Självförtroendet spelar stor roll

I Anovas väntsal på Norra Stationsgatan i Stockholm sitter folk på respektfullt avstånd till varandra. Blickar fladdrar upp då och då, ser sig försiktigt omkring. Sedan faller blicken ned mot knäet, på telefonen. Det är så jag tänker mig väntrummet. Istället möts jag av… total tomhet. Receptionen bemannas av en inplastad lapp som förklarar att ingen sitter där för tillfället. På en bänk står kaffekoppar uppställda, men inget kaffe, te eller vatten finns. Kanske är det inte så mycket patienter på tisdagar. Kanske är det de långa väntetiderna på könsbekräftande vård som gör att receptionen står tom.

Anova heter den svenska vårdenhet sombehandlar transperso-ner och ickebinära med könsdysfori och könsinkongruens. Här kan man göra en utredning om man lider av könsdysfori. Cecilia Dhejne som är psykiatriker och överläkare på Anova.

– Könsdysfori är lidandet av att ens könsidentitet inte stämmer överens med hur andra uppfattar en, eller hur man ser på sig själv. För många är båda viktiga aspekter, men för vissa är det extra viktigt att man blir rätt läst, att andra inte anar ens bakgrund. De två bitarna är väldigt olika, menar Cecilia Dhejne.

– Alla behöver inte könsbekräftande behandling utan det kan räcka med kläder och andra könsuttryck för att känna sig klar. Alla önskar inte heller alla behandlingar som finns. Det är en viktig del av en utredning att fundera över vad som blir bra för just den personen.

Dörrar öppnas och stängs. Ibland ackompanjeras de av skor som rör sig över trägolvet. Kliniken är under renovering. En lång sladd ringlar på golvet och vi följer den till Cecilia Dhejnes kontor. Flyttlådor står staplade på golvet. Innan vi kan slå oss ned får vi lätt möblera om för att få fram det runda vita bordet. Hon lyfter upp en stol och ger den till mig.

– Om vi ska ta emot fler behöver vi förutom mer personal också mer utrymme, så exempelvis det här rummet ska bli ett patientrum.

På grund av köerna hos Anova-mottagningarna kan tiden från remiss till ett byte av juridiskt kön ta upp till tio år. Det är åtta år längre än vad Cecilia Dhejne beräknar att det skulle ta om köerna till den könsbekräftande vården försvann.

– Rättsliga rådet tolkar lagen på så sätt att man behöver ha varit patient i transpecifik vård i två år, och brukar ge avslag om någon söker tidigare. Sedan finns det individer som kommer till oss och redan kommit väldigt långt i sin transition. De har genom kliniker utomlands redan fått hormoner och kanske genomgått operationer och levt i sin könsidentitet under en längre tid. Men de måste ändå vänta.

»En stor del av transitionen är att reda ut sin könsidentitet och komma fram till vad som är rätt för en själv.«

Som överläkare följer Dhejne patienterna genom nästan hela transitionen. Förutom den behandling som kan påverka fysiska aspekter som hormoner, mastektomi eller hårborttagning är den psykologiska biten viktig att ta hand om.

– Att kroppen feminiseras eller maskulinseras så att den passar med könsidentitet är en mycket viktig del av behandlingen, men man behöver också göra sin kropp till sin. Man behöver fundera på hur man ska hantera den tid som gått, minnen och upplevelser. Det är en process. En stor del av transitionen är att reda ut sin könsidentitet och komma fram till vad som är rätt för en själv. Det är så vi försöker få en ökad samhörighet i könsidentiteten.

En del av transvården som inte alltid talas om är relationen till vänner, familj, partner eller kanske kollegor. Samtalen kretsar ofta kring det sociala, då det kan vara en anledning till varför man till exempel väljer att inte påbörja en behandling.

– Under utredningen gör vi som en plus och minus-karta för individen. Vad är fördelarna och nackdelarna med att påbörja en behandling eller att inte påbörja en behandling? Hur ser någons förväntningar på vad den könsbekräftande behandling kan åstadkomma ut? Hur blir det med mina nära relationer, på utbildningen eller arbetet? En del skjuter upp en transition för att vänta in viktiga nära relationer, säger Dhejne.

Trots att många i början av sin behandling ofta har ett stort fokus på det fysiska framhäver Cecilia Dhejne att det psykiska ibland spelar en stor roll i hur man uppfattas av andra, och att »passera« är högst individuellt.

– Det egna självförtroendet är en viktig del i hur man uppfattas och kan spela en roll i att man blir läst som det kön man känner sig som.

Nathalie de Alencar är frilansjournalist