Sex osynliggörs inom personlig assistans
Sexuella behov ignoreras ofta av de som arbetar med stöd till människor med funktionsnedsättning, visar en ny avhandling.
Sexualitet är ett tabubelagt ämne som det saknas riktlinjer kring, och som därför ofta ignoreras helt av de företag, kommuner och kooperativ som utför personlig assistans. Det är bilden som framträder i Julia Bahners avhandling där hon intervjuat totalt 35 personliga assistenter, assistansanvändare och chefer inom personlig assistans.
– Jag har mött de som jobbar med assistans som säger »nej, men det där är inte aktuellt för oss, det finns inga sådana behov i vår verksamhet«. Det tycker jag är ganska allvarligt.
»Alla pratar ju om att de vill bli sedda som sexuella.«
För de personer som har assistans är det osynliggörandet av den egna sexualiteten som upplevs vara det största problemet.
– Alla pratar ju om att de vill bli sedda som sexuella, som någon som överhuvudtaget har en sexualitet, säger Julia Bahner som är socionom och sexolog. Avhandlingen Så nära får ingen gå? En studie om sexualitet, funktionshinder och personlig assistans har hon skrivit vid Insititutionen för socialt arbete på Göteborgs universitet.
I avhandlingen kommer det fram att många först och främst ser sig som en person med funktionsnedsättning – så djupgående är känslan av att vara sin funktionsvariation. Enligt Julia Bahner speglar det ett samhälle där människor med funktionsnedsättning sällan syns offentligt och i medier, och än mindre i egenskap av sexuella varelser.
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan leva som andra och vara självständiga, men sexualitet nämns varken i lagen eller i dess förarbeten. Istället kan det krävas en modig assistansanvändare eller en assistent som själv är intresserad av sexualitetsfrågor för att öppna upp för kommunikation kring frågorna, och ibland praktisk hjälp vid sexuella situationer.
– Det finns allt från att man använder sig av en kod med blicken, så assistenten vet när den ska gå undan eftersom brukaren ska ha sex med sin partner, till att assistenten hjälper till att onanera på olika sätt, exempelvis genom att förbereda »mysigheten« i rummet, hjälpa till med avklädning och ge stöd i användning av sexleksaker.
»Det är lättare för chefer och anställda inom personlig assistans att acceptera att ge par praktisk hjälp för att kunna ha sex.«
Julia Bahner är dock tveksam till om man bör klassa sexualitet som en rättighet för individen, eftersom det riskerar att bli för abstrakt. Hon tycker att filosofen Martha Nussbaums definition skulle kunna vara en utgångspunkt för samtal om rättigheter och sexualitet. Martha Nussbaum har listat tio faktorer som definierar ett mänskligt liv. I en av dem, som Nussbaum kallar »kroppslig integritet«, nämner hon »möjligheten till sexuell tillfredsställelse«.
– Men då måste vi först ta diskussionen: tycker »vi« – alltså personer utan normbrytande funktionalitet – att alla har rätt till sexuell njutning? För jag är inte säker på att alla tycker det.
I de intervjuer hon har gjort framgår att det är lättare för chefer och anställda inom personlig assistans att acceptera att ge par praktisk hjälp för att kunna ha sex med varandra, medan ensamma personers, inte minst mäns, sexualitet kan upplevas som mer problematisk.
– De som är ensamma är ju en grupp som blir lämnad då. Och för de som inte kan utföra onani själva hjälper ju inte förberedande arbete. Så jag tycker att det behövs en bredare diskussion om den biten också.
»Det finns ju så mycket andra saker som kan upplevas som obehagliga, som att följa med på en högerextrem demonstration.«
Assistansanordnare har enligt lag ansvar för att deras anställda har en god arbetsmiljö, och om en assistent känner obehag inför att bistå assistansanvändaren i sexuella situationer kan arbetsgivare se det som arbetsmiljöproblem. Men ska obehag vara tillräckligt för att assistenten ska slippa befatta sig med det här? frågar sig Julia Bahner.
– Det finns ju så mycket andra saker som kan upplevas som obehagliga, som att följa med på en högerextrem demonstration eller att hjälpa en person som är alkoholist att köpa alkohol, säger hon.
Samtidigt tror hon inte att det går att sätta en generell gräns för vad som ska ingå i en personlig assistens arbetsuppgifter när det gäller sexualitet.
– Jag tycker att det är svårt, för hela LSS bygger ju på att vara individualiserat, att du ska utgå från individens behov.
»Det finns en rädsla att uppfattas som prostituerad.«
Att arbetsvillkoren för assistenter ofta är dåliga och kraven på förkunskaper låga, försvårar förutsättningarna att hantera sexualitetsfrågor på ett bra sätt inom yrket, konstaterar Julia Bahner. På nätforum för assistenter som hon har följt diskuteras sexualitet inom yrket ofta utifrån rätten att slippa trakasserier.
– Det finns en rädsla att uppfattas som prostituerad, säger Julia Bahner.
Danmark är ett positivt exempel när det gäller att hantera de här frågorna, tycker hon. Landets motsvarighet till Socialstyrelsen har gett ut en handbok om hur man kan arbeta med frågorna.
– Där står att det är upp till personalen att se till att sexualiteten är en del av verksamheten och att ingen ska förhindras att leva ut sin sexualitet. Men då ingår också att det finns utbildningar och ett större system av stöd för personal, assistenter och de som använder olika former av service.
Ansvariga ministern för assistansfrågor i Sverige, Åsa Regnér, vill inte svara på frågor om hur sexualitet bör hanteras inom ramen för LSS. Det pågår just nu en översyn av lagen, efter debatter om fusk med assistansersättning och ökande kostnader för assistansen.
»Sexualitet borde vara en självklar del vid bedömning av de grundläggande behov som lagen utgår ifrån.«
Var gränsen ska gå för vad en personlig assistent ska hjälpa till med tycker också hon är svårt att generalisera kring.
– Det finns extremer åt båda håll; brukare som har alltför långtgående krav och assistenter som absolut inte vill ha något med sexualitet att göra. Men jag tror att man ofta kan komma fram till en lösning som bägge parter kan acceptera om man har en öppen dialog, säger hon.
Den avgörande frågan, enligt både Karolina Celinska och Julia Bahner, är dock att vidga bilden av människor med funktionsnedsättning.
– I dag ses du ofta som ett avsexuliserat objekt, säger Karolina Celinska.
Elsa Persson är frilansjournalist
Assistansanvändare och assistenter om sexualitet
»Hur ska jag göra för att inte tycka det är pinsamt att be min assistent om hjälp att kunna lägga mig naken i sängen? Vi med funktionshinder har väl också behov som att smeka oss, eller? Tycker detta är så pinsamt att jag avstår från detta då jag inte klarar av att klä av mig själv och lägga mig i sängen. Någon som har tips på vad jag ska göra?«
»Jag och min pojkvän hade haft sex en morgon och när min assistent kom in i sovrummet för att hjälpa mig komma upp på morgonen säger assistenten, men hallå, har ni haft sex här eller? Måste ni ha det när vi jobbar? Saken är den att jag har assistans dygnet runt. Får vi med funktionshinder och assistans inte ha sex?«
»Ja, de flesta människor har sexuella behov, men det betyder inte att de har rätt till sex eller att någon annan ska hjälpa dem med det […] Sex är ett behov, men inte lika starkt som mat, för om vi inte äter så dör vi.«
Citaten kommer från diskussionsforum på nätet och används som underlag i Julia Bahners avhandling.
Läs mer
Min sexualitet är omöjlig i samhällets ögon
En assistent ska inte vara moralpolis
