Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Artiklar Kroppen

Striden om hemförloss­ningarna

Stressade barnmorskor och platsbrist på BB, en medikaliserad förlossningsvård, och coronapandemi – skälen till att intresset för hemförlossningarna ökar finns. Men inom professionen går åsikterna om alternativa födslar isär. Agnes Arpi och Lisa Bjurwald beskriver striden om hemförlossningarna.

Det talas och skrivs allt mer om hemförlossningar, inte minst på sociala medier. Fortfarande utgör de som väljer hemmet före sjukhus en mycket liten del av alla svenska födande, blott 100-200 om året av cirka 120 000 förlossningar, men trenden anses vara på uppåtgående. Stressiga sjukhusmiljöer nämns ofta som en av de bakomliggande orsakerna. Under coronapandemin har det även uttryckts en rädsla för att smittas av viruset eller att separeras fr.n sin partner om man föder på sjukhus, vilket har lett till att fler har fått upp ögonen för att föda hemma.

Emelie Styrén Berg i Ljungskile hade länge fascinerats av förlossningsberättelser och ville gärna föda sitt första barn hemma. Förutsättningarna var dock inte optimala, hennes hus saknade både rinnande vatten och fungerande avlopp, så hon födde ändå på sjukhus. Förlossningen i december 2017 blev »en emotionell chock«.

– Mitt största behov var stöttning från barnmorskorna, och det fick jag inte. Jag var inte rädd för smärtan, utan beredd p. att kämpa. Faktum är att jag var taggad till tänderna på att föda. Jag behövde bara lustgas på lägsta nivån, för att kontrollera min andning. Ändå kom det in en barnmorska och tog kommandot, läste inte av mig utan bara skruvade upp den. Det var många sådana saker, säger Emelie Styrén Berg.

Hon bestämde sig för att inte föda på sjukhus igen.
– När jag blev gravid med vårt andra barn visste jag direkt att jag skulle föda hemma.

I november 2020 var det dags för barn nummer två att komma till världen. Emelie Styrén Berg beskriver hur behagligt allting kändes, med varma bad i den hyrda poolen. Två hembarnmorskor kom för att kontrollera att allt fortskred normalt, sedan lämnade de paret ifred.

– Jag gick upp och la mig i sängen, tittade på naturfilmer bredvid min man och bara kopplade av.

Värkarna blev mer intensiva och jag kände hur vattnet gick. Vi gick till poolen och därefter gick allting oerhört fort. Min bebis var ute efter bara en handfull kraftiga värkar. Emelies man meddelade den ena barnmorskan att barnet var ute och hon kontrollerade att mamma och barn mådde bra.

– Med mitt jättehöga oxytocinpåslag var det inga problem för livmodern att dra ihop sig, och amningen kom igång direkt. Den ena barnmorskan bäddade ned mig medan min man höll bebisen.

Hur kändes det där och då?

– Det var den bästa känslan någonsin. Att få vara i mitt eget hem, med min egen familj, och få lägga mig i min egen säng. Nu har jag fått uppleva hur man kan hedra kroppens egna fysiologiska kunskap, den inneboende kraft som finns där. Och att hedra den, det är att vara kvinna.

Emelie Styrén Bergs negativa erfarenhet av en sjukhusförlossning är inte ovanlig bland de som önskar föda hemma. Begreppet »medikaliserad« eller »övermedikaliserad« används flitigt om förlossningsvården av exempelvis doulor och hembarnmorskor, som istället framhåller det kraftfulla i att föda barn såsom kvinnor »gjort i alla tider«, det vill säga i hemmet.

Där, menar de som framgångsrikt fött hemma eller arbetar inom omr.det, är den födande trygg och har själv kontroll över sin kropp, istället för att lämna över den till »vårdapparaten«, som ibland beskrivs som patriarkal eller direkt kvinnofientlig. I hemmet sägs man slippa »onödiga interventioner« som epidural och värkstimulerande dropp, som sedan kan leda till akut kejsarsnitt eller sugklocka. I hemmet får förlossningen ta tid och fortskrida naturligt. På Instagram har bilder och beskrivningar av hemförlossningar blivit en av eldarna som likasinnade samlas kring.

Två motsägelsefulla tendenser kring hemförlossningar kontra sjukhusfödslar samexisterar. Å ena sidan talas det mycket om just »medikaliseringen«, där statistiken visar på att en stor andel av de som föder på sjukhus, primärt förstföderskor, ges värkstimulerande dropp. I vissa delar av landet är de i majoritet. I sociala medier vittnar många också om oönskade interventioner som inte alltid har varit medicinskt nödvändiga.

Å andra sidan finns det ett nygammalt ideal i form av »den fysiologiska födseln«, där den gravida föder av egen kraft utan medicinska ingrepp. Anhängarna av det senare ifrågasätter ofta ett slentrianmässigt användande av värkstimulerande läkemedel. Hade det behövts om den som ska föda inte stördes i sitt värkarbete genom att behöva förflytta sig och förhålla sig till en massa personal?    

Möjligheten att vid en hemförlossning ha en och samma barnmorska, helst någon man har etablerat en relation med, framhålls ofta. Kontrasten mot dagens svenska förlossningsvård är påtaglig. Där möts den gravida av en okänd barnmorska, som dessutom ofta hinner bli avlöst en eller flera gånger under förlossningen.

Ett återkommande argument i debatten om hemförlossningar är att om man tar hänsyn till kända risker och gör rätt urval bland föderskorna på förhand är riskerna för komplikationer vid hemförlossning små. Förutom att den födande ska vara frisk och förväntas föda »normalt« brukar det också understrykas att det bara gäller omföderskor, alltså de som har fött barn tidigare.

I Region Stockholm, där hemförlossning är möjligt i offentlig regi via Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge sedan september 2020, är detta ett av villkoren, eftersom risken för komplikationer vid en förlossning då minskar betydligt.

Barnmorsketeamet i Göteborg är en av de vårdinrättningar som också bistår förstföderskor med hemförlossning. De har dock krav på att en extra stödperson, en doula, ska närvara.

»Jag är också för den kvinnliga urkraften, men det är en stor risk att föda hemma. Jag har svårt för den nya rörelsen som totalt vill avdramatisera förlossningar.«

Malin Lernfelt

Malin Lernfelt är liberal debattör och skribent och har tidigare skrivit kritiskt om hemförlossningar.

– Graviditet och förlossning är något av det farligaste kvinnor utsätter sig för. Kvinnor dog innan förlossningsvård på sjukhus. Jag är också för den kvinnliga urkraften, men det är en stor risk att föda hemma. Jag har svårt för den nya rörelsen som totalt vill avdramatisera förlossningar.

Malin Lernfelt ser rörelsen för hemförlossningar som en motreaktion.

– I början av 2000-talet skapades en bild av att det ska vara rent och kontrollerat att föda barn, som fick skjuts av att offentliga personer ville ha planerade kejsarsnitt. Man ville ha total kontroll. Den nya rörelsen har hamnat i andra diket och är lika fel, säger hon.

Samtidigt menar Malin Lernfelt att det handlar om en reaktion på de problem i förlossningsvården som uppmärksammats i medierna och sociala medier de senaste åren.

– Man vill känna sig trygg i en ombonad miljö och det borde finnas på sjukhusen, med samma barnmorskor genom hela förlossningen. Jag slåss för trygga förlossningar med tillräckligt med personal, som ska ha koll på både mamma och bebis. Det som behövs är mer resurser, säger Malin Lernfelt.

På sjukhuset träffar den födande b.de läkare och barnmorskor. Båda yrkesgrupperna förväntas arbeta i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Men gällande hemförlossningar är de inte överens. SFOG, Svensk förening för obstetrik och gynekologi, skriver i ett uttalande på sin hemsida: »…baserat på klinisk erfarenhet anser SFOG att hemförlossning inte är önskvärd av säkerhetsskäl. […] De kvinnor som önskar hemförlossning bör få en saklig information om riskerna för både mor och barn.«

Svenska Barnmorskeförbundet anser däremot att de som vill föda barn i hemmet med stöd av barnmorska ska erbjudas denna vårdform inom offentlig verksamhet. De önskar också en bättre organisation runt hemförlossningar. Det skriver de i sitt policydokument från 2020.

Helena Lindgren är barnmorska sedan 1999 samt docent och universitetslektor vid Karolinska Institutet, där hon ansvarar för barnmorskeprogrammet. Hon har forskat om hemförlossningar under många år. Hon säger att det i förlossningsvården har skett en stadig ökning av medicinska interventioner.

– Man måste fråga sig om det är så att kvinnor är sjukare eller om det handlar om något annat. Går man in med en intervention leder det till en annan. Antalet igångsättningar har till exempel ökat dramatiskt. 

Helena Lindgren, barnmorska och docent vid Karolinska Institutet.

Hur ska den gravida kunna fatta ett informerat beslut när Barnmorskeförbundet och SFOG landar olika i frågan om att stödja hemförlossningar?

– Barnmorskeförbundets policydokument har referenser till vetenskaplig litteratur. SFOG:s skriftliga uttalande är inte grundat i evidens. För en frisk kvinna med normalgraviditet och förväntad normalförlossning är förlossning hemma lika säkert som på sjukhus. Det som SFOG påstår är inte sant. De respekterar inte kvinnors val, de sätter sig över kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar och sina förlossningar, och säger att de vet bättre, säger Helena Lindgren.

Hon poängterar dock att det finns risker för födande och barn med alla graviditeter och förlossningar.

– Däremot kan man inte säga att det finns ökade risker med hemförlossningar för friska kvinnor med förväntade normalförlossningar. 

Anna Hagman är förlossningsläkare och överläkare på Östra sjukhuset i Göteborg. Hon är också ordförande i SFOG:s nationella arbetsgrupp för förlossningsfrågor.

– Statistik och vetenskap kan både visa och motbevisa, man får vara ödmjuk inför det. Men det finns ganska mycket studier på området. Bland annat en amerikansk som visar att riskerna ökar ju längre från ett sjukhus den födande kvinnan befinner sig, svarar Anna Hagman.

Den absolut största är risken för plötsliga blödningar, säger Hagman. Det kan också handla om stora bristningar i underlivet.

– En födande kvinna har väldigt stora blodkärl och blöder snabbt, och kan under en ganska kort period förlora sin blodvolym. Detta är en säkerhetsrisk. Vi är alltid många som arbetar på enförlossningsavdelning, och det är oerhört viktigt att vara många vid en blödning. Då kan man vidta rätt åtgärder snabbt. På sjukhus kan vi ge både vätska och blod.

Inte heller övervakning av syrebrist hos barnet är något som kan göras i hemmet, påpekar Anna Hagman. 

–  Där måste barnmorskor tillkalla ambulans om de hör låga fosterljud. På sjukhus kan vi ha barnet ute inom 10 minuter. Så det är klart att det är en risk för barnet att födas hemma.

Inom den offentliga vården finns en nollvision för dödsfall inom förlossning, men den kommer aldrig att kunna uppnås, konstaterar Anna Hagman:

– Vi möter dagligen komplicerade förlossningar och situationer. Om allt är normalt och mamman är frisk utan riskfaktorer är det små risker involverade i att föda hemma. Men den uppfattning jag fått är att man hos dem som driver hemförlossningar har en större acceptans för risker än vad vi har inom den offentliga vården. Där bör man också komma ihåg att Barnmorskeförbundet företräder sin yrkeskategori – barnmorskorna och deras arbetsvillkor – inte patienterna.

Bilden av hemförlossningar bygger mycket på berättelser om hur bra det har gått, säger hon:

– Men vi möter de fall där det inte har gått bra. De som har stora blödningar och stora bristningar. Och även barn som mår dåligt vid födseln. Men de berättelserna kommer inte ut.

Barnmorskeförbundet tycker att man behöver titta på den större bilden. Eva Nordlund är ordförande.

Eva Nordllund, ordförande på Svenska Barnmorskeförbundet. Foto: Stefan Bohlin.

– I dessa sammanhang fastnar alltid diskussionen kring de extremt sällsynta komplikationerna, jag tror man ska titta noga på situationerna där läkarna har sett att det har gått snett. Har barnmorskan haft tillgång till läkemedel? Har kontakten med sjukhuset varit god? ​Finns tydliga övergripande rutiner? Så förstärker man patientsäkerheten, säger hon.  

Att det finns en konflikt mellan läkare och barnmorskor blir tydligt i frågan om hemförlossningar. Men det verkar inte gälla bara där. I »Bebisfabriken«, en masteruppsats i offentlig förvaltning från 2020, undersöker Moa Byström Börjesson organisationskultur inom förlossnings- och BB-vård. Hon noterar en kulturkrock mellan läkarna och barnmorskorna i synen på födandet. Här beskrivs hur det på förlossningsavdelningarna utspelas en kamp mellan det medicinska och det naturliga, där barnmorskorna upplever sig klappade på huvudet och det är svårt att arbeta i team med varandra.

Kampen tycks alltså vara densamma både inne på sjukhuset och när förlossningarna förläggs utanför sjukhuset. 

»Anna« är aktiv i nätverk som vill ge födande rätt att välja kejsarsnitt. Hon vill inte stå med sitt riktiga namn i tidningen, eftersom hon är rädd att det ska påverka hennes framtida vård. Hon tycker att frågan om hemförlossningar bär tydliga drag av ideologi. 

– Barnmorskorna är de som skriker högst om hemförlossning, inte kvinnorna. Många offentliga barnmorskor i Sverige går ut och propagerar för hemförlossningar och kan samtidigt skriva om hur farligt det är med kejsarsnitt, säger hon.

Anna menar att det saknas intresse bland barnmorskor att driva frågan om rätten till planerade kejsarsnitt.

– Däremot vill man driva hemförlossningar politiskt. Barnmorskor är rädda att kejsarsnitt ska ta över deras hantverk. Man hävdar att aktivismen är feminism och för kvinnan, men för mig känns det som motsatsen, det finns en osynlig hierarki där hemfödsel är det mest värdefulla, medan ett planerat kejsarsnitt är det som ligger i botten. 

Eva Nordlund håller inte med om att hemförlossningar ligger i barnmorskornas intresse, snarare än de som ska föda.

– Nej, det är inte i vårt intresse. Kvinnor är olika, barnmorskor är olika. Det är en så liten grupp som har drivkraften att föda hemma, och det tycker jag att vi har skyldighet som profession att ta hand om. Vi försöker värna de som har den starka lusten och vi har en idé om hur vi kan göra det mer patientsäkert, säger hon. 

Fenomenet hemförlossning handlar i modern tid både om en önskan om lugn, om att få genomgå en stor livshändelse i en trygg hemmiljö, och om förlossningsvårdens reella brister. Dit hör underbemanning och påtaglig stress på avdelningarna, liksom risken att bli skickad till ett annat sjukhus än sitt närmaste. 

»Det »naturliga födandet« ställs mot sjukhusets resurser. Urkraft mot bedövning.«

Även hos barnmorskor finns det en vilja att lyfta frågan om hemförlossning på dagordningen, för att kunna säkerställa en säker vård för hemföderskorna, och kanske för att själva få arbeta i en lugnare miljö. En okomplicerad hemförlossning är också den mest kostnadseffektiva, menar barnmorskan Helena Lindgren.

Striden om förlossningarna – hemförlossningarna, arbetsvillkoren, kejsarsnitten – pågår i hög grad i sociala medier. Bilder möter motbilder, och den som vill fatta ett aktivt beslut om sin förlossning har många motstridiga uppgifter att ta ställning till. Det »naturliga födandet« ställs mot sjukhusets resurser. Urkraft mot bedövning. 

Läkare och barnmorskor fortsätter att träta. I vågskålen ligger både den gravida och barnets liv.



Agnes Arpi är frilansjournalist. Lisa Bjurwald är journalist och författare till boken BB-krisen sveket vid livets början (Volante, 2019)

Illustration Michelle Eismann

LÄS MER:

Fler artiklar

Ayaat Abdelaziz och Artika Singh är två aktivister som från helt olika perspektiv och platser i världen arbetar för förändring. Med fokus på intersektionalitet, antirasism och sexuell hälsa kämpar de mot fördomar, motstånd och systematiska orättvisor. Här berättar de om sina hjärtefrågor, största utmaningar och framtidens visioner.
Intervju Kroppen

Hej aktivister!

Artika Singh och Ayaat Abdelaziz kämpar båda för kvinnor och ickebinäras rättigheter på varsin sida av världen.

Artiklar Sex & hälsa

Hur hanterade RFSU aidskrisen?

När aidsepidemin kom till Sverige utbröt panik. I en ny bok kartlägger Lena Lennerhed och Jens Rydström hur civilsamhället agerade.

Krönikören Naomi Henftling ifrågasätter om Love on the Spectrum istället för att förändra, riskerar att förstärka stereotyper.
Krönika Sex & hälsa

Ge oss verklig förändring!

Krönikören Naomi Henftling ifrågasätter om Love on the Spectrum istället för att förändra, riskerar att förstärka stereotyper.

Krönika Kroppen

Hur hanterar vi att leva i krig?

Joumana Haddad skriver från Libanon om sin mamma som genomlevt fler tragedier än vad en människa borde klara av.

Krönika Sex & hälsa

En annan porr är möjlig

Har amatörporren reducerats till ett gigjobb på Onlyfans? Tomas Hemstad går på filmfestival och slås av kreativa upptäckarglädje.