Porren – stridsämne genom historien

I år är det 50 år sedan Sverige legaliserade pornografi, som andra land i världen näst efter Danmark. Debatterna som fördes inför lagändringen har både stora likheter och skillnader med debatten vi ser idag, menar forskaren Klara Arnberg, som är en av författarna bakom boken Såra tukt och sedlighet. Just så hette också lagen som förbjöd pornografi fram till år 1971.

När lagen debatterades som livligast i slutet av 1960-talet stod striden framför allt mellan sexliberaler och konservativa kristna grupperingar, medan det feministiska motståndet växte sig starkare under 1970-talet. Det skapades då breda sammanslutningar av folkrörelser där lite oväntade allianser mellan delar av den feministiska rörelsen och kristna konservativa grupper uppstod.

»Vi hoppas på att ge ett bredare kulturellt och samhälleligt perspektiv på pornografi som fenomen«

Klara Arnberg, historiker.

− Med ett historiskt perspektiv hoppas vi kunna gå bortom den ibland svartvita uppdelningen där pornografi antingen ses som frigörande eller förtryckande. Det finns slående exempel på hur pornografin både har utmanat sexuella normer och reproducerat förtryck under de 100 år som boken omfattar, säger Klara Arnberg.

Oavsett vilken inställning man har till pornografi hoppas hon att boken kommer mana till eftertanke.

− Vi kommer med såväl sura som söta karameller till båda »lägren«, men framför allt hoppas vi på att ge ett bredare kulturellt och samhälleligt perspektiv på pornografi som fenomen, säger hon.

Hon berättar att det inte bara är inom feminismen som synen på pornografi varit en vattendelare. Frågan har i vissa fall splittrat riksdagspartierna och avskaffandet av pornografilagstiftningen var ingen okontroversiell fråga.

Klara Arnberg berättar att många politiker var oroliga över att Sverige internationellt skulle förknippas ännu mer med sex än som redan var fallet. Stora filmer som Vilgot Sjömans Jag är nyfiken gul hade redan blivit kända utomlands och begreppet »den svenska synden« var internationellt etablerat.

− Den nya lagen infördes lite paradoxalt med argument om att stävja den så kallade porrturismen där utlänningar kom för att se den svenska synden i verkligheten. Lagen ersattes nämligen med ett så kallad skyltningsförbud, vilket innebar att produktionen av pornografi blev helt fri men marknadsföringen begränsades, säger Klara Arnberg.

Hon forskar i ekonomisk historia och ser hur marknadskrafterna, vid sidan av lagstiftningen, länge hade stor makt över vilken pornografi som blev tillgänglig. En viktig skillnad mellan dåtidens sextidningar och de mer accepterade herrtidningarna är att de förra i stort saknade annonser.

− Företagen ville inte förknippas med det osedliga, vilket på många sätt gjorde att de satte en gräns för vilka sexuella uttryck som kunde anses acceptabla. Det handlade inte bara om grad av nakenhet, utan hårdare gränser sattes exempelvis för samkönade sexuella skildringar, säger Klarar Arnberg.

Hon tillägger att även distributörerna har haft starkt inflytande över vilka sextidningar som har varit tillgängliga. Under 1960-talet hade Pressbyrån monopolställning på tidningsdistribution och de hade en rådgivande nämnd som beslutade vilka tidningar som skulle finnas på hyllorna.

− De var betydligt strängare i sina bedömningar än lagstiftningen, säger Klara Arnberg.

Hon beskriver hur konkurrerande porrtidningsförlag under 1960-talet gick ihop och löste distributionen tillsammans, vilket direkt utmanade lagstiftningen. Men i slutet av 1960-talet fick många förlag det hett om öronen då regeringen initierade en porr-razzia och hundratals tidningsutgivare blev åtalade.

Samtidigt hade Statens biografbyrå den kniviga uppgiften att ta ställning till vilka filmer med sexuellt innehåll som skulle få visas. År 1969 kom Ur kärlekens språk och den bedömdes efter långa diskussioner som en sexualupplysningsfilm, medan uppföljaren Mera ur kärlekens språk blev svårare att hantera. Sexscenerna hade inte en lika informativ framtoning som sin föregångare. Den innehöll bland annat skildringar från en sexklubb i Köpenhamn och från en porrfilmsinspelning. Statens biografbyrå bestämde att vissa delar behövde klippas bort, men filmbolaget tog strid och år 1970 gick filmen upp på biograferna i princip ocensurerad.

»Jag skulle önska ett starkare fokus både på arbets- och produktionsvillkoren inom porrbranschen.«

Klara Arnberg

Turerna kring Mera ur kärlekens språk visar att det under åren med pornografiförbud inte var självklart vad pornografi egentligen var. Klara Arnberg konstaterar att vi ställs inför samma utmaningar idag, när vi diskuterar till exempel porrfilter i skolan eller vad som få finnas på OnlyFans.

Något hon tycker är anmärkningsvärt både historiskt och i den samtida debatten är att fokus nästan alltid ligger på konsumtionen av pornografi.

− Jag skulle önska ett starkare fokus både på arbets- och produktionsvillkoren inom porrbranschen. Både den historiska och samtida sociala utsatthet som produktionen skapar och upprätthåller är förstås värd att reflektera över, särskilt om man ser pornografin som oproblematiskt frigörande, säger hon.

Bland de som är oroliga över porrens skadliga effekter har det framför allt varit ungas porrkonsumtion som stått i fokus, historiskt liksom nu. Argumenten kring detta är delvis motstridiga, menar Klara Arnberg.

−  Man pratar om hur porren får unga män att dras till alltmer våldsamt sex vilket antas leda till ökat sexuellt våld. Samtidigt pratar man om att unga män passiviseras av sin porrkonsumtion och inte inleder verkliga intima relationer.

»Jag tycker mig se de där dragen av oro för det heterosexuella äktenskapet även i vår tids debatt«

Klara Arnberg

Hon berättar att det under 1950-talet fanns en utbredd uppfattning om att pornografin hotade det heterosexuella äktenskapet.

− Det fanns en idé om att framför allt unga mäns sexualitet skulle snedvridas av pornografin, eller att de skulle nöja sig med »pappersflickor« och inte bry sig om att försöka hitta en »riktig flicka« att gifta sig med, säger hon.

Hon ser en tydlig parallell till dagens diskussion om att unga män väljer pornografi framför »verkligt sex«, som inte längre känns tillräckligt upphetsande.

− Jag tycker mig se de där dragen av oro för det heterosexuella äktenskapet även i vår tids debatt, och det tror jag att man ska vara medveten om så att man inte utan att tänka på det sprider konservativa gruppers agenda, säger hon.

Charlie Olofsson är frilansjournalist

• Fina flickor, fula pojkar av Lucas Gottzén
• Porrförbud – censur eller självklarhet?
• Slaget om porren (2008)