På spaning i sexualpolitiken
Ulf B Andersson och Kristina Hultman är Ottars sexualpolitiska spanare. Till vardags är Ulf B Andersson vik redaktör för Amnesty Press och skriver regelbundet i Arbetaren. Kristina Hultman är frilansskribent, krönikör och föreläsare med feministisk inriktning.
Zine om att knulla
Gud vad imponerad jag blir av tjejer som gör och skriver som de själva vill. Ta Josefin till exempel: ”Det här zinet handlar om att knulla. Och om fittor och om mens. Tre roliga saker i mitt liv”, skriver hon i det suveräna knullzinet som jag plockar på mig det sista exet av på tidskriftsbiennalen uppe i Luleå (19-22 augusti).
”Ingen copyright – använd vad du vill”, skriver hon också, och det känns så sympatiskt, och de korta texterna om fitthår som rispar mot ögonlocken, om hur det känns att vara kåt på J och bli avvisad fungerar så befriande, kommer så nära, och blir i bästa bemärkelse sexuella läsupplevelser. Be snällt så får du säkert ditt eget ex via knullzine@yahoo.se.
/KH
Dystra slutsatser
Att läsa om kvinnor som drabbas av mäns våld är ofta en smärtsam upplevelse. Och en vanlig fråga som inställer sig är varför hon stannar kvar. Boken Varför går hon. Om misshandlade kvinnors uppbrottsprocess (Kabusa böcker) är ett välkommet bidrag till ökad förståelse för denna svåra problematik.
Sociologen Carin Holmberg och socionomen och kristerapeuten Viveka Enander berättar om ett antal kvinnor och deras svåra väg ut ur förhållanden. Samtidigt vill de också ge ett kritiskt perspektiv på Eva Lundgren och Margareta Hydén vars förklaringsmodeller länge varit två motpoler i debatten kring våld mot kvinnor.
Slutsatsen hos Holmberg och Enander är dock inte uppmuntrande. Vad omgivningen, ”signifikativa andra”, gör tycks inte ha den avgörande betydelse för kvinnors uppbrott som tidigare har förmodats. Det handlar mer om timing, var kvinnan befinner sig emotionellt i förhållande till mannen.
Den känslomässiga bindningen är så problematisk att Holmberg och Enander menar att normerna kring parrelationen måste granskas närmare.
Men när de slår fast att det endast är en gradskillnad mellan vanliga och våldspräglade relationer, blir jag lite tveksam. Våldet är förvisso alltför vanligt både i hetero- och homosexuella relationer, men bör det ändå inte dras en gräns mellan relationer där hot och våld förekommer och relationer där det inte förekommer?
/UBA
Dedes problem
Öppenhet kring sexlivet tycks tillhöra vår nuvarande kultur. Och det finns säkerligen mycket gott kring det. Men ibland inställer sig frågan om det inte kan bli för mycket av det goda. Den 21 augusti ägnade Expressen nästan en hel sida åt artisten Denise ”Dede” Lopez och hennes problem. Rubriken slog an tonen:
”Dede: Jag har inte haft sex sedan ingreppet”. Hon opererades för diskbråck i ryggen och tappade känseln i underlivet. Därtill fick hon problem med urinblåsan.
Det är naturligtvis synd om Dede, men det är svårt att undgå funderingen kring hur nyheter som denna kommer till. Har Dede ringt Expressen själv och sagt att hon behöver lite publicitet? Eller har Expressen fått ett tips om att Dede inte har haft sex sedan i juni?
/UBA
Bojkott eller ej?
Jag gillar Karolina Ramquist. Att hon sparkade tillbaka när Ulf Lundell frågade om hon hade kissat på sig. Att hon publicerade brevet.
Men när hon skriver om det hat mot homosexuella som riktas från reggaeartister på Jamaica – som Elephant Man, Beenie Man och Bounty Killer – fattar jag ingenting (Dagens Nyheter den 1 september).
Bakgrunden är att Gayrättsorganisationen OutRage! har gjort det enda rätta och krävt bojkott av en musikgala som ger plats åt artister som spyr ut flat- och böghat från scenen. Ramquist tycker dock att ”det vore bättre om artisterna kom hit och spelade och fick konfronteras med hatbrottslagstiftningen.” Och inte så lite apologetiskt anser hon sig veta att ”hets mot folkgrupp inte är kärnan i det de håller på med”.
Nähä, tänker man. Och hur vet hon det? Och har man hört det förr eller…
Så som Ramquist tänker sig det hela, funkar dessutom inga lagar, mig veterligen. Typ släpp först upp folk som hatar judar/kvinnor/flator/bögar på scenen, för att sen eventuellt ställa dem inför rätta. Så trygg man skulle känna sig som hbt i publiken. Så inbjuden i reggaegemenskapen. Knepig politisk linje för att komma från en medveten feminist.
/KH
Panik i trafiken
I juni kom SL, Storstockholms lokaltrafik, med sina nya tidtabeller. Inför sommaren hade en ny firma anlitats för jobbet. De oläsliga tabellerna hade så många tryckfel att många resenärer fick vänta förgäves på tåg och bussar som aldrig kom. En så kallad folkstorm utbröt och av 300 klagomål handlade cirka 15 om påstådd barnpornografi. Tidtabellsfirman hade nämligen lagt in några bilder i tabellerna.
Barnpornografi blev vinkeln i DN och SvD och snabbt förklarade SL:s kommunikationsdirektör Charlotta Volgsten Forberg att ”Bilderna är olämpliga och skulle aldrig ha publicerats”.
”Sexualiseringen av det offentliga rummet” har blivit ett politiskt mode, som både omfattar seriösa diskussioner om hur kvinnor och män framställs i till exempel reklam, och en populistisk moralpanik. Dagen efter att SL tagit avstånd från bilderna var rubriken i DN ”Politiker rasar mot bilderna i SL:s tidtabell”.
Kollektivresenärerna i Storstockholm fick dock aldrig någon förklaring från vare sig SL:s ledning eller de upprörda politikerna om varför bilderna var så upprörande.
/UBA
Tips till nyutkomna
Lite schematiskt kan man säga att bögar kommer ut tidigare i livet än flator. Så har det i alla fall varit. För den nyutkomne medelåldringen, som plötsligt inser att hon befinner sig i puberteten igen, kan det därför vara skönt att veta att hon inte är ensam om sin sena debut. Och varför.
Lesbian Epiphanies. Women Coming Out in Later Life, är en bra och väldigt sorglig bok om hur patriarkatet kan förvrida huvet på damer som inte är, eller tror att de inte är, tillräckligt lesbiska. Dessutom en av väldigt få bra terapibaserade böcker som plockar klokt ur arvet från Freud. Karol L Jensen heter författaren.
/KH
Tips nr två…
…är en underbar om än inte helt pinfärsk antologi med texter av amerikanska författare. A Woman Like That. Lesbian and Bisexual Writers Tell Their Coming Out Stories (Perennial 1999) kan beskrivas som en motsvarighet till den svenska antologin Såna som oss som kom för några år sedan och, trots sina litterära kvaliteter, blev så skamligt lite uppmärksammad (Tidens förlag). Strålande prosa även här. Bara måste läsas av alla. En godnatt och tröstbok för alla sorters hemlösa.
/KH
