Regeringens utredning osynliggör sexsäljande män
I svensk politik ryms bara bilden av att kvinnor säljer sex till män, trots att forskning visar att fler män än kvinnor säljer sex. Männen osynliggörs. Ottar ställer utredaren (numera JK) Anna Skarhed mot väggen, som i sin utredning förenklat verklighetens siffror.
I januari 1999 införde Sverige, som första land i världen, en lagstiftning som kriminaliserar köp av sexuella tjänster. Lagen var en del i den dåvarande regeringens Kvinnofridsproposition. I propositionen slogs det fast att det är angeläget att bekämpa prostitution eftersom det är oacceptabelt i ett jämställt samhälle att män kan köpa tillfälliga sexuella förbindelser med kvinnor och att prostitutionen är ett uttryck för mäns våld mot kvinnor.
Sexköpslagen utgår således från att prostitutionen är heterosexuell, män är förövare och kvinnor som säljer sex är offer. Men studier visar att prostitutionen är mer mångfasetterad än så. Enligt svensk och internationell forskning är det exempelvis fler unga killar och män än unga tjejer och kvinnor som säljer sex.
Redan i den svenska sexualvaneundersökningen från 1996 står det klart och under 2000-talet följer en rad undersökningar som visar liknande resultat. (Se faktaruta)
Men trots att man kommer till samma slutsats, om och om igen, så tycks samhället ignorera det. Man väljer istället att enögt rikta fokus mot kvinnor och att osynliggöra män. I 1995 års prostitutionsutredning (SOU 1995:17) generaliseras det grovt kring ”homosexuell” prostitution. Där står till exempel att den homosexuella kulturen innehåller en blandning av egen utlevd sexualitet och affärsverksamhet där handlingarna är svåra att särskilja. Och att den präglas av osynlighet.
»I 1995 års prostitutionsutredning (SOU 1995:17) generaliseras det grovt kring
prostitution.«
I en rapport från Socialstyrelsen 2007 (»Kännedom om prostitution«) menar man att det finns svårigheter i att avläsa koderna kring de fakta de fått fram om sexsäljande män. Man skriver också att enligt myten om mäns starka sexualdrift kan män antas vara mer intresserade av sex och tillfälliga kontakter. Och i den statliga utredningen om sexköpslagen från 2010 (SOU 2010:49) handlar endast en halv sida av 300 om sexsäljande män.
Forskarna Annelie Siring och Jari Kuosmanen vid Göteborgs universitet är mitt uppe i en studie om sexsäljande och sexköpande män och transpersoner. De kallar politikernas ovilja att inkludera fler perspektiv i prostitutionen för en tystnadens och uteslutningens kultur. Det medför bland annat att sexsäljande män och transpersoner misstror normala stödinstanser som vård och polisväsende.
»Annelie Siring och Jari Kuosmanen kallar politikernas ovilja att inkludera fler perspektiv i prostitutionen för en tystnadens och uteslutningens kultur.«
– Av de män vi har intervjuat har ingen sökt hjälp för frågor som är kopplade till sexsäljande. Det kan vara så att man faktiskt inte behöver något stöd, men många uppger att de saknar förtroende för myndigheter. »Kommer jag bli trodd?«. Hur ska någon förstå ens berättelse om man är osynlig? säger Siring.
Annelie Siring tycker också att det är intressant att se hur olika man från samhällets sida kategoriserar den så kallade »heterosexuella« och den »homosexuella« prostitutionen. I den förra anlägger man ett maktperspektiv mellan kvinnor och män, i den andra handlar det bara om homosexuell identitet.
– Försäljning av sex i den heterosexuella sexhandeln är i till exempel statliga utredningar totalt avsexualiserad. Kvinnor som säljer är alltid offer. Här skiljer man mellan den fina och fula sexualiteten. Tvärtemot de antaganden som görs om män som säljer sex. Där går det inte att särskilja sexhandeln från den homosexuella identiteten och är därmed inget problem, säger Siring och fortsätter:
– Våra första resultat visar tvärtom att män är mycket väl medvetna om vad de gör när de säljer sex och skiljer detta från annan typ av sex. Ingen av de vi har intervjuat säger att de skulle överväga att ha sex med sina kunder utan att få betalt för det, vilket tyder på att det ekonomiska incitamentet är en större drivkraft än en eventuell sexuell identitet. I första hand ser de sitt sexsäljande som en inkomstbringande verksamhet och inte ett uttryck för sin sexualitet.
Suzann Larsdotter är hiv- och hälsohandläggare på RFSL. Hon ansvarade för det regeringsuppdrag som RFSL fick 2009, som utmynnade i rapporten Osynliga synliga aktörer. Hbt-personer med erfarenhet av att sälja och/eller köpa sexuella tjänster. I den intervjuas en mängd hbt-personer, både män, kvinnor och transpersoner, med erfarenhet av att ge och/eller ge ersättning för sex. Larsdotter menar att det inte var några svårigheter att hitta manliga sexsäljare via annons. På en månad fick hon 200 svar. När hon googlade på manliga eskorter fick hon 8000 träffar.
»Män ses alltid som aktiva och förmögna att ta hand om sig själva. De kan aldrig vara offer. Beklämmande eftersom vi ser att många kan vara i behov av stöd.« Suzann Larsdotter
– Jag tror att det finns en ovilja att se den här gruppen. Män som säljer sex stökar till den rådande uppfattningen att alla som säljer sex är heterosexuella kvinnor och passiva offer, säger hon och fortsätter:
– Män ses alltid som aktiva och förmögna att ta hand om sig själva. De kan aldrig vara offer. Bögar i synnerhet förutsätts också vara hypersexuella och promiskuösa. De är som gjorda för att sälja sex. Därför är det lättast att säga att män som säljer sex inte syns eller är svåra att analysera. Beklämmande eftersom vi ser att många kan vara i behov av stöd.
Suzann Larsdotter är besviken på att rapporten verkar ha hamnat i byrålådan hos regeringen. Inget har hänt sedan den presenterades och hon är oerhört kritisk till den statliga utredningen av sexköpslagen som kom 2010. Framför allt för att man i de 24 rader man ägnat åt män helt utelämnat den forskning som faktiskt finns om målgruppen.
– Istället för att bidra till ett synliggörande så reproducerar man bilden av att män som säljer sex är osynliga.
När Ottar frågar den utsedda särskilda utredaren Anna Skarhed, som sedan 2009 är justitiekansler, varför sexsäljande män blir marginaliserade i utredningen om sexköpslagen som kom 2010 framkommer brister i hur man hanterat uppgifterna om gruppen. Skarhed håller med om att killar som säljer sex är en förbisedd grupp men att det är gatuprostitution som varit föremål för utvärderingen. En verksamhet som snabbt flyttade till bland annat nätet när kriminaliseringen av sexköpare infördes 1999. Men Skarhed menar att internet som plats för sexsäljande är något som skett först efter att hennes utvärdering kom 2010. En förvånansvärd förenkling av verkligheten.
– Jag tror i och för sig inte att det är en sanning att fler män än kvinnor säljer sex. Men i samband med att utredningen kom var också Ungdomsstyrelsens undersökning klar som visade att fler pojkar blir utnyttjade i prostitution, säger Skarhed.
Ungdomsstyrelsens rapport, som Skarhed refererar till i utredningen, är hennes enda referens i avsnittet om unga som säljer sex. Men trots att undersökningenvisar att 1,5 procent av alla unga erbjudits ersättning, 1,7 procent pojkar, 1,2 procent flickor, fokuserar Skarhed på – utan källhänvisning – en tidigare enklare enkätundersökning som Ungdomsstyrelsen gjort. Den visar i sin tur att 1,7 procent av alla ungdomar sålt sex. Hon väljer alltså en uppgift där de unga klumpas ihop. Varför nämner hon inte den undersökning som själva rapporten bygger på? Skarhed menar att hon inte minns hur de refererade.
– Det var mycket frustrerande, det fanns väldigt mycket material och det var svårt att få fram hårda fakta. Det fanns ingen anledning att berätta något som står i en annan rapport. Det får man ju läsa där. Och den forskning som fanns när vi gjorde rapporten handlade om klassisk gatuprostitution. Medan det idag står klart att det är nätprostitution som är den stora kontaktytan, svarar Anna Skarhed.
Förutom att utredningen negligerar sexualvaneundersökningen från 1996, och den statliga utredningen ”Sexuell exploatering av barn i Sverige” från 2004, som också visar att fler killar än tjejer säljer sex, så nämns inga andra studier om målgruppen. Det finns anledning att tro att samhället inte vill se män som säljer sex.
– Min bild är inte att lagstiftaren eller beslutsfattare vill bagatellisera att män säljer sex – det finns ingen sådan agenda. Men menar du att det finns forskning som visar på att fler män än kvinnor säljer sex totalt sett? Det är ju oerhört intressant isåfall. Det har vi inte tittat på tillräckligt hittills, säger Anna Skarhed till Ottar.
Text: Anna Knöfel Magnusson
Ottar har sökt jämställdhetsminister Nyamko Sabuni för att fråga vad hon som ansvarig minister för Handlingsplan mot prostitution och människohandel avser att göra för insatser gällande män som säljer sex. Hon har inte svarat.
Läs också Jonas berättelse »Någon ville ha mig liksom«.
Läs mer
Forskning om prostitution och sexsäljande pojkar och män:
Svedin, CG, Jonsson, Linda m fl, Prostitution i Sverige, (2012), Linköpings universitet.
