På spaning i sexualpolitiken
Ulf B Andersson och Kristina Hultman är Ottars sexualpolitiska spanare. Till vardags är Ulf B Andersson vik redaktör för Amnesty Press och skriver regelbundet i Arbetaren. Kristina Hultman är frilansskribent, krönikör och föreläsare med feministisk inriktning.
100 poäng till Salamonski
När jag gluttat lite i Christopher Isherwoods roman En enda man, och framför allt läst det roliga förordet av Niklas Qvarnström, så är det bara en sak jag undrar. Hur överträffar man sådant här?
Jag menar. Fantastisk text. En bok som är så snygg så man vill gråta (formgivare: Stefania Malmsten). Till och med försättsbladet är underhållande.
En vits med att ge ut En enda man är att vi här talar om en tidigare icke översatt gayklassiker från 1964. Fast det kvarnstensepitetet – oops, en liten homobok – skriver sig Qvarnström ur med de briljanta raderna: ”Isherwood odlade ett strikt homosexuellt perspektiv i ett halvt sekel och en hel bokproduktion, men han är ingen författare för särintressen. Jo, förresten, fast inte för sådana det går att lobba för.” Man baxnar. Ett förlag med både stil och humor. Hundra poäng till nystartade Salamonski förlag.
/KH
Bisarr kyrkolista
700 präster hann skriva på det bisarra uppropet mot att svenska kyrkan skulle välsigna homosexuella par som vill leva tillsammans innan falska påskrifter tvingade initiativtagarna att avbryta namninsamlandet.
Från samhällets sida borde det vara hög tid att frikoppla religiösa samfund från allt som har med samlevnad att göra. Det är bara att hoppas att fl er partier än Feministiskt initiativ vågar driva frågor om äktenskapet i valrörelsen nästa år.
/UBA
Kåt på Hitler?
Var Tredje Riket sexualfientligt? Är nazismens ideologiska motsats det sena 60-talets maoistiska sexlib-nudister?
I boken Sex after Fascism – Memory and Morality in Twentieth- Century Germany skärskådas historien av författaren Dagmar Herzog. Bara kombinationen nazism och sexualpolitik får mig att dra efter luft. Herzog, historieprofessor i New York, visar hur begär mycket väl – och ofta på de grymmaste sätt – kan samspela med ondska, och hur en skyldig nation i efterhand inte gärna vill påminna sig om hur den – heterosexuell, arisk – kåtat upp sig på Hitler. Bara Blondie är trogen får hon ha allt det sex som förnekas svartskallar, funktionshindrade och homos.
Plötsligt förstår man lite mer varför det efter kriget blir händerna på täcket och kristen demokrati av alltsammans (CDU). Och att människan alltid skriver om historien. Det hon minns är sällan det som hänt.
/KH
Riktiga kurvor
Det amerikanska bolaget HBO har blivit synonymt med kvalitet när det gäller tv-serier som Six feet under och Sex and the City. HBO borgar också för kvalitet när det gäller fi lm, och Real Women Have Curves är en pärla som piggar upp i höstmörkret. Patricia Cardoso har gjort en fi lm som på ett humoristiskt och varmt sätt skildrar latinoarbetarklass i Los Angeles samt unga tjejers kamp för att bryta gamla traditioner. Och så är fi lmen en hyllning till kvinnokroppar långt ifrån Hollywoods ideal. Canal+ visar fi lmen under titeln Smarta kvinnor med riktiga kurvor.
/UBA
Bort med hinnan
Mödomshinna och hymen bör tas bort från ordlistorna. Det anser Umeåforskaren Monica Christianson, tidigare barnmorska, som med Carola Eriksson forskat kring myten om att unga kvinnor ska blöda vid det första samlaget. Anledningen till att vi tror på mödomshinnan och för myten vidare handlar dels om patriarkatets behov av att kontrollera kvinnors sexualitet, dels om dålig kunskap. Unga tjejer borde titta på sitt eget kön i en spegel, säger Monica Christianson till Nerikes Allehanda:
– Då skulle de se att det är en öppning. Saker ska benämnas med rätt namn och det är slidöppning.
Den icke-existerande hinnan har lett till att kvinnor numera går till privata kliniker för att göra en så kallad hymenrekonstruktion. Slidöppningen görs trängre med förhoppningen att såret ska gå upp under bröllopsnattens samlag och resultera i blod på lakanet.
– Man hjälper ingen genom att sy ihop dem. Det krävs kunskap om anatomi, säger Monica Christianson.
/UBA
Läsvärt om våldtäkt
Denna höst ser vi en repris spelas upp igen. Diskussionerna är livliga om statistiken kring överfallsvåldtäkter visar en faktiskt ökning eller inte. Och kritikerna säger att fokus på överfall på mörka platser i Stockholm döljer den vanligaste våldtäkten: den i hemmet förövad av en närstående man. Tidningarna startar kampanjer, och demonstrationståg kräver att halva befolkningen ska ha rätt att gå utomhus 24 timmar om dygnet.
Kanske finns det ändå en liten förskjutning i debatten; att fl er och fl er inser att detta är ett samhällsproblem där förövaren, det vill säga i 99 procent av fallen en man, måste synliggöras och i större utsträckning lagföras.
Josefin Grände har på Team för Våldtagna Kvinnor, som startade 2001, mött 500 kvinnor som personligen deltagit i verksamheten. I Jag kallade det aldrig för våldtäkt. Att möta våldtagna kvinnor (Roks) berättar Grände om våldtagna kvinnors kamp för upprättelse. De berättelser hon har hört hamnar sällan i en rättegångssal och är en del av det som kallas mörkertal i brottsstatistiken. I boken förs också intressanta resonemang om gränsdragningarna mellan ”dåligt sex” och våldtäkt.
Tyvärr hamnar även Grände i den radikalfeministiska teorin där det sägs att det inte är någon ”artskillnad mellan ett förhållande där mannen utövar våld och ett där han inte gör det, utan en glidande skala”. Men bortsett från den anmärkningen är skriften mycket läsvärd och ett måste för alla som vill arbeta för ett samhälle utan våldtäkter.
/UBA
T-fakta tillgänglig
Äntligen finns det lite t-fakta att hämta på broschyrborden. Skriften Höra hemma – om transpersoner ger lite grunder för den som ännu inte fattat vad trans betyder, eller att vi alla är det (latinets trans betyder ungefär ”på andra sidan”). Arawn till exempel, säger så här om sexualiteten och den fria viljan:
”Det var när jag insåg att man inte MÅSTE välja män utan kunde leva med kvinnor om man ville som jag kunde bli intresserad av män igen.”
Och coola Sara/Claes har viktiga insikter att förmedla om allt det där som man ändå aldrig kan slita ur betraktarens öga:
”Många transor talar om vikten av att ’passera’. Det är ett otrevligt ord tycker jag, det säger att andra har rätt att avgöra vem du är. Du har ändå aldrig makt över vad andra människor uppfattar. Hur jag ska uppfattas lämnar jag till betraktaren – du ingår inte i min upplevelse av mig själv.”
/KH
Till sist…
…så är det dags för en till årskalender! Även i år är Iljas feministiska klart snyggast. Förra årets lät jag manstesta, genom att ge bort i julklapp till en ytterst reko farsa i journalistbranschen. Den väckte visst uppseende i sammanträdesrummet. Beställ på Normal förlags hemsida www.normal.se
/KH
