Porrförbud – censur eller självklarhet?

– Jag våndas varje gång mina barn rör vid en ipad.

Storbritanniens förre premiärminister, den konservative David Cameron, går till historien som mannen som råkade ta landet ut ur EU. Men hans tid vid makten präglades också av ett krig mot porren. I ett tal 2013 förklarade han varför han tvingat landets fyra största internetoperatörer att lista »olämpliga« sajter och stoppa dem från att laddas i webbläsaren på privatpersoners datorer. Så kallade automatiska vuxenfilter.

– I nätets mörka hörn händer saker som är ett direkt hot mot våra barn, sa Cameron vidare i ett uppmärksammat tal.

»I nätets mörka hörn händer saker som är ett direkt hot mot våra barn.«

Kort därpå fick alla brittiska hushåll ett samtal från sin internetoperatör som undrade om de ville fortsätta kunna titta på pornografi eller inte. De som inte delade premiärministerns omsorg kunde be internetleverantören att lyfta filtret, så kallad »opt out«. I april 2018 slopas även denna »opt out«-möjlighet, filtren blir tvingande och den som vill fortsätta porrsurfa måste först bevisa att hen är myndig. I takt med att porren blivit gratis och bara ett par klick bort debatteras frågan om hur mainstreamporren påverkar samhället – särskilt män och barn – i många länder. Och Storbritanniens politik har gett ringar på vattnet.

I Sverige diskuteras porrens negativa sidor i perioder, och i samband med #metoo har debatten tagit fart igen (se faktarutan).

Det är många som uttrycker oro för att unga exponeras för pornografi. Systemet med automatiska vuxenfilter föreslogs av den moderata tidigare justitieministern Beatrice Ask, S-kvinnors ordförande Carina Ohlsson samt organisationerna Unizon, Sveriges kvinnolobby och Make Equal i en debattartikel i Dagens Nyheter i oktober 2016, där signaturerna även krävde att en haverikommission ska granska porrens »skadliga verkningar«.

Centerkvinnorna vill se en statlig utredning av den brittiska modellen, ett förslag som föll fyra röster kort på partiets stämma i september. Enligt förbundets ordförande Sofia Jarl lyftes frågan om porrfilter till följd av en undersökning som visar att varannan svensk pojke under tolv har tittat på porr, samt efter samtal med polisens prostitutionsgrupp i Stockholm som vittnat om att sexköparna blir allt yngre, och i allt högre utsträckning konsumerar våldsporr.

– Många delar problembilden, men det är svårare att enas kring en väg framåt och vad politiken har för roll i detta. Vi vet att det brittiska systemet både har styrkor och svagheter. Det kan finnas andra system eller lösningar som är bättre. Därför anser vi att Sveriges feministiska regering borde våga utreda frågan, säger Sofia Jarl.

»Vi vet att det brittiska systemet både har styrkor och svagheter. Det kan finnas andra system eller lösningar som är bättre.« _{Sofia Jarl, Centerkvinnorna}

I Norge har en sådan utredning just startat. Och på Island tillsattes en arbetsgrupp 2013 som fick i uppdrag att ta fram förslag på hur polisen kan skydda barn från våldsporr och bekämpa nätporr i allmänhet. Men trots att landet kan tyckas ha gyllene förutsättningar – pornografi har varit förbjudet sedan 1869 (även om efterlevnaden är dålig) – så gick försöket i stå. Den isländska piratpartisten Ásta Helgadóttir som forskat om förslaget, menar att regeringen var alldeles för optimistisk kring att porr enkelt kunde utrotas med »någon slags sköld«.

– Problemet är att det handlar om censur, som för att bli framgångsrik kräver samma medel som används av auktoritära regimer. Det blir inte bara svårt och kostsamt, utan undergräver också grundstenarna i vår demokrati. Porr är en social fråga som inte kan lösas genom att trycka på avstängningsknappen, säger Ásta Helgadóttir till Ottar.

Så hur har det gått för »opt out«-systemet i Storbritannien? Knappt hade filtren blivit verksamma när det visade sig att internetoperatörerna, förutom snusk, också svartlistade sidor som handlar om till exempel alkohol, rökning, ätstörningar och esoteriska teorier om det övernaturliga, samt olika nätforum och illegala fildelningssajter. Även vissa hjälpportaler för våld mot kvinnor och porrberoende samt sajter om sexualupplysning och hbtq-frågor, klassades som olämpliga för barn.

Exakt vilka sajter som censureras av systemet är dock lite oklart eftersom nätoperatörer inte behöver redovisa vad de filtrerar.

– För att spara pengar har ansvaret för att sköta systemet lagts över på företagen, som har fått rätt att blockera sidor som inte passar deras affärsmodell, säger Myles Jackman, brittisk advokat som specialiserat sig på sexuella fri- och rättigheter.

Storbritannien präglas av en moralism som gör att lagar stiftas och missbrukas så att de drabbar kvinnors njutning, hbtq-personer och fetischer

»Han kritiserar landets anti-porrlagar, som han menar är ett skräckexempel snarare än en modell att följa.«

– Storbritannien präglas av en moralism som gör att lagar stiftas och missbrukas så att de drabbar kvinnors njutning, hbtq-personer och fetischer, säger han.

Myles Jackman syftar bland annat på genomförandet av det europeiska direktivet om tv-tjänster från 2010, som i brittisk tolkning bland annat har gjort det olagligt att filma (men inte att utföra) pisk, smisk, kiss- och menssex och fittutlösning (men inte utlösning med sperma).

Förbudet gäller just nu endast för kommersiell pornografi som producerats i Storbritannien, men Jackman förutspår att reglerna kommer att börja gälla för utländska sajter från och med nästa år, när »opt out«-filtren ersätts med att användarna måste bekräfta sin ålder. Det är fortfarande oklart hur den nya lagen ska fungera i praktiken. Hittills har regeringen inte löst hur en åldersverifiering ska gå till så att den blir barnsäker men utan att riskera att kränka människors privatliv.

Ett förslag är att identifiera sig via ett kreditkortsnummer, men en tonåring kan lätt hitta ett sådant, så det är osäkert. »Otrohetssajten« Ashley Madison, där utpressare kom över personuppgifter för 37 miljoner användare, är ett varnande exempel på att ett system med känsliga uppgifter och bankuppgifter är ett hett byte för hackare.

»Nätporrjätten Mindgeek ser den nya lagen som en affärsmöjlighet och har redan tagit fram ett eget system för elektronisk åldersverifiering.«

Till dem som hyllar Camerons porrfilter hör Mindgeek, ägare till drygt hundra porrsidor som lockar över 100 miljoner besökare dagligen. Nätporrjätten Mindgeek ser den nya lagen som en affärsmöjlighet och har redan tagit fram ett eget system för elektronisk åldersverifiering. Det så kallade age-id ger användarna möjlighet att installera en webbkaka och sedan porrsurfa ostört, även på filtrerade sidor. I gengäld får Mindgeek tillgång till användarnas surfvanor, en guldgruva av information i linje med porrjättens affärsmodell med riktade annonser. Företaget hoppas att 25 miljoner britter ska installera ett age-id bara under april nästa år.

Aleksandra Eriksson är frilansjournalist, bosatt i Bryssel

Läs mer

Om porrfilter i The Verge (2018)

Debatt i The Guardian om det brittiska systemet med filter på Internet

Är porren verkligen död, Erika Lust?

Unga måste få prata om porr

Samtala om porr från RFSU