Sperma(n) räcker inte

För många var det ett efterlängtat beslut när riksdagen i januari i år klubbade igenom lagen som ger ensamstående rätt till assisterad befruktning, mer än 20 år efter att första motionen om frågan lagts. Sedan april i år, när lagen trädde i kraft, är det inte längre bara par som ska kunna få hjälp av vården med att bli gravida. Enligt en statlig utredning från 2014 uppskattas 2 000 ensamstående vilja få tillgång till assisterad befruktning i Sverige under det första året, beräknat på hur många som tidigare sökt sig utomlands.

»Vi behöver ökade resurser för att kunna ta emot alla som vill bli spermiedonatorer.« _{Kjell Wånggren, Karolinska Universitetssjukhuset.}

I landstinget i Uppsala län är tillgången på sperma i nuläget »okej«. Men med den nya patientgruppen tror Lotta Dahl, avdelningschef på Reproduktionscentrum på Akademiska sjukhuset, att väntetiden som i dag är tre till sex månader kommer att öka.

– Men det är svårt att gissa med hur mycket, säger Lotta Dahl.

För att möta efterfrågan satsar de på att värva nya donatorer.

– Vi har försökt öka rekryteringen och satt igång olika aktiviteter, till exempel en monter på sjukhusets medarbetardagar och kampanjer på Instagram och Facebook, säger Lotta Dahl.

Lagen är det senaste exemplet på hur den landstingsfinansierade vården för dem som behöver hjälp med att bli gravida har förändrats under 2000-talet. Fram till 2005 var det bara heterosexuella par som kunde få hjälp och under många år var bostadsort av stor betydelse. Reglerna gällande exempelvis åldersgränser, antalet försök och kostnader varierade mellan de olika landstingen. På vissa platser gjordes även skillnad mellan heterosexuella och samkönade par, både för avgifter och antalet försök.

För att få till en mer jämlik vård antog Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) 2014 en rekommendation som samtliga regioner och landsting godkände. Sedan dess har villkoren gällande assisterad befruktning varit lika för hela landet – i alla fall på pappret. Den uppdaterades i maj 2016 och inkluderar nu ensamstående. Men i skrivande stund är det bara ett fåtal landsting och regioner som har hunnit anta den om finansiering och riktlinjer till de mottagningar som utför assisterad befruktning. Därför är det bara på ett fåtal orter som sjukhusen och klinikerna börjat välkomna även ensamstående, trots att rätten till assisterad befruktning har funnits i flera månader. Ingen ensamstående har ännu börjat behandlas.

Trots ambitionerna om att uppnå en jämlik vård så kvarstår i praktiken alltså stora skillnader gällande assisterad befruktning. Det visar en enkätundersökning som Ottar har genomfört ( Ottars enkät sperma augusti 2016.pdf). Nu handlar det om tillgång till vård för ensamstående och om väntetiden. De sjukhus och kliniker Ottar har varit i kontakt med uppger en väntetid från två månader upp till två år.

»Trots ambitionerna om att uppnå en jämlik vård så kvarstår i praktiken alltså stora skillnader gällande assisterad befruktning. Det visar en enkätundersökning som Ottar har genomfört.«

En av orsakerna är tillgången på sperma, som de som besvarat enkäten beskriver med bland annat »ständigt en bristvara«, »begränsad« och i något fall »god«. De flesta sjukhus och kliniker som utför assisterad befruktning har en egen spermabank med donerade spermier. Till skillnad från i många andra länder så måste alla donatorer i Sverige vara öppna.

Från »mogen ålder« har de barn som föds rätt att få veta identiteten på donatorn. Varje donator får maximalt ge upphov till barn i sex familjer, något som påverkar tillgången. I dagsläget är det bara några få kliniker i Sverige som köper in sperma från spermabanker i andra länder med öppna donatorer.

– Vi beställer spermier från en spermabank utomlands och tillgången är i nuläget god, säger Raghad Samir, som är verksamhetschef på IVFkliniken Falun som har kontrakt med landstinget i Dalarna.

Anledningen är just väntetiden.

– Utan god tillgång på sperma skulle det bli en lång väntetid för patienterna vilket inte är rimligt gällande kvinnans fruktbarhet som försämras med åren, säger Raghad Samir.

I Malmö inväntar personalen på Reproduktionsmedicinskt centrum riktlinjer från politikerna innan behandlingarna av ensamstående inleds. Men då kommer spermatillgången inte att vara ett problem. Tillgången är stabil, något som kan hänga samman med att ersättningen till donatorer är högst i landet i Skåne. På önskelistan finns dock fler donatorer som inte är vita. Om spermabrist skulle uppstå har de möjlighet att köpa in spermier, men de föredrar att själva ta hand om donatorerna – trots att det är kostsamt och tidskrävande.

– Vi uppskattar att kunna värva donatorer själva och få en personlig kontakt och kännedom om personerna, säger Margareta Kitlinski, sektionschef på Reproduktionsmedicinskt centrum i Malmö.

Västra Götalandsregionen var en av de regioner som först öppnade upp sin kö även för ensamstående. Men väntetiden är lång och det kan dröja upp till två år innan behandlingen drar igång. Tillgången på sperma är begränsad.

– För de patienter vi hinner behandla räcker de spermier vi har, men resursbristen gör att vi inte kan öka antalet patienter i behandling som önskvärt, säger Ann Thurin Kjellberg, som är överläkare i reproduktionsmedicin på Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Hon tycker att frågan om tillgången på spermier är felställd. Problemet är inte att det finns för få donatorer.

– Det är fråga om en allmän resursbrist för donationsverksamheten där det behövs fler medarbetare för att rekrytera och ta hand om donatorerna och spermierna samt förstås att genomföra behandlingarna. Hade vi mer resurser så skulle antagligen inte själva antalet infrysta spermaprover behöva vara begränsande, säger hon.

Ensamstående, när de så småningom kommer att få assisterad befruktning, får bara behandlas med spermier donerade efter första april. Innan dess nämndes inte ensamstående i informationen till donatorer. För att kunna använda tidigare donerad sperma krävs därför att donatorerna ger sitt samtycke i efterhand, vilket i många fall förmodligen bara är en formalitet. Men att kontakta donatorer är resurskrävande.

I Stockholm finns det för närvarande tillräckligt med donerad sperma för att ta hand om de patienter (par) de behandlar i dag. Kjell Wånggren, som är spermiedonationsansvarig överläkare på Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm tror att behovet kommer att öka när behandlingen av ensamstående kommer igång. Till Karolinska har många nya potentiella spermiedonatorer hört av sig sedan lagändringen och de arbetar nu med att ta emot och bedöma de som är intresserade.

– Men vi behöver ökade resurser för att kunna ta emot alla som vill bli spermiedonatorer, säger Kjell Wånggren.

Även han menar att det är resurser snarare än sperma som skapar köer i dag.

– Det begränsande för hur många vi behandlar är för närvarande tillgången på resurser i form av personal, säger Kjell Wånggren.

Johanna Palmström

– – – – – – –

— I grunden är det upp till varje landsting att besluta om exakta förutsättningar för behandling, men min förhoppning är givetvis att behandling ska möjliggöras för ensamstående på så många ställen som möjligt så snart det går.

Ottars genomgång visar att väntetiden för att påbörja behandling varierar från tre månader till två år. Hur reagerar du på det?

— Sjukvårdshuvudmännen finansierar och beslutar själva hur de organiserar och bedriver vården inom sitt område, bland annat hur mycket resurser som ska avsättas för behandling av ofrivillig barnlöshet och de närmare förutsättningarna för sådan vård. På samma sätt som vid tidigare förändringar som gjorts på detta område är det upp till varje landsting att bestämma hur de tillgängliga resurserna ska fördelas.

– – – – – – –

FAKTA Ersättning

Ersättning för spermadonation ser olika ut runt om i landet, men ligger mellan 300 och 650 kronor per tillfälle. De flesta donatorer lämnar 10–15 spermaprov per donationsserie, så den totala ersättningen varierar från runt 3 000 till 10 000 kronor. Högst är ersättningen i Skåne med 650 kronor per tillfälle. I Stockholm är ersättningen 400 kronor per tillfälle, i Uppsala 500 konor och i Örebro 554 kronor. Källa: SVT

FAKTA Vårdgaranti och väntetid

För offentligt finansierad assisterad befruktning gäller vårdgarantin. Det innebär att utredningsfasen av ofrivilligt barnlösa ska påbörjas inom tre månader från första kontakt. Därefter kan det dröja innan behandlingen sätter igång. SKL:s rekommendation säger att om en behandling är beroende av donation av exempelvis ägg eller spermier startar vårdgarantins tidsgränser först när de finns på plats. Rekommendationen säger också att patienten ska ha avslutat behandlingen inom 24 månader efter att första behandlingen inleddes. Ottars undersökning visar att väntetiden kan dröja upp till två år.

Johanna Palmström är frilansjournalist.