Snuskvisans återkomst!

Det är fredagkväll i en tom bar på Stockholm centralstation. Folkmusikduon Våtmark väntar på nattåget till Umeå och nästa etapp i deras pågående bygdegårdsturné. Sandra Berggren, riksspelman på fiol, sippar på en alkoholfri öl och lägger undan mobilen. Hon har just skrattat hjärtligt åt bandets första negativa kommentar på Youtube.

– Om alla kända kvinnor blir hatade måste vi ju nått någon slags framgång nu, eller hur?

Bandkollegan Nina Grigorjeva har en bakgrund som barockmusiker. I Våtmark spelar hon Offerdalspipa, Härjedalspipa och andra folkliga flöjter. Båda sjunger, ofta i stämmor. Repertoaren består uteslutande av fula visor.

Vad har ni haft musik till i era liv?

– Som utlopp för stora känslor. Men jag har också använt fiolen i sociala sammanhang ibland. Till exempel på fest, istället för att prata, berättar Sandra som kommer från Västerbotten.

Nina Grigorjeva är född i Sankt Petersburg och kom till Sverige som tolvåring.

– För mig har musiken varit mycket distraktion. När min familj fick besked om att vi skulle utvisas tillbaka till Ryssland var jag fjorton. Det var så mycket jag inte kunde kontrollera då. Men i musiken kunde jag styra precis allt.

I det svenska bondesamhället har den fula visan sjungits under århundraden, men sällan nedtecknats. Sjömän och vallpigor, drängar och värnpliktiga har alla sjungit grova sånger, men mest har män och kvinnor sjungit på varsitt håll. Ofta har visorna innehållit dubbeltydigheter och överraskningsmoment.

Under 1900-talet har sexuella teman besjungits i vitt skilda genrer och kännetecknats av både sexism och motstånd, humor och gränslöshet. 2022 nådde Fröken Snusks Rid mig som en dalahäst 29miljoner spelningar på Spotify. Hon har kopplats samman med artister som Eddie Meduza och verkar i genren som kallas epadunk. Men har de fula sångerna som hörs nu något gemensamt? Och kan de berätta något om sin tid?

Våtmark möttes på Kungliga musikhögskolan där de av en slump fann Fula visboken – Bengt af Klintbergs och Christina Mattssons samling av historiska, grova sånger som gavs ut för förstagången på 1970-talet. I snuskgenren kändes rätt och fel mindre viktigt, rent musikaliskt.

– Det blev ett sätt att slippa prestationsångest, berättar Sandra.

Men Våtmarks visor är präglade av både historia och samtid. Det händer att de gör justeringar i sångtexterna.

– Vi ändrar pronomen ibland så att fler ska kunna känna igen sig. Gör dem lite mer queera.

Efter spelningarna får de ofta nya visor sjungna för sig av den egna publiken. På så vis fortsätter den fula visan spridas muntligt.

Fruns köksa hette Bri- Bri- Britta

Hon har en luden fi-fi-

fingerhandske på sin hand när som hon klär sig kyrkogrann

Så mäktig var den frun

Frun i Närke

Har ni fått syn på något särskilt av den svenska sexualhistorien genom er musik?

– Att det alltid funnits många kåta kvinnor.

Nina Grigorjeva refererar till det svenska bondesamhället, där tvångsgifte inte förekom i samma utsträckning som i många andra länder.

– Och det är klart att det blev bättre sex när kvinnor valde vilka de skulle ligga med. På den tiden kunde man ju också få godkännande från prästen att sova tillsammans en gång utanför äktenskapet.

Hon tror att snuskgenrens uppsving på senare tid beror på att kvinnor är trötta på att skämmas.

– Sexuell frigörelse kommer förstås i vågor, och sen kommer det bakslag. Men jag tror det finns en särskild längtan efter frihet nu, att saker håller på att ändras.

Jag kan rida dig som i Dalarna

i skogarna, som i sagorna

För du är en riktig viking

Du och jag kan ligga nu i din bil

Hela staden, de får höra mitt skrik

Från Fröken Snusks låt Rid mig som en dalahäst

Fröken Snusk har förekommit ofta i media det senaste året, alltid maskerad i rånarluva. Favoriten är rosa och kommer från Luis Vuitton. Medan Rid mig som en dalahäst överlag togs emot med varm hand väckte Homofil kritik.

Via Instagram har hon svarat att det skett en språklig missuppfattning och att titeln refererar till det norska ordet för homosexuell. Båda låtarna är, liksom Fröken Snusks övriga katalog, skrivna av musikproducenten Rasmus Gozzi, 29. Redan 2016 fick han en vision om en kvinna i rånarluva som sjunger frispråkigt om sex, men saknade någon som kunde spela rollen.

I en intervju med ETC berättar Fröken Snusk att hon nyss hoppat av gymnasiet för att ägna sig åt musiken. I en intervju med Aftonbladet framkommer att Fröken Snusk inte mottar några stimpengar från musiken utan går på månadslön.

Våren 2023 är Fröken Snusk ständigt på turné och enligt hennes managment finns ingen tid för intervjuer. Däremot tar hon emot frågor per mejl via skivbolaget. Och efter ett par dagar dyker det upp svar i min inkorg.

Vilken sorts musik lyssnar du själv mest på?

– Lite allt möjligt men mest Rasmus Gozzi och Fröken Snusk såklart!

Är det svårt att vara ansiktet utåt för Fröken Snusk när du inte skriver texterna?

– Nä, det enda som är jobbigt är när personer väljer att missförstå texterna och hänger ut en för saker som inte är sant. Men man kommer alltid få skit för saker, oavsett vad.

Genrens dragningskraft tror Fröken Snusk beror på att den gör folk glada.

– Den får folk att känna att det är okej att göra lite som man vill och inte ta så seriöst på allting.

Har du någon musikalisk dröm? Skulle du vilja skriva egna låtar?

– Jag har många drömmar, både samarbeten och ställen jag skulle vilja uppträda på. Om jag skrev låtar skulle de definitivt handla om sex.

Vad är det första du gör när du tar av dig masken, och får vara dig själv efter spelningarna?

– Jag är mig själv både med och utan mask. Men det första jag brukar göra är att kolla hur jag ser ut, jag brukar glömma det.

»Även om Eddie Meduza och Onkel Kånkel är döda får de hela tiden nya fans, eftersom det hela tiden kommer nya grupper som är unga och kåta och tycker det är väldigt roligt med dålig smak.«

Tommie Jönsson är journalist och producent i tv och radio. Han driver podden Dj 50 Spänn och kallar sig gärna musikarkeolog. Explicit sexuell musik har alltid varit en del av ungdomskulturen, menar han.

– Även om Eddie Meduza och Onkel Kånkel är döda får de hela tiden nya fans, eftersom det hela tiden kommer nya grupper som är unga och kåta och tycker det är väldigt roligt med dålig smak.

Fröken Snusks popularitet tror han handlar om att man lyckats ta rygg på den växande epa-kulturen och sammanfört den med snuskgenren. Men även produktionsformen bakom Fröken Snusks framgångar spelar roll.

– Rasmus Gozzi har hållit på länge. Där handlar det inte om att värka fram album med tio-elva låtar utan att släppa provokativ, meme-liknande musik väldigt ofta.

I vår samtid kan också den här sortens musik få ett nytt sorts fäste, tror Tommie.

– Jag är tillräckligt gammal för att minnas hur det var för ett par årtionden sedan. På stranden var folk topless – bara bröst var inte en big deal.

– Jag vill inte dra det så långt som att vi lever i en nypuritansk tid nu. Men det är mer amerikanskt och vi dramatiserar nakenhet och sexualitet på ett annat vis. Då blir också det explicit snuskiga mer intressant.

I Sverige finns det i regel ett element av buskis när man uttrycker sig kulturellt på tematsex.

– Det är en del av vår kultursen väldigt, väldigt länge. Och jag tror även att den här sortens underhållning alltid kommer att leva vidare. Samma gäller band som Våtmark, eller internationella artister som kanadensiska Peaches.

– Det är egentligen samma sak, men på en annan nivå, för folk med lite fler högskolepoäng. Musiken ger samma sorts kickar.

Vad har du själv för preferenser kring musik som är explicit sexuell?

– Väldigt många i min vänkrets tycker att tillexempel Onkel Kånkels låtar är jättekul, men jag har aldrig gillat dem. Jag kan uppskatta en vintage sunk-vibb men jag vill inte ha… fullt med fula ord. Jag har förstått att jag är mer romantiskt lagd.

Tillbaka till baren på Stockholms central. Sandra Berggren och Nina Grigorjeva i Våtmark har tömt sina glas och alldeles strax går tåget. Finns det några likheter mellan musik och sexualitet? För Nina Grigorjeva råder det ingen tvekan.

– För att jag ska kunna göra musik behöver jag slappna av och vara nyfiken. Jag behöver ha ro att utforska saker, inte vara stressad. Med sex är detsamma sak – en kreativ process.

Text Ida Säll

Bild Marco Nardello & Ida Säll