Queera eller mänskliga rättigheter?

Queeraktivister i väst och det globala syd befinner sig i ojämlika positioner. De rättigheter som etablerats i väst sprids gärna ut av »gay international«, en ironisk omskrivning av gayrörelsen i väst och kan uppfattas som koloniala.

Queeraktivister i det globala syd hamnar då i korsdraget mellan homofobiska nationalistiska regeringar och missriktade interventioner från västs aktivister.

I nya Queer Wars söker forskarna Dennis Altman och Jonathan Symons svar på två frågor. För det första önskar de veta hur det kommer sig att den ökade synligheten av hbtq-personer i olika delar av världen lett till en allt större acceptans, samtidigt som polariseringen mellan rättighetsförespråkare och motståndare ökat. För det andra diskuterar författarna vad som bör göras för att motverka en sådan polariserad utveckling.

Queerforskaren Rahul Rao citerar i sin bok Third World Protest: Between Home and the World (2010) teoretikern Hannah Arendt som påpekar att judar under andra världskriget navigerade mellan ondskefulla fiender och nedlåtande vänner. Queeraktivister i det globala Syd befinner sig i en liknande situation.

»I vissa sammanhang kan det vara klokt att tala om mänskliga rättigheter i allmänhet, men det är nog klokt att också vara mer specifik när det gäller sexualpolitik.«

Altman and Symons vill värna enskilda individers rätt att välja vilka de älskar och göra detta möjligt för alla. De tar upp den konservativa och nationalistiska vändning västvärlden upplevt under de senaste decennierna då frågor som äktenskap och kärnfamilj åter hamnat i fokus. Som lösning på problemet ser författarna att vi borde diskutera hbtq-rättigheter som mänskliga rättigheter.

Tanken är att ta steget från det specifika till det mer allmänna. Det här en diskussion som bör förstås kontextuellt. I vissa sammanhang kan det vara klokt att tala om mänskliga rättigheter i allmänhet, men det är nog klokt att också vara mer specifik när det gäller sexualpolitik. Det kommer alltid att finnas frågor som är genusspecifika eller på andra sätt knutna till särskilda grupper. Steriliseringen av transpersoner är ett sådant exempel.

Mänskliga rättigheter är inga abstrakta begrepp utan konkreta förutsättningar för sexualpolitisk verksamhet. FN:s berömda deklaration för mänskliga rättigheter godkändes 1948. Den omfattar medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och (ut) bildningsrättigheter och var på sin tid unik genom att inkludera alla oberoende av hudfärg, kön, religion, nationalitet och klassbakgrund.

Det grundläggande budskapet i deklarationen är att totalitära styrelseskick kan undvikas endast om alla människors lika värde, personliga frihet och möjlighet till demokratiskt definierad politisk verksamhet erkänns.

Deklarationen för mänskliga rättigheter har kritiserats för att vara för västerländsk, liberal och individualistisk trots att exempelvis den kinesiska filosofen P. C. Chang och libanesiske filosofen Charles Malik deltog i utformningen av deklarationen.

»Det som utmärker queerpolitik i dag är att försöka hålla en intersektionell diskussion levande.«

Att lyfta frågan om hbtq-rättigheter som mänskliga rättigheter är god, och jag uppskattar författarnas vilja att diskutera den globala sexualpolitiska ojämlikheten. I den diskussionen har dock såväl genusperspektiv som andra maktperspektiv tappats bort. Det som utmärker queerpolitik i dag är att försöka hålla en intersektionell diskussion levande. De sexualpolitiska frågorna berör ju inte endast medelklassmän.

Tiina Rosenberg är genusvetare och professor i teatervetenskap.

Teckna en årsprenumeration och få en fin premie!

Trevlig läsning!

Läs mer

Mer på Ottar.se med Tiina Rosenberg:

Sexpionjären: Tiina Rosenberg (Ottar #1 2012)

”Vi är bara förälskade i 18 månader” Samtal på Inkonst i Malmö januari 2016

”Queer in your face” om queerbegreppet 2006