Efter månader i lyxuös husarrest i New York släpptes den före detta IMF-chefen och franska socialistpartiets presidentkandidat Dominique Strauss-Kahn i slutet av augusti. Åtalet om våldtäkt lades ner eftersom målsägaren inte ansågs vara ett tillförlitligt offer.
Det som började så bra, äntligen en maktens man som ställdes inför rätta efter att ha anklagats för våldtäkt på en statusmässigt underordnad kvinna, utvecklades snart till en plågsam påminnelse om att kvinnor som anmäler våldtäkter förväntas ha levt sina liv som dygdemönster om de ska ha en vettig chans.
Eftersom den anmälande hotellstäderskan, som förutom DNA-bevis också hade dokumenterade skador i underlivet efter sitt ”möte” med Strauss-Kahn, hade ljugit om en påstådd gruppvåldtäkt för att få stanna i USA när hon migrerade från det fattiga Guinea utmålades hon som en lögnare. Att hon dessutom ändrade detaljer i sitt vittnesmål kring händelserna på hotellrummet på Manhattan användes också som vapen av Strauss-Kahns advokater. Att våldtäktsoffer, precis som andra våldsutsatta, ofta befinner sig i chock togs däremot inte med i beräkningarna.
Det franska socialistpartiet visade upp landets mindre smickrande sidor när höga företrädare lyckönskade den så kallade DSK till ett slut på ”mardrömmen” och kändisfilosofen Bernard-Henry Lévy meddelade att ”kvinnornas vän” hade misshandlats med hjälp av en i sin tur misshandlad lagstiftning.
”Affären” DSK lär oss framför allt två saker (bortsett från att det franska socialistpartiet har en del genusarbete framför sig). Att alla inte är lika inför lagen, men att det trots allt finns en spricka även i den yttersta patriarkala maktens sfär. Det sistnämnda gör att ingen man längre kan känna sig säker på att komma undan en våldtäktsanklagelse bara på grund av skyhög social och ekonomisk ställning. Det förstnämnda visar att han trots allt kan göra just det, men först efter att ha anlitat svindyra smutskastaradvokater och, det här är viktigt, fått sitt namn draget i smutsen över hela världen.
Det modiga beslutet att faktiskt anmäla en av världens mäktigaste män har dessutom öppnat locket för andra. Strax efter åtalet i New York blev känt trädde den kända franska författaren och journalisten Tristane Banon, vars mamma pikant nog är högt uppsatt partikamrat till Strauss-Kahn, fram och vittnade om hur DSK attackerat henne under en intervju när hon bara var 22 år gammal.
Att åtalet i New York lades ner betyder inte att Strauss-Kahn är fri från misstankar. Det finns fortfarande en möjlighet att åtala honom i en civilrättslig domstol, ett åtal som i så fall mycket väl kan få honom fälld. Till skillnad från brottmålsdomstolar, där det är åklagarens uppgift att övertyga juryn om att är utom rimliga tvivel att den misstänkte begått ett brott, kan en civil domstol utdöma ansvar – och därmed skadestånd – för en händelse på lite mindre rigida grunder.
Ett berömt fall är OJ Simpson, som tilldömdes ansvaret för mordet på sin före detta hustruns, just i en civil domstol. Det kostade honom betydligt mer än de 35,5 miljoner dollar han dömdes att betala hennes efterlevande.
Text: Anna Hellgren, frilansjournalist
