och med Jeffrey Tambor som spelar transkvinna i tv-serien Transparent har sagt »Jag hoppas jag är den sista cispersonen att spela trans«, säger hon.

Även i den medicinska världen har könsidentitet blivit mer erkänt på sistone, säger läkaren Joshua Safer. Men utvecklingen går fortfarande långsamt.

– Fram tills ganska nyligen var den medicinska världen, som samhället i stort, väldigt binärt. Till exempel var vi länge bekväma med att välja juridiskt kön åt intersexuella barn. Erkännandet av könsidentitet som något biologiskt har inneburit ett dramatiskt paradigmskifte, som det tar tid för läkarsamfundet att anpassa sig till, säger Safer.

Något som intersexaktivisten Georgiann Davis är högst medveten om.

– Jag är idag 36 år och när jag i 20-årsåldern upptäckte sanningen om min kropp och att mina föräldrar hade ljugit för mig, kände jag mig som ett freak. Jag önskar att jag på nätet hade kunna hitta en dokumentär som den här då.

»I:et är även idag sällan inkluderat i hbtq-akronymen, och kan sägas stå för »invisible« (osynlig), eftersom vi intersexuella har oerhört liten representation på tv.« _{Georgiann Davis}

– I:et är även idag sällan inkluderat i hbtq-akronymen, och kan sägas stå för »invisible« (osynlig), eftersom vi intersexuella har oerhört liten representation på tv. Därför är jag tacksam för att vi inkluderas i den här filmen, säger Georgiann Davis.

Katie Couric identifierar sig som den välmenande men okunnige föräldern i dokumentären, och lärokurvan som föräldrarna Vanessa och JR Ford har gått igenom med sitt barn, tycks likna Courics egen.

– Jag försökte att sätta mig in i deras position, och ställa de frågor som jag tror att folk där hemma skulle fråga, säger Katie Couric.

Paret Ford har undervisat sig själva och hoppas att de genom dokumentären ska kunna göra processen lättare för andra föräldrar, och allra främst, för barnen själva.

– Det har varit en virvelvind runt vår lilla Ellie. Enormt intensiv research, informerande om transfrågor för folk i vår närhet, utforskande av möjligheter till medicinsk hjälp, och så vidare, säger de.

– Vanessa och JR vill bara det bästa för sitt barn. Men hur gör de rätt val? Hur hjälper de sina barn att göra rätt val? Och ska barn ta beslut om sitt kön vid en så tidig ålder som fyra, säger Couric.

»Det har varit en virvelvind runt vår lilla Ellie, säger paret Ford.«

För Sabel Samone-Loreca, en 49-årig afroamerikansk transkvinna som sedan länge lever med hiv, har vägen till självrespekt varit svårare, och längre. Men hennes historia, jämfört med det mer positiva mottagande som lilla Ellies historia har fått, tydliggör att reell utveckling har skett.

»Min förhoppning med medverkan i dokumentären är att ska folk öppna sina hjärtan mer.« _{Sabel Samone-Loreca}

– När man tittar på statistiken för icke-vita transkvinnor, har en av fem hiv. Och med alla problem som vi står inför nu med upplösandet av Affordable Healthcare Act (en hälsoreform som infördeas av Obama-regeringen, reds anm), kommer det åter att bli svårare att förebygga hiv bland transkvinnor. Och i fjol mördades 26 icke-vita transkvinnor i USA. Därför är min förhoppning att medverkan i dokumentären ska få folk att öppna sina hjärtan mer, och få en bättre förståelse för att vi är mer än vad historien har sagt åt oss att vi är, nämligen värdelösa.

Genusrevolutionen är gjord för en okunnig cis-publik, och Katie Couric – mellanamerikas reporterhjältinna – är onekligen publikens representant. Men i ett Trump-lett USA som hittills präglats av ett nyväckt ogenerat hat gentemot hbtqi-personer, är det en dokumentär som kan göra skillnad.

Text Erik Augustin Palm

Bilder National Geographic

Genusrevolutionen går att se på National Geographics svenska tv-kanal kl 16.20 lördagen den 1 april.

Tidningen National Geographic Magazine nr 1/2017 ägnades åt könsidentitetsfrågan.