»Syriska hbtq-personer flyr till Turkiet för att ta sig vidare till Europa«

– Det är lika farligt för syriska hbtq-personer i Turkiet som det är Syrien, säger han.

Han är homosexuell och flykting från Aleppo i norra Syrien. Att vara hbtq-person i krigets Syrien är förenat med livsfara. I områden som kontrolleras av IS (Islamiska Staten) straffas samkönad sex med döden.

Sedan 2014 har IS publicerat flera klipp på sociala medier där män anklagade för att ha haft samkönad sex avrättas genom stening, arkebusering eller kastas ned från höga byggnader.

– Jag blir förtvivlad och förbannad. Jag kommer aldrig att kunna återvända till Syrien. Jag skulle bli mördad direkt, säger Mohamed.

Det är inte bara religiösa extremistgrupper som är ett hot.

– Den Fria Syriska Armén (ett nätverk av oppositionsmiliser) och president Assads armé hatar också bögar. Även före kriget jagade säkerhetstjänsten oss, säger han.

»Sedan 2014 har IS publicerat flera klipp på sociala medier där män anklagade för att ha haft samkönad sex avrättas genom stening, arkebusering eller kastas ned från höga byggnader.«

Lagstiftningen i Syrien stadgar upp till tre års fängelse för samkönad sex. I Syrien före kriget levde Mohamed ett dubbelliv. Han kunde bara vara öppen med sin sexualitet på Aleppos gay-underground-scen, men även där fick han ha ögon i nacken.

– Det var det fritt fram att utpressa, råna och misshandla hbtq-personer. Förövarna visste att vi inte kunde polisanmäla dem eftersom vi riskerade att arresteras, säger Mohamed.

Våren 2011 utbröt inbördeskriget. Ett år senare reste Mohamad till Ryssland på studentvisum. I mitten av 2014 var han pank, kunde inte betala studieavgifterna och miste sitt visum. Han utvisades till Turkiet där det idag finns drygt tre miljoner syrier. Mohamad har bott i en fattig del av Istanbul i ett och ett halvt år. Samkönad sex är inte olagligt i Turkiet, men där Mohamed bor är majoriteten av invånarna syrier.

– IS och andra extremister har inflytande även där. Jag kan inte lita på någon. Därför har jag nästan inga syriska vänner här. Homofobin är utbredd även bland turkarna. Enda anledning till att syriska hbtq-personer flyr till Turkiet är för att ta sig vidare till Europa, säger han.

»Det var det fritt fram att utpressa, råna och misshandla hbtq-personer. Förövarna visste att vi inte kunde polisanmäla dem eftersom vi riskerade att arresteras.«

I början av april trädde ”flyktingavtalet” mellan Europa och Turkiet i kraft. Sedan dess stoppar Turkiet flyktingar från att ta sig över Medelhavet.

– Det är en katastrof för hbtq-flyktingar. Nu är UNHCR (FN:s flyktingorgan) deras enda chans att ta sig till Europa, säger Mohamad.

Mohamed jobbar svart som försäljare, men tjänar endast en fjärdedel av vad hans turkiska kollegor gör. Han börjar dock se ett slut på sin tid i Turkiet. I slutet av 2015 blev han klassad av UNHCR som särskilt sårbar flykting på grund av sin sexuella läggning och har beviljats asyl som kvotflykting i Australien.

– Men jag vet inte när jag får resa dit. Kanske om tre månader, kanske om ett halvår, säger han.

Mohamed anser att EU och FN borde ha särskilda program för att hbtq-flyktingar i Turkiet snabbare ska få asyl i andra länder.

– Det är tufft för alla flyktingar i Turkiet, men straighta syrier kan åtminstone leva här utan att konstant frukta för sina liv, avslutar han.

»EU och FN borde ha särskilda program för att hbtq-flyktingar i Turkiet snabbare ska få asyl i andra länder.«

Organisationen SGDD (Association for Solidarity with Asylum Seekers and Migrants) ger stöd till hbtq-flyktingar i Turkiet. Ezgi Karaoğlu, projektansvarig på ett av SGDD:s centers i Istanbul, berättar att många utsätts för hot, våld och sexuella trakasserier.

– Allvarliga medicinska problem är vanligt, inklusive sexuellt överförbara sjukdomar som är dyra att behandla. Det är även extra svårt för dem att hitta jobb. En del har sparkats när deras sexuella läggning har avslöjats, säger hon.

Även Ezgi betonar att hbtq-personer var extremt utsatta i Syrien redan före kriget.

– En del verkar till och med lättade över att kriget gav dem chans att lämna Syrien, säger hon.

I Turkiet tvingas många hbtq-personer av ekonomiska skäl bo i konservativa »syriska« stadsdelar.

– Därmed kan de inte vara öppna med sin sexuella identitet här heller, säger Ezgi Karaoğlu.

SGDD har kontakt med cirka 200 hbtq-syrier. Nästan samtliga vill ta sig vidare till ett tredje land.

– Jag önskar att jag kunde säga att Turkiet var en trygg plats för dem, men det är det inte. Och inte för turkiska hbtq-personer heller, säger Ezgi Karaoğlu.

»Sommaren 2015 brakade närmare två års fredsförhandlingar mellan regeringen och den kurdiska PKK-gerillan samman. Sedan dess råder krig i sydöstra Turkiet.«

På en kvartersfestival i stadsdelen Beyoğlu, träffar jag Irem Güve som sitter i partiet HDP: s (Folkets Demokratiska Parti) hbtq-sektion. Hon säger att i turkiska storstäder kan hbtq-personer vara helt öppna på många platser, men att i vissa stadsdelar och på landsbygden måste de ligga lågt.

– Tidigare var radikal islamism på nedgång i Turkiet, men nu ökar den igen på grund av kriget i Syrien och den turkiska arméns krig i sydöstra Turkiet, säger hon.

Sommaren 2015 brakade närmare två års fredsförhandlingar mellan regeringen och den kurdiska PKK-gerillan samman. Sedan dess råder krig i sydöstra Turkiet.

– Hbtq-personer i sydöstra Turkiet vågar knappt andas längre. Radikala islamistiska grupper växer sig allt starkare där på grund av kriget, säger hon.

»Emre säger att turkiska domare dansar efter makthavarnas pipa. Risken finns att luddiga lagar om hbtq-rätt börjar tolkas konservativt.«

På ett café sitter Emre Alpun. Han är aktivist i hbtq-organisationen LambdaIstanbul och oroas över utvecklingen i Turkiet.

– Efter Gezi-protesterna sommaren 2013 har allt förändrats, säger han.

Protesterna var en reaktion på planer att anlägga ett köpcenter i Gezi-parken i Istanbul, men utvecklades till landsomfattande protester mot det moderata islamistpartiet AKP som har suttit vid makten sedan 2002. Sedan protesterna har demonstrationsrätt och yttrandefrihet beskurits.

– Förra året, den 28 juni, attackerades Istanbul Pride för första gången i dess (13-åriga) historia av polisen, säger Emre.

Han anser att regeringens mål är total kontroll över alla grupper i det civila samhället. Samtidigt har flera politiker, framförallt från AKP, uttalat sig hätskt mot hbtq-personer.

– Enligt lagstiftning och konstitution är alla lika. Ingen får diskrimineras på grund av etnicitet, religion och så vidare. Sexuell läggning och könsidentitet nämns inte specifikt, men hbtq-personer har innefattats i lagtolkningarna. Det har varit tillräckligt för att skydda oss, men efter dessa hatiska uttalanden känner vi oss inte trygga, säger Emre Alpun.

Han menar att turkiska domare dansar efter makthavarnas pipa. Risken finns att luddiga lagar om hbtq-rätt börjar tolkas konservativt.

– Vad ministrarna säger påverkar parlamentarikerna, som stiftar lagar, och domarna. Därför hamnar frågor som rätten till samkönade äktenskap (som är förbjudna) långt ned på den turkiska hbtq-rörelsens agenda, säger Emre.

Man strävar istället efter ökad synlighet och samarbetar med alla som jobbar för ett tolerant samhälle.

– Vi måste stödja allt arbete för mänskliga rättigheter, annars kommer vi att förlora, avslutar Emre.

Text och bild Bengt Sigvardsson

Läs mer

Transpersoner ”städas bort” från Istanbuls gator (Ottar 2010)

Being gay in the Islamic state (The Independent)