Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Illustration: Adrian Malmgren
Artiklar HBTQI

Sex som trans

Hur funkar sex efter könsbekräftande behandling? Finns det tillräcklig och tillgänglig information om kropp, lust och sex för transpersoner och ickebinära? Nej, konstaterar de som Ottar pratar med.

På Fotografiska museet ser vi utställningen NUDE. Bilderna på nakna kroppar är vackra, subversiva och experimentella. Mitt sällskap för kvällen är Siri som jag intervjuar om kropp och sexualitet utifrån hennes erfarenheter på området som transkvinna. När vi kommer till delen som visar bilder på olika transpersoners nakna kroppar blir jag osäker på gränsen mellan synliggörande och fetischering eller exotisering. Jag frågar vad Siri tänker.

– Jag kan bli lycklig över att transkvinnor vågar visa sig. Det är empowering, säger hon.

Transpersoner är en bred grupp med stor variation av upplevelser i förhållande till kroppen, sexualitet, lust och njutning. För cispersoner är det självklart att kunna söka på nätet och relativt lätt att hitta svar på funderingar om könsorgan och sex. Men finns det tillräcklig sexualupplysning och kunskap för transpersoner och ickebinära? Vid en googling hittar man RFSU:s och RFSL:s praktika Sex och trans från 2015 och sidan transformering.se där det finns både bred och praktisk upplysning. Men är det allt?

Jag pratar med John, Siri och Kate, och de är alla överens om att det är svårt att hitta ens den mest grundläggande information om könsorgan och sex för de som är trans.

– Jag har ingen aning om hur jag ska tänka runt säkrare sex och har aldrig hittat någon information om det, säger John.

»Efter testo onanerar jag nästan varje dag, ibland flera gånger samma dag.«

/JOHN

Att bli sedd och respekterad som den man vill vara i kombination med könsbekräftande behandling, har ett starkt samband med både sexuell lust och en god sexuell hälsa. För att sex ska kunna bli härligt och hett kan det till exempel vara helt avgörande att bli könad på ett sätt som du själv känner dig bekväm med. Så hur kan sex upplevas under och efter en könsbekräftande behandling? John säger att han alltid varit sexuellt aktiv men att skillnaden blev påtaglig efter att han börjat med testosteron.

– Skillnaden är stor, efter testo så onanerar jag nästan varje dag, ibland flera gånger samma dag, jämfört med tidigare två gånger i veckan. Hormonerna ger mig verkligen mer sexlust men jag lyckas inte få så starka orgasmer som jag hade tidigare, utan behöver komma flera gånger för att få samma upplevelse.

– Transitionen var som en andra pubertet där man fick börja lära känna sin kropp på nytt, säger Siri.

»Östrogen har gett min penis, som jag kallar för klitoris, en lite mer mjuk och tunn hud.«

/KATE

Kate är besviken över att hormonbehandlingen gett henne svårigheter att få erektion. Även för henne har känsligheten förändrats.

– Östrogen har gett min penis, som jag kallar för klitoris, en lite mer mjuk och tunn hud vilket gör att jag numera inte vill ha sån stark stimulans. Lusten har också minskat.

Ny forskning från Anova, ett specialistcentrum för bland annat transmedicin i Stockholm, visar att könsbekräftande hormonbehandling kan få betydande effekt på både sexlust och sexuell funktion. Hormonell behandling kommer sannolikt att öka den sexuella lusten hos transmän och minska lusten hos transkvinnor. Hur hormoner påverkar fertiliteten finns det bristande information om.

»Hundratals aborter görs varje år av transpersoner och ickebinära i USA. Många blir gravida helt i onödan på grund av felaktig eller bristande information.«

– Många har inte koll på hur behandling påverkar fertiliteten. I en studie visade det sig att 16 procent av transmännen trodde att testosteron fungerade som preventivmedel – mer än 5,5 procent av vårdgivarna gav transpersoner felaktig information om att testo funkar som ett preventivmedel. Hundratals aborter görs varje år av transpersoner och ickebinära i USA. Många blir gravida helt i onödan på grund av felaktig eller bristande information. I Sverige saknar vi dock forskning på området, säger Tom Peters, sakkunnig i sexualupplysning på RFSU.

I könsbekräftande behandling och hantering av könsdysfori kan sexuella problem uppstå. Könsbekräftande kirurgi kan förbättra kroppstillfredsställelse och underlätta könsdysfori, men operationer i sig kan bidra till sexuella följdsjukdomar.

Siri, John och Kate tycker alla att det är svårt att hitta bra sexualupplysning riktad till transpersoner.

– Det är så tröttsamt när allt handlar om män och kvinnor som typ har samlag, det finns många fler kön som aldrig nämns säger konstaterar Kate.

– Sexualupplysning för straighta ciskvinnor är ju trots allt det som jag har att förhålla mig till, men samtidigt inkluderar den inte mig och jag kan bara relatera till vissa delar.

Ett av de enklaste sätten att göra sexualupplysning mer inkluderande är att inte dela in kroppen i kvinnliga och manliga kroppsdelar, utan istället tala om människokroppen och dess funktioner. På det sättet inkluderas alla transpersoner, ickebinära och intersexuella. En livmoder behöver inte vara en »kvinnlig« kroppsdel utan enbart en livmoder. Men eftersom den mesta sexualupplysningen är riktad till cispersoner ger den inte transpersoner och ickebinära information som är nödvändig för att kunna förstå sina kroppar och sexuella erfarenheter.

»Vad händer om jag inte vill använda mitt könsorgan, eller inte vill bli sedd eller rörd där. Hur kommer en sexpartner att reagera?«

Siri, som ännu inte utfört genital könsbekräftande kirurgi känner ibland oro inför mötet med en potentiell sexpartner.

– Jag blir väldigt självmedveten. Hur har transkvinnor sex? Vad händer om jag inte vill använda mitt könsorgan, eller inte vill bli sedd eller rörd där. Hur kommer en sexpartner att reagera? Kommer hen att ångra sig, känna obehag, tappa lusten, bli besviken eller worst case – bli aggressiv, våldsam eller hotfull?

– Många som är i början av sin könsbekräftande behandling har av naturliga skäl en stor nyfikenhet på hur kroppar kan se ut under och efter en transition. De jag talar med vittnar om att pornografi fyller en viktig funktion för att få se transpersoners nakna kroppar. Forskningsartiklar pekar också på att porr kan spela en viktig roll för hbtqi-personer i syfte att utforska både sin könsidentitet och sexuella läggning.

Adrian Malmgren illustrerar sex efter könsbekräftande behandling.
Illustration: Adrian Malmgren

John tycker att porren är en väg till att få se andra transmän på bild.

– Det är viktigt att få se att vi finns och existerar, därför tittar jag ibland på transporr. Det gör mig inte så kåt utan är mer intressant. Nyfikenheten är drivkraften. Jag gillar att se när två transmän har sex med varandra. Det är fint att se att de fått skägg, ärren efter att brösten tagits bort och att de har andra attribut som jag kan känna igen mig i. Även Siri har tittat på porr för att få se kroppar som lättare går att identifiera sig med.

»Jag var nyfiken och ville få se både kroppar och hur de har sex.«

/SIRI

– Jag var nyfiken och ville få se både kroppar och hur de har sex. Jag hade många funderingar till exempel om mina höfter kommer att bli mer markerade, om mina bröstvårtor kommer att förändras.

Forskning om porr med transpersoner visar olika resultat. Å ena sidan finns en sexuell objektifiering när transpersoners kroppar fetischeras och förstärker negativa stereotyper. Å andra sidan är porren en möjlighet att få utforska och främja en mångfald av kroppar och begär. Siri berättar att det finns många transkvinnor som tar avstånd från porren som ett statement. Det är förståeligt menar hon, då hon också kan känna en rädsla för exotifiering av transidentiteten.

– Transkvinnor som inte genomgått könsbekräftande kirurgi blir ibland fetischerade och betraktade som det »bästa av två världar«, menar Siri.

»Det ligger en kraftfull och spännande potential i att ha en normbrytande identitet då den kan ge en sexuell frihet.«

Att ha en kropp som inte stämmer med ens könsidentitet kan ibland göra det svårt att utforska sin sexualitet och passa in i normen. Samtidigt kan det faktum att man redan är en normbrytare skapa ett större sexuellt utrymme. Hbtqi-personer har visat sig vara friare i sin sexualitet och uppvisar både större sexuell variation, högre form av öppenhet och en bredare sexuell repertoar. I ett samhälle med starka och ibland repressiva normer runt sex och sexuell praktik kan det normbrytande skapa en frihet för eget utforskande.

– För vissa transpersoner är det en trygghet att gå in i ett heteronormativt sammanhang och leva i enlighet med normerna om att vara kvinna, men jag är nyfiken på hur man kan ha sex bortom de cisheteronormativa trygga ramarna. Själv har jag gått in i kinkyvärlden och börjat utforska vad som känns bra för mig, säger Siri med ett skratt. Kate tycker att queer-communityt är ett tryggt rum där alla inte förutsätts vara cispersoner och där exempelvis könsorgan inte tas för givet.

Siri, John och Kate vittnar alla om att det finns en brist på kunskap och information om sex och lust riktad till transpersoner, men också att det ligger en kraftfull och spännande potential i att ha en normbrytande identitet då den kan ge en sexuell frihet och att man inte behöver leva upp till könets performativa förväntningar.


Text Suzann Larsdotter är auktoriserad sexolog, föreläsare och skribent.

Bild Adrian Malmgren

Intervjupersonerna har valt att vara anonyma.

Fler artiklar

Krönika Sex & hälsa

En annan porr är möjlig

Har amatörporren reducerats till ett gigjobb på Onlyfans? Tomas Hemstad går på filmfestival och slås av kreativa upptäckarglädje.   

Ayaat Abdelaziz och Artika Singh är två aktivister som från helt olika perspektiv och platser i världen arbetar för förändring. Med fokus på intersektionalitet, antirasism och sexuell hälsa kämpar de mot fördomar, motstånd och systematiska orättvisor. Här berättar de om sina hjärtefrågor, största utmaningar och framtidens visioner.
Intervju Kroppen

Hej aktivister!

Artika Singh och Ayaat Abdelaziz kämpar båda för kvinnor och ickebinäras rättigheter på varsin sida av världen.

Artiklar Sex & hälsa

Hur hanterade RFSU aidskrisen?

När aidsepidemin kom till Sverige utbröt panik. I en ny bok kartlägger Lena Lennerhed och Jens Rydström hur civilsamhället agerade.