Populär manskör mot normen

»Nej aldrig ska jag skämmas för min vackre man!«

Det är sen eftermiddag på Lorensbergsteatern och Hellmans Drengar håller på och sätter de sista tonerna inför premiären. Det filas på armrörelser som liknas vid krabbklor, steg som ska öka pondusen i sången och ljus som ska stråla på rätt ställe.

För varje människas kärlek är fin och underbar!

De sjunger en rysk dryckesvisa med text och musik signerad körmedlemmen John Korsgren. Den övriga repertoaren består av alltifrån dansbands-country och disco till klassisk manskörsmusik och slängpolska ackompanjerad av folkdräkter. Jean Banans »Vill du ligga med mig då« och Magnus Ugglas »Kung i baren« har blivit till feministisk normkritik.

Temat för konserten är begreppet manlighet. Förutom att öva in sång och koreografi har en viktig del av förberedelsearbetet varit att diskutera ämnen som varför män är våldsamma, varför det är vanligare bland män än bland kvinnor att känna sig ensam och relationen pappason.

Hellmans Drengar arbetar aktivt med så kallat mansarbete. Utöver repetitioner varje torsdag har kören två läger per termin där medlemmarna sitter i smågrupper och pratar om livet. Diskussionsämnena utgår dels från temat för nästkommande föreställning, dels från vad medlemmarna själva känner att de vill prata om just den dagen. Målet är att genom att föra en aktiv diskussion, både inom gruppen och med sin publik, utmana den traditionella mansrollen.

– Det handlar om att män ska få utrymme att uttrycka sig och prata om hur man har det. Alltså hur man verkligen har det, inte det tillrättalagda »jag är stark« och »jag klarar mig själv«, förklarar Claes Nyström som är musikalisk ledare och den som startade kören 1994. Hellmans Drengar har i dag ett sextiotal medlemmar i åldrarna 20 till 65 år.

»Hellmans Drengar blir en frizon där heterosexualitet för en gångs skull inte är normen.«

Kören är uppkallad efter Allan Hellman, som 1950 var en av initiativtagarna till grundandet av RFSL. Då cirka åttio procent av medlemmarna är män som älskar män blir Hellmans Drengar också en frizon där heterosexualitet för en gångs skull inte är normen.

– Jag har fått sjunga den heterosexuella världens sånger i hela mitt liv. Vi har kommit förhållandevis långt i Sverige, men det är ingen självklarhet att få lov att sjunga de texter som vi gör.

Men Claes Nyström understryker att Hellmans Drengar inte är en gaykör, mansarbetet har ingenting med sexuell läggning att göra.

– Däremot är homofobin en bidragande orsak till att män isolerar sig, så kan vi bli av med homofobin skulle det vara bättre för alla män. Om män mår bra mår också deras partner, som oftast är en kvinna, och barn bättre.

Karlakarlar är körens mest normkritiska produktion hittills.

– Vi sjunger om en mansroll som man inte är van vid att läsa om, höra eller se om. Det känns allt viktigare med tanke på vad som nu händer i Ryssland, i många stater i USA och i afrikanska länder där de stiftar lagar med dödsstraff och angiverilagar där du måste ange homosexuella för att inte själv riskera att få sitta i fängelse.

Slutstrofen i den ryska dryckesvisan – älskade Ryssland skål! – ramas in med sminkade karlar och en regnbågsfana som kommentar till landets förbud mot så kallad »homopropaganda«.

»Vi är inte klassiska aktivister som står på barrikaderna. Vi står på scen och sprider budskapet till vår publik.«

Kallar ni er för hbtq-aktivister? frågar jag Jan Isaksson medan Claes Nyström sjunger upp resten av kören.

– Ja, men vi är inte klassiska aktivister som står på barrikaderna. Vi står på scen och sprider budskapet till vår publik på det sättet.

Men mansarbetet är inte bara ett sätt att ifrågasätta mansrollen utan ett ett verktyg för att skapa gemenskap och tillit mellan medlemmarna. Det i sig bidrar till musikens kvalitet, menar Jan Isaksson.

– Man blir bekvämare och vågar sjunga mer när man känner varandra väl. Våra konserter hade inte varit hälften så bra om vi inte hade haft mansarbetet.

Nana Håkansson

Läs mer om Hellmans Drengar och om årets julshow här!

Intervjuerna till artikeln gjordes hösten 2014.