Släpp loss besten i sängen!

»You and me, baby, ain’t nothin’ but mammals, so let’s do it like they do on the Discovery Channel.« Den skämtsamma textraden ovan kommer från låten The bad touch av The Bloodhound gang – men vad händer om vi tar den på allvar? Under de senaste åren har primal play blivit ett allt mer omtalat fenomen. Men är det bara en trend eller finns det en poäng med att släppa lite på kontrollen och låta våra djuriska sidor ta över i sovrummet?

De flesta av oss lever ganska cerebralt. Vi funderar över hur vi ska klä oss beroende på sammanhang, formulerar jobbmejl med precision, planerar middagar och bedömer om vi kan pussla in ett serieavsnitt innan läggdags. Det är så klart rimligt att låta tänkande och sociala normer styra livet till viss del. Om vi enbart följde våra impulser kanske vi skulle gå i pyjamas 24/7, äta dillchips till middag och dygna – konstant. 

Men övertänkandet smyger sig dessvärre ofta även in i sovrummet: »Vi borde verkligen ligga, det var ju hundra år sen.«, »Gör jag rätt nu?« eller »Ser jag okej ut från den här vinkeln?« Det gör det svårt att slappna av och vara i kontakt med våra känslor och begär. Sex blir bara ytterligare en uppgift att bocka av. Faktum är att lekens frånvaro i våra sexliv (och vardagsliv) ofta är roten till förlorad passion.

»Även om primal play skulle kunna (men inte måste) vara aggressivt, så är det också lekfullt, knäppt, ömt, vilt, roligt, oväntat och ibland även lite fånigt.«

Det är här primal play kommer in. Så vad är då primal play? Jo! Det är en form av sexuell utlevelse, lek eller rollspel, där deltagarna utforskar sina mest primala och djuriska sidor.

Och på samma sätt som bdsm så handlar primal play också ofta om maktförskjutning i form av dominans och underkastelse, fysisk utlevelse och om att utforska gränser.

Poängen är att släppa på självmedvetenhet, hämningar och yttre förväntningar, och istället följa sina mest ursprungliga impulser och drifter – självklart alltid med samtycke och tydliga ramar. Det kan till exempel innebära att en person tar på sig rollen som rovdjur och den andra ikläder sig bytesdjurrollen, och att leken sedan består i att jaga varandra, brottas, bitas, rivas, slicka och morra. Det kan även inbegripa två rovdjur, men där den ena tar rollen av alfa och den andra av beta, eller gå ut på att försöka »tämja en best«. Ofta slutar leken med att man har sex på ett eller annat vis, men det behöver inte göra det.

Så vad är det då som gör att människor vill slänga ut de vanliga samhälleliga sexnormerna och jaga varandra istället för att köra missionären? Jo:

• Att få kontakt med våra djuriska instinkter och få en möjlighet att utforska fantasier, begär och beteenden – utan att tänka på hur vi ser ut eller framstår – kan kännas kreativt och befriande.
• Primal play innebär ofta intensiva sinnesupplevelser (som ifall man bits eller brottas) vilket kan öka upphetsningen och intensifiera njutningen.
• Det innefattar olika maktlekar, vilket lockar många som gillar att utforska sub- och domdynamiker.
• Det kan fungera som ett fysiskt utlopp för stress, frustration och uppdämda känslor och tillåter utövaren att släppa på sina hämningar.
• Primal play kan med den tillit och kommunikation som krävs, fördjupa den emotionella och fysiska kopplingen mellan partners.

Vi tar ofta sex på alldeles för stort allvar. Och även om primal play skulle kunna (men inte måste) vara aggressivt, så är det också lekfullt, knäppt, ömt, vilt, roligt, oväntat och ibland även lite fånigt. Och det är det som kan vara så befriande. Att det är okej att garva lite i sovrummet, skogen eller var man nu är. Att inte ta allt på så stort allvar.

Om du vill börja utforska din vilda sida så är det som alltid när det kommer till sex, bra att kommunicera. Vad känns spännande? Vad är off limits? Vad ska ni ha för safe word? Börja försiktigt. Ett lekfullt »Nu ska jag ta dig!« kan räcka för att få igång leken.

Jag håller kanske inte helt med Blood hound gang att vi inte är något annat än däggdjur – men det kanske bara handlar om min mänskliga hybris, mitt övertänkande. Men oavsett vilket så är vi ju i alla fall också däggdjur. Och kanske kan primal play vara ett sätt att komma i kontakt med något vildare och enklare under alla lager av sociala konventioner?

Jenny Jägerfeld är författare och psykolog.