Stopp i rättskedjan – Ottar granskar våldtäkterna
Allt fler våldtäkter anmäls, men en allt mindre andel av dem klaras upp. Det finns ingen annan brottstyp där gärningsmännen frikänns i lika stor utsträckning. Ottar har granskat varför det tar stopp i rättskedjan.
Det är en kall januarinatt och nattklubben Tegelbruket i Täby ska snart stänga. Klockan är runt två på trettondagsaftonsmorgon. 18-åriga Sofia Österlöf och hennes bästa kompis stiger av dansgolvet efter en kul kväll. De stannar en taxi och det bestäms snart att färden går till en efterfest hos Mattias, som hänger med i bilen tillsammans med sin vän Peter.
Resan tar cirka 20 minuter. Mattias bor i källaren i föräldrarnas villa. Väl framme slår de sig ned i skinnsofforna och öppnar en cider. Sofia undrar var hennes tjejkompis tagit vägen, men förstår snart att hon åkt vidare i taxin.
– Jag kände Mattias sedan tidigare och var trygg i sammanhanget. De sa att det skulle komma fler, men det kom ingen. Klockan var mycket och jag var långt hemifrån, så jag bestämde mig för att sova över, berättar Sofia Österlöf.
Sofia har pojkvän sedan flera år tillbaka, vilket killarna känner till. Efter ett tag somnar Peter på soffan. Mattias erbjuder henne att sova i hans säng. Hon får låna ett separat täcke och somnar snart på sin sida av bädden.
– Vid femtiden vaknar jag plötsligt. Jag känner att han är i mig
Sofias trosor är vid knävecken. Hon försöker agera, men kroppen fryser. Hon upplever det som kallas »frozen fright«, en överlevnadsreflex som gör att hjärnan upptäcker fara och hindrar kroppen från att röra sig. Det är ett tillstånd som är mycket vanligt att man drabbas av i samband med våldtäkt.
– Jag vill få honom att sluta utan att han förstår att jag är vaken. Jag kniper ihop benen och försöker vrida mig, men då lägger han sig på mig.
Till slut drar sig Mattias ur henne. Han sätter hennes trosor på plats och drar ned hennes t-shirt. Sedan somnar han om.
– Mitt hjärta slår otroligt hårt, nästan så att det gör ont. Jag ligger klarvaken och ser alla detaljer i hans rum extremt tydligt. Minns fortfarande de vita Ikea-garderoberna, säger Sofia och tittar ut över kaféet på Kulturhuset i Stockholm där vi träffas över lunch. I dag är det sju år sedan våldtäkten ägde rum. Sofia har hunnit bli 25 år och arbetar på finansdepartementet. Men minnesbilderna är fortfarande skarpa.
– Efter ett tag går jag in på toaletten och börjar ringa min tjejkompis hysteriskt, men ingen svarar. Jag sitter på toaletten i säkert tre timmar.
Till slut får Sofia tag på sin pojkvän, som är på väg till jobbet. Sofia berättar vem hon är hos och säger att hon tror att hon blivit våldtagen. Pojkvännen säger direkt »jag ringer polisen, jag vet var du är«. Innan polisen dyker upp hinner Sofia väcka Mattias och konfrontera honom.
– Jag blir plötsligt väldigt förbannad och frågar honom om han förstår vad han gjort mot mig? Han säger förlåt, menar att han var full och verkar ångestfylld.
»Om båda är med på det så drar man inte upp personens trosor efteråt. Det brukar jag tänka på.«
Polisen kommer, griper Mattias och samlar ihop lakanen. Sofia blir förhörd och körs sedan av polisen till akutmottagningen för våldtagna på Södersjukhuset i Stockholm. Hon får ett målsägandebiträde och efter cirka tre månader, den 28 mars, väcks åtalet. Vid det laget har Sofia redan förstått att Mattias nekar till brott.
– När jag fick veta det rasade allt. Jag var övertygad om att han skulle erkänna, det hade han ju redan gjort för mig och min pojkvän. Men det var väl naivt.
Rättegången hålls i början av maj, och några veckor senare kommer domen. Mattias frias, trots att det enligt lagen är våldtäkt att inleda samlag med en sovande person. Att han frias beror på att rätten inte kan bevisa att Mattias visste att Sofia sov. Domaren hade skrivit in en skiljaktig mening. Hon menade att det inte var något tvivel om att det skett en våldtäkt, men att det inte kunde bevisas att han hade uppsåt.
Sofia Österlöf menar att Mattias ändrade sin historia väldigt mycket och fick det att framstå som att det var samtycke.
– Men om båda är med på det så drar man inte upp personens trosor efteråt. Det brukar jag tänka på, säger Sofia Österlöf.
Sverige ligger i täten när det gäller våldtäktsanmälningar per person i Europa. Och antalet anmälningar ökar. Fram till 1970-talet låg antalet anmälningar på några hundra per år. År 2017 var samma siffra rekordhöga 7 369. Samtidigt finns ett stort mörkertal. Enligt Brottsförebyggande rådet anmäldes bara drygt vart tionde sexualbrott i Sverige år 2016. Det är alltså fortfarande få som tar steget och kontaktar polisen. Och för dem som anmäler är chansen till upprättelse liten.
Följ statistiken bakom Ottars granskning av våldtäkternas väg genom rättskedjan här.
Statistik som Ottar tagit fram visar att medan antalet anmälningar ökar, så klaras en allt mindre andel av dem upp. Analysen är baserad på siffror från 1950 fram till 2017.
Enligt polisens siffror tas en större andel fall till åklagare nu än tidigare. Men eftersom ökningen av anmälningar sker i så pass snabb takt syns inte framgången i statistiken. Uppklarningsprocenten har alltså försämrats avsevärt från exempelvis 1970-talet då den låg på 50 procent i genomsnitt.
– Det här handlar om att synen på våldtäkt var annorlunda på exempelvis 1970-talet. Då var en riktig våldtäkt synonymt med en överfallsvåldtäkt, där en okänd man hoppade fram och utsatte en kvinna. Det var alltså sådana fall som anmäldes.
Genom åren har också definitionen av våldtäkt i sexualbrottslagstiftningen förändrats vilket påverkar statistiken. Graden av våld som behövs för att det ska vara en våldtäkt i juridisk mening har också minskats genom olika reformer.
»Ofta blir det en situation där båda säger att det har varit sexuella aktiviteter, men han säger att hon var med på det.«
– På 1970-talet var kravet på våld väldigt högt. Det krävdes att offret hade fysiska skador. I dagens lagstiftning finns krav på våld i viss mån kvar, men det skulle försvinna helt med den nya samtyckeslagen, säger Eva Diesen.
Hon menar att om det tidigare främst anmäldes överfallsvåldtäkter, så har många av de sexualbrott som anmäls i dag en annan karaktär. Det handlar om våldtäkter som sker inom en nära relation eller efter en fest.
– Ofta blir det en situation där båda säger att det har varit sexuella aktiviteter, men han säger att hon var med på det. Sådana våldtäkter är svårare att bevisa, eftersom ord står mot ord, säger Diesen.
Denna bild bekräftas i polisregionerna Ottar kontaktar. Susanne Tistrand, sektionschef för grova brott i region Storgöteborg, menar att »problemet« med »efter krogen-våldtäkter« är att det ofta hinner gå några dagar innan brottet anmäls.
– Vid överfallsvåldtäkter är det vanligt att offret ringer 112, åker in till sjukhus och det går då ofta lätt att samla bevis. Men i fallen där en tjej följer med en kille efter krogen kan det gå tid innan brottet anmäls, och tjejerna kanske hinner tvätta sig och sina kläder. Då blir det svårare med bevisning, säger hon.
Enligt Susanne Tistrand är det viktigt att ärendet kommer in till polisen så snabbt som möjligt. Färska övergrepp är lättare att lösa.
– Efter metoo-kampanjen blev det en uppgång av anmälda våldtäkter i vår region, det rörde sig framförallt om fall längre tillbaka i tiden. Men det blir svårt för oss när offret inte varit på sjukhus, och kanske inte berättat för någon. Då blir det ord mot ord. I sådana fall måste man vara uppfinningsrik: har målsägande fört dagbok, berättat för något vittne eller finns det data- eller telefontrafik? Det gäller att tänka brett, säger Susanne Tistrand.
Carin Götblad, polischef i region Mitt, menar precis som Susanne Tistrand att det är viktigt att våldtäkten anmäls så fort som möjligt. Om polisen kan få ett rättsmedicinskt intyg, som visar att offret gjort fysiskt motstånd, väger det tungt. En annan framgångsfaktor är att offret tidigt får ett målsägandebiträde. (En av förändringarna som föreslås i förslaget till ny sexualbrottslagstiftning som riksdagen röstar om den 23 maj, reds anm.)
– Jag brukar säga precis som när det gäller våld i nära relationer. Rättsväsendet är inte optimalt. Det kan inte lösa alla problem. Det här är ett sådant område där rättsväsendets möjligheter är starkt begränsade. Domstolen fäller inte om den inte har bevis, och det förstår jag. Samtidigt förstår jag förtvivlan hos dem som blivit utsatta för grova övergrepp, där gärningsmannen inte blir fälld. När det gäller sådana här brott måste man jobba ännu mycket mer förebyggande i samhället, säger Carin Götblad.
För att en våldtäktsanmälan ska leda vidare till åtal och fällande dom är polisarbetet centralt.
»Våldtäktsoffer ifrågasätts ofta. Frågan är vad tjänar de på att ljuga? Alla vet att det är jobbigt att gå igenom en rättsprocess.«
Kriminologen och debattören Nina Rung menar att det inte bara går att fastna vid rättsväsendets struktur. Enligt henne finns det mycket att jobba med för att förbättra uppklarningsprocenten. Nina Rung har själv initierat ett nationelltupprop för en mer rättssäker hantering av sexualbrott. Uppropet, som är riktat till justitieminister Morgan Johansson (S), kräver obligatorisk utbildning om sexualbrott för hela rättsväsendet.
– I dag ska samma polisanställd handlägga anmälningar om rån, misshandel och våldtäkter. För att utreda våldtäkt krävs särskilda kunskaper, men dagens poliser får ganska lite utbildning om sexualbrott med sig från polishögskolan. I Stockholm till exempel har det funnits särskilda enheter som arbetar med sexualbrott och då går också uppklarningsprocenten upp. Men kunskaperna kan skilja sig mycket beroende på var i landet du befinner dig, vilket såklart inte blir rättssäkert, säger Nina Rung.
Följ statistiken bakom Ottars granskning av våldtäkternas väg genom rättskedjan här.
Hon menar att fallet med den uppmärksammade gruppvåldtäkten i Fittja 2016, där gärningsmännen friades 2017, är ett exempel på undermåligt polisarbete.
– Domaren skriver att de inte ens förstått hur våldtäkten gått till, var kropparna varit i förhållande till varandra. Det innebär att förhören inte varit tillräckligt uttömmande och professionellt hållna. Poliserna åkte till fel plats, för att de inte tog med offret och vallade henne i området. Med sådant dåligt polisarbete blir det svårt för domaren att döma någon för brotten.
Enligt Nina Rung har polismyndighetens omorganisation, där man gick från specialiserade enheter till generella, slagit mot sexualbrotten. Utredare som tidigare specifikt arbetat med sexualbrott får i dag ingå i generella enheter för grova brott, där prioriteringen är skjutvapenvåld.
Forskaren Eva Diesen är inne på samma linje. Hon har själv granskat många förundersökningar på sexualbrottsområdet och menar att det behövs utbildning, inte minst i konsten att ställa rätt och uttömmande frågor.
»Samtidigt startar vi förundersökning i större utsträckning i våldtäktsärenden än i många andra typer av brott.«
– Det behövs kunskap om att män är överordnade kvinnor inte bara fysiskt, utan också psykiskt. Sexuella handlingar utförs inte på en könsneutral arena. Det är en maktkamp mellan könen, där mannen alltid har tolkningsföreträde.
Enligt Eva Diesen finns det inga andra brott där offret bemöts med sådan skepsis genom rättskedjan.
– När andra brott anmäls, exempelvis ett rån, utgår polisen ifrån att det skett ett brott. Men våldtäktsoffer ifrågasätts ofta. Frågan är vad tjänar de på att ljuga? Alla vet att det är jobbigt att gå igenom en rättsprocess.
Eva Diesen menar att polisen, i stället för att granska offrets historia, måste förhöra gärningsmannen på ett ifrågasättande sätt. Det handlar om att verkligen skärskåda förövarens version.
– Här måste man gå in i varje detalj och ställa frågor om vem som tog av sig kläderna eller gick upp för trappan först. Genom att jämföra offrets historia med förövarens kan man då se att den senare inte håller. Jag har läst sådana riktigt bra förhör, men de är ovanliga.
Sofia Österlöfs historia visar på ytterligare ett mönster i rättskedjan. I hennes fall blev gärningsmannen åtalad, men friades ändå i rätten. Enligt Eva Diesen finns det inte någon annan brottstyp där gärningsmännen frikänns i lika stor utsträckning. Det framkom i studien Övergrepp mot kvinnor och barn – den rättsliga hanteringen från 2013.
– När det gäller andra brottstyper leder cirka fem procent till frikännande i rätten. I våldtäktsmål ligger siffran på över 20 procent, säger hon.
Statistiken påverkar åklagarna som inte tar ärenden vidare som de inte tror kan leda till fällande dom, menar Nina Rung.
I dag saknas det helt utbildning om psykologiska effekter och konsekvenser av sexualbrott på jurist- och domarutbildningarna. Nina Rung menar att det måste införas en obligatorisk sådan snarast, samt att det krävs utbildningsinsatser hos de redan verksamma juristerna, domarna, åklagarna och nämndemännen.
– Detta skulle få effekt i form av bland annat domstolsprövningar som i högre grad baseras på kunskap och forskning. Förhoppningsvis behöver vi då inte se fall där domaren tolkar en kvinna som trycker ihop sina ben som »blyg« eller köper argument som att mannen inte »förstod« att tjejen var minderårig kopplat till hennes kroppsliga mognad, säger Nina Rung.
Håkan Wall är enhetschef på nationella operativa avdelningen, Noa, inom polismyndigheten. Han menar att det är ett jätteallvarligt problem att allt färre av de anmälda våldtäkterna klaras upp.
– Samtidigt startar vi förundersökning i större utsträckning i våldtäktsärenden än i många andra typer av brott. År 2017 redovisade polisen 11 procent fler våldtäktsärenden till åklagarmyndigheten än 2016. Problemet är bara att det samtidigt anmäldes 16 procent fler våldtäkter än föregående år. Ökningen är väldigt oroväckande, säger Wall.
Enligt Håkan Wall har polismyndigheten och åklagarmyndigheten tillsammans utvecklat ett metodstöd i form av en checklista för att inte tappa kvalitén i någon del av förundersökningen. Det är ett metodstöd som ska användas av poliser över hela landet som utreder sexualbrott.
– Jag tror att detta kommer att bidra till en kvalitetshöjning över hela landet. Checklistan är väldigt konkret och tar upp frågor som hur man hanterar vittnen och målsägande, vilka stödfrågor man bör ställa, hur vi säkrar brottsplatsen eller vad man bör ta i beslag. Följer poliserna denna ska de inte missa något i arbetet.
Finns det någon plan på att återinföra särskilda sexualbrottsgrupper inom polisen?
– Det är inte en fråga som är aktuell på nationell nivå just nu, våldtäkter utreds på våra polisområden, där måste kompetensen och kunskapen finnas. Men helt klart är att de utredare som får ärendena på sitt bord ska ha rätt kompetens och kunskap. Det pågår planering för en kompetensutvecklingsinsats och en kursplan har tagits fram för att öka kompetensen när det gäller sexualbrott. Den är för befintliga utredare, både poliser och civila. Har man inte kompetensen ska man gå utbildningen, säger Håkan Wall.
– Den nuvarande lagen säger att en kvinnas kropp är tillgänglig tills hon gör motstånd. Den nya lagen säger att en kvinnas kropp inte är tillgänglig förrän hon gett uttryck för vad hon vill.
Huruvida den nya samtyckslagen skulle leda till fler åtal och fällande domar är i dag oklart. Men Eva Diesen och Nina Rung tror att den kan göra skillnad. Den nya lagen innebär att det blir förbjudet att ha sex med en person som inte uttryckligen sagt ja eller aktivt visat att den vill delta. Enligt Eva Diesen borde det innebära att förövaren måste svara på frågan vad han gjorde för att försäkra sig om att personen ville ha sex, att det fanns samtycke.
När Sofia Österlöf ser tillbaka på våldtäkten i Täby och det rättsliga efterspelet är hon inte helt säker på att en samtyckeslag hade lett till en fällande dom. Men hon tror att chanserna hade varit betydligt större.
– Då hade det förhoppningsvis kunnat anses brottsligt att han inte försäkrade sig om att jag var vaken. Samtyckeslagen tillåter inte att en gärningsperson kan »spela dum« i samma utsträckning som i dag.
Mattias och Peter heter egentligen något annat.
Ida Måwe är frilansjournalist
Fotograf Nadja Hallström
Läs mer
Fakta i frågan: Har våldtäkterna ökat?
