Slicklappens comeback?

Den som kliver in på Love Store på Bondegatan i Stockholm möts av en söt doft och hyllor och montrar med sexleksaker i alla möjliga tänkbara former och material. Precis vid kassan hänger en oansenlig förpackning med en gul virvel på. Det är ett paket med slicklappar, en typ av tunna latexark som används som skydd mot könssjukdomar vid oralsex kring vagina eller anus. Trots att butiken har sålt slicklappar i tio år, har de aldrig fått något genomslag.

– Vi säljer bara mellan två till fyra paket slicklappar i månaden, säger Carina Eiche, grundare till Love Store.

Slicklapparna i den gulvita förpackningen är ungefär lika stora som ett halvt A4-papper. De halvt genomskinliga arken är gjorda av tunt latexgummi, och känns lite sträva mot tungan. Ett paket med fyra slicklappar kostar från 80 kronor och uppåt, och säljs i ett fåtal sexbutiker och nätshoppar på den svenska marknaden. För samma summa säljs tiopack med kondomer på både mataffärer och apotek.

»Slicklappen har stora användarproblem. Ett av de största är att inte bara munnen men också händerna blir helt fast, och inte kan användas för att till exempel smeka.«

Suzann Larsdotter

Priset och svårtillgängligheten är dock inte slicklappens största problem, menar sexologen Suzann Larsdotter.

Suzanne Larsdotter har följt debatten kring slicklappen sen 2009, då hon gjorde en kvantitativ studie av användandet av slicklapp bland kvinnor som har sex med kvinnor. I lesbiska kretsar har slicklappen ibland till och med beskrivits som ett skämt.

Till skillnad från kondomen så sitter slicklappen alltså inte på plats, utan måste hållas fast för att inte glida iväg eller bli veckad. Alternativ har dykt upp på marknaden, i form av trosor i tunt latex eller munskydd i plast. Men har man levt genom en pandemi som krävt obligatoriskt munskydd inser man nog snabbt att ett slickskydd i plast över munnen inte känns som den mest praktiska lösningen. De är dessutom om möjligt ännu svårare att få tag på än slicklapparna. Vill man gå över till något annat än oralsex under själva liggandet uppstår dessutom ytterligare utmaningar.

– I en sexakt kanske du har oralsex, sen smeksex och sen oralsex igen. Ska man då sätta ett kryss på vad som är upp och ner? Lägger man ifrån sig slicklappen måste man markera vilken sida som är vilken. De är ganska dyra, så man vill ju inte öppna en ny förpackning, säger Suzanne Larsdotter.

Huruvida slicklappen verkligen är ett effektivt skydd mot könssjukdomar är också omdiskuterat. Sexlivsforskaren Juliet Richters konstaterar i en forskningsartikel 2010 att slicklappen troligtvis inte släpper igenom smittämnen, eftersom de ofta består av samma kvalitetstestade material som kondomer.

Däremot pekar studien på att det är svårt att avgöra slicklappens faktiska skyddsfaktor, då det skulle kräva en studie där par inte bara använder slicklapp varje gång de har sex, utan också uteslutande har oralsex. Resultatet skulle annars kunna fördunklas av smittfall som orsakats av andra sorters sexuell kontakt.

»Säga vad man vill om slicklappens funktion, sexighet eller pris. Faktum är att det är det enda icke peniscentrerade skyddet för den som vill ge eller ta emot oralsex.«

Så vad är det som ska motivera människor till att använda den till synes lite osmidiga slicklappen? Enligt Vårdguiden är smittorisken vid oralsex som inte involverar penis, låg. HPV, gonorré och munherpes är de huvudsakliga infektioner som kan överföras vid oralsex. Suzann Larsdotter anser att detta inte utgör en tillräckligt stor motivation för att dra fram slicklappen när det hettar till.

– Ska vi verkligen förespråka slicklappen som ett skydd mot sjukdomar som är så oerhört vanliga och som dessutom överförs via gnuggsex? Om man säger att någon ska använda slicklapp vid oralsex så får de alltså inte heller ha gnuggsex utan skydd, påpekar hon.

Munnen och saliv är en ogästvänlig miljö för de smittämnen som kan komma in vid oskyddat oralsex. Gnuggsex, där till exempel fitta gnids mot fitta, innebär däremot direkt slemhinnekontakt och därmed en högre smittorisk än oralsex. I och med att gnuggsex är relativt vanligt bland kvinnor som har sex med kvinnor blir slicklappen ofta mer av en symbolfråga, menar Suzanne Larsdotter.

– Det stora problemet är att väldigt många av diskussionerna om slicklappar utgår från ett teoretiskt perspektiv, och inte från att människor faktiskt har använt slicklappen! Det är inte förankrat i den verklighet hos gruppen som ska använda dem, säger Suzanne Larsdotter.

Vårdinformatörer som UMO och Vårdguiden utelämnar den problematik som omgärdar slicklappen när de informerar om den. Enligt Suzann Larsdotter bidrar den onyanserade informationen till att kvinnor som har sex med kvinnor snarare kan känna en skam över att inte använda slicklapp, än att faktiskt öka användningen. Slicklappen är så klart lika relevant för alla som behöver skydda sig eller sin partner när de slickar fitta eller anus, men Larsdotter upplever att andra grupper sällan får samma krav på sig att använda det bristfälliga skyddet.

Säga vad man vill om slicklappens funktion, sexighet eller pris. Faktum är att det är det enda icke peniscentrerade skyddet för den som vill ge eller ta emot oralsex under exempelvis ett pågående herpesutbrott.

»Ottars efterforskningar visar att behovet av slicklappar ändå verkar öka. Kanske är detta början på slicklapparnas comeback.«

Ottars efterforskningar visar att behovet av slicklappar ändå verkar öka. Trots de två sålda förpackningarna i månaden menar Carina Eiche på Love Store att efterfrågan stigit något de senaste åren. Även nätbutiken Sinful berättar om ett ökat intresse, affären sålde under 2021 mer än sextio procent fler slicklappar än året innan.

Kanske är detta början på slicklapparnas comeback. Eller så är det en del av kåthetsvurmen som slagit världen efter isolering och coronarestriktioner. Oavsett vilket så verkar kännedomen kring slicklappen nu öka igen, vilket kanske kan få detta okända och ökända skydd att komma fram i ljuset.

Alva Warnström Mårsén är skribent och tidigare journalistpraktikant på Ottar

Illustration Hanna Böhm