Rättslös i rulltrappan

Rulltrappan upp vid Slussen, höger ut på Götgatan och där, ute i höstblåsten, kommer en kvinna fram. Hon är klädd i lila morgonrock, gulblommig långkjol och har sandaler på fötterna. Hon går nära.

– Tamponger? frågar hon.

Hon heter Boci*, är 25 år och kommer från Rumänien, närmare bestämt från Constanța som är en kuststad vid Svarta havet. Boci är i Sverige för att tjäna pengar. Hon kom hit i mitten på september tillsammans med sin bror och hans fru, men det är inte första gången hon är här. De senaste tre åren har hon rest fram och tillbaka mellan Sverige och Rumänien.

– Jag kommer fortsätta komma hit, jag måste komma hit, för varken jag eller min man får något jobb i Rumänien. Jag får inget jobb i Sverige heller, men här kan jag tigga och det är tillräckligt för att mina barn ska kunna äta och gå i skolan, förklarar Boci och berättar att hon har tre barn i Rumänien, två flickor och en pojke.

Det är hennes man som tar hand om barnen nu. Boci säger att hon älskar sina barn väldigt mycket, men att hon inte vill skaffa fler.

– Jag var 14 år när jag slutade skolan och gifte mig. Det var min mamma som bestämde att det var dags för mig och ett år senare fick jag min första dotter. Jag var absolut inte redo att skaffa barn och visste inte hur jag skulle göra för att ta hand om henne.

När jag frågar om hon fick lära sig hur hon skulle göra för att inte bli gravid, svarar hon:

– Mamma varnade mig för att bli med barn, men vi pratade inte direkt om sex. Hon tog med mig till en läkare så att jag kunde få tabletter mot att bli gravid, men jag förstod inte hur jag skulle ta dem.

Boci säger att hon ibland kan känna sig arg över att hon gifte sig och skaffade barn så tidigt i livet, och för henne är det viktigt att hennesbarn inte ska behöva gå igenom samma sak.

»Jag var absolut inte redo att skaffa barn och visste inte hur jag skulle göra för att ta hand om henne.«

Tillbaka i tunnelbanan. Här åker Med gröna linjen fram och tillbaka för att tigga, även hon från Constanța. Med är 33 år gammal, har aldrig gått i skolan och kan inte läsa eller skriva. Hon är i Sverige med sin man och de senaste två nätterna har de sovit i en park vid Odenplan ihop med åtta andra rumäner. Det börjar bli kallt att sova utomhus och Med säger att det är skönt att hålla till inne i värmen på tunnelbanan om dagarna. Hon har tio barn i Rumänien, och precis som Boci var hon väldigt ung när hon gifte sig och fick sitt första barn. Bara 13 år.

– Jag blev chockad när jag förstod att jag var gravid. Det var ingen som pratade med mig om hur ett barn blir till. Min mamma dog innan jag gifte mig och min mans mamma dog också ung, så det fanns inte direkt någon där jag kunde vända mig till eller få råd av.

Med berättar att det var först som 18-åring hon kom i kontakt med preventivmedel, och då p-piller. När jag frågar om hon vet vad en kondom är eller har kunskap om könssjukdomar svarar hon nej.

»Min mamma dog innan jag gifte mig och min mans mamma dog också ung, så det fanns inte direkt någon där jag kunde vända mig till eller få råd av.«

Det är i hopp om ett bättre liv för sig och sina barn som många människor från Rumänien – så kallade EU-medborgare i utsatthet – utnyttjar rätten till den fria rörligheten inom EU och reser till Sverige. Av de EU-medborgare som lever i gatumiljö i Sverige tillhör många den stigmatiserade romska minoriteten, och i Rumänien finns en utbredd antiziganism. Romer lever i genomsnitt 16 år kortare än andra rumäner, visar en FN rapport från 2016. Dessutom är mödradödligheten 15 gånger högre bland romska kvinnor. Tilltron till myndigheter är generellt låg inom gruppen och det händer att varken äktenskap eller barnafödande registreras. De rumänska myndigheterna väljer i sin tur att blunda för barnäktenskap, som i Bocis och Meds fall.

Kunskapen om sexuell hälsa bland EU-medborgare i utsatthet är låg, och den faktiska hälsan, både den psykiska och fysiska, är generellt sett dålig. Det menar både Läkare i världen och RFSU-kliniken, som arbetar med sexuell hälsa för den här gruppen i Sverige. Ansvaret för den reproduktiva hälsan som till exempel preventivmedel är dessutom något som faller på kvinnorna.

Det vanligaste är att någon kommer hit och vill sätta in eller ta ut en spiral, p-stav eller ta ett graviditetstest.

Jeanette Brobacke är barnmorska på RFSU-kliniken. Hon berättar att de allra flesta hon möter har fött flera barn och genomgått flera aborter.

– Det vanligaste är att någon kommer hit och vill sätta in eller ta ut en spiral, p-stav eller ta ett graviditetstest, säger hon och fortsätter:

– Jag tror många tänker att spiral eller p-stav är ett bättre alternativ än p-piller, dels eftersom recepten för p-piller är dyrare och dels för att de lever i en så utsatt miljö där mycket kan förändras från dag till dag, och det nog kan kännas svårt med rutiner.

Andra vanliga problem är urinvägsinfektion och risk för uppåtgående infektioner till följd av stillasittande i kalla miljöer under långa perioder och med dålig tillgång till toalett eller dusch.

»Se upp för dörrarna, dörrarna stängs«. På tunnelbanan kliver folk på och av vagnarna. Med håller en pappersmugg från Seven eleven i ena handen och tar ett stadigt tag i närmaste ryggstöd. Hon berättar att när hon blev gravid i Sverige för fyra månader sedan valde hon att göra en abort. Det var hennes andra abort i Sverige, och hon har även gjort en abort i Rumänien.

– Varken jag eller min man vill ha några fler barn, så att jag har kunnat få hjälp med att göra abort här i Sverige är jättebra.

På Götgatan har det börjat dugga. De små regndropparna slår mot fönsterrutorna och Boci fingrar på några hårslingor som sticker fram under den gråblå sjalen. Hon berättar att hon gjort två aborter, båda i Rumänien, och för ungefär ett år sedan blev hon gravid i Sverige. Hon fick då missfall i fjärde månaden.

– Jag låg och sov när blodet började komma, det var väldigt obehagligt, men som tur var fanns min man med mig och vi kunde ringa efter en ambulans.Läkarna på sjukhuset var snälla och jag fick stanna där några dagar, säger hon.

Boci säger att hon vill sätta in en p-stav, men att hon efter missfallet varit sjuk i lunginflammation under flera månader. När hon känner sig bättre hoppas hon kunna få tag i preventivmedel så att hon inte blir gravid. Både Boci och Med beskriver en situation i Rumänien där de behövt muta läkare för att få tillgång till abort- och mödravård.

Jag låg och sov när blodet började komma, det var väldigt obehagligt.

Enligt Malin Garptoft, volontärsamordnare på Läkare i världen Skåne, är det viktigt att se hur den utbredda diskrimineringen av gruppen påverkar möjligheten till vård i Sverige.

– I teorin ska alla EU-medborgare kunna söka vård i alla EU-länder med hjälp av det europeiska sjukförsäkringskortet men i Rumänien ställs ofta krav på både bostad och inkomst, vilket i praktiken betyder att de som kommer till Sverige för att tigga nekas vård för att de inte har det här kortet.

För den som behöver söka vård i Sverige betyder det att kostnaderna kan bli mycket höga, om inte vården går under paraplyet »vård som inte kananstå«, alltså akut vård eller annan behandling som avgörs i det enskilda fallet. Abort- och mödravård ska i regel falla inom ramen för vård som inte kan anstå,men här finns ytterligare ett problem, för alla EU-medborgare i utsatthet har inte kunskap om den vård de faktiskt har rätt till.

Boci berättar att hon aldrig besökte någon läkare under sin graviditet, före missfallet. Hon trodde det skulle kosta för mycket pengar. Jeanette Brobacke på RFSU-kliniken betonar information som en viktig del i att förbättra den sexuella och reproduktiva hälsan.

– Det här är kvinnor som blir gravida, gör aborter och föder barn i Sverige. Många vill inte ha fler barn, och om jag då kan hjälpa till med att sätta in till exempel en spiral är det både mer hälsosamt för kvinnan och dessutom mindre kostsamt för samhället.

Världshälsoorganisationen, WHO, har fastslagit att en god hälsa är en förutsättning för att ta sig ur fattigdom – och att sexuell och reproduktiv ohälsa är ett av de största globala hälsoproblemen för kvinnor i åldern 15 till 44 år. Men frågan är uppenbart kontroversiell.

För oss i Moderaterna är det inte en lösning att erbjuda enskilda individer kurser på kommunnivå i Sverige.

»Kvinnor som tigger erbjuds sexkurs« stod att läsa på tidningen Metros löpsedel i augusti 2015. Stockholm, Göteborg och Malmö stad hade då gemensamt ansökt om 8,7 miljoner kronor från Europeiska socialfonden för att driva projektet »Bättre Hälsa«, som syftar till att informera om sexuell hälsa till kvinnorna inom gruppen. Men initiativet, som i dag bedrivs i form av uppsökande verksamhet i alla tre städer, uppskattas av långt ifrån alla. Andrea Ström, vice ordförande i socialnämnden Stockholm stad (M), är en av dem som motsätter sig initiativet.

»Varje land har ansvar för sina medborgare«. _{Andrea Ström (M)}

– Absolut behöver vi säkra att den här gruppen har möjlighet att göra medvetna val, men i deras hemländer. För oss i Moderaterna är det inte en lösning att erbjuda enskilda individer kurser på kommunnivå i Sverige. Varje land har ansvar för sina medborgare, och är det länder inom EU som inte tar det ansvaret då måste vi använda EU som påtryckningsmedel.

Soraya Post, EU-parlamentariker för Feministiskt initiativ och insatt i arbetet för EU-medborgare i utsatthet håller inte med.

– Ansvaret är allas. Nyligen antogs min Romarapport med stor majoritet i EU-parlamentet där just detta ömsesidiga ansvar förklaras. Det är dags att sluta peka finger och fastna i diskussioner om vems ansvaret är. Det är tillsammans som vi måste se till så de som

fått sina grundläggande mänskliga rättigheter kränkta i stället får dessa respekterade och tillfredsställda.

»Det är dags att sluta peka finger och fastna i diskussioner om vems ansvaret är.« _{Soraya Post}

Hur har det då gått med arbetet att informera om sexuell hälsa bland kvinnor inom gruppen i Sverige? Cristina Bornea, projektledare för Bättre hälsa i Stockholm, menar att en förutsättning är att vara på plats där kvinnorna befinner sig.

– Eftersom många är så rörliga, och även mycket fokuserade på att tigga, arbetar vi med att informera där de är. Till exempel går vi till Frälsningsarmén där en del äter frukost eller Crossroads där kvinnorna tvättar sina kläder.

Målet med projektet Bättre hälsa är att nå 250 individer fram till slutet av 2018 när projektet avslutas, men Cristina Bornea ser ett stort behov av att fortsätta även efter det.

– Projektet har precis börjat ta fäste. Det är ju nu vi förstår hur vi kan prata med kvinnorna om de här frågorna, och de förstår oss och vad vi försöker göra.

Enligt Lisette Walroth, sakkunnig på socialdepartementet, finns det i nuläget inga öronmärkta pengar för att arbeta med sexuell hälsa och EU-medborgare i utsatthet i Sverige. För att ett projekt som Bättre hälsa ska kunna fortgå efter 2018 blir det till att söka nya medel från Europeiska socialfonden.

»Nästa station Odenplan«. Med grabbar tag i sin tygkasse och kliver av. Utanför Ica sitter en äldre kvinna, Med får en lätt kyss på kinden av henne, de skrattar och en livlig diskussion på rumänska drar igång. Jag frågar om hon är intresserad av att få mer information och kunskap om kroppen, familjeplanering, preventivmedel och könssjukdomar. Hennes svar kommer snabbt:

– Absolut, vart kan jag gå för att få den informationen?

Isabel Lind var journalistpraktikant på Ottar hösten 2017

*Av integritetsskäl publiceras endast intervjupersonernas förnamn.

Teckna en prenumeration och få en fin premie – bok eller tygkasse!

Trevlig läsning!