Ottar i Colombia: ”Lagen var det lätta”
Åren 2006-2007 skedde en smärre revolution i Latinamerika, då både Colombia och det federala distriktet Mexico City öppnade upp sina abortlagar. Ottar har rest västerut och mött framgångar och bakslag i en fråga som aldrig verkar lägga sig.
– Gaelitooo! Jack russellterriern Gael springer omkring på kontoret och skäller, helst vill han sitta i mattes knä. Matte är Mónica Roa, advokaten som i november 2005 utmanade Colombias totalförbud mot abort i författningsdomstolen och som nio månader senare fick se det försvinna.
– Det viktigaste som hänt är att abort har blivit en fråga för Colombia. Det är inget tabu längre, folk pratar, säger Mónica Roa som är verksam på organisationen Women’s Link Worldwide.
Vilken tillgång landets kvinnor egentligen har fått till säker och laglig abort är en annan fråga, och statliga siffror talar om att knappt tusen aborter har tröskats igenom sjukvårdssystemet de senaste fem åren.
– Den där statistiken går inte att lita på – enskilda kliniker uppger att de gjort några tusen bara det senaste året.
Dessa tusental är ändå ingenting jämfört med de mängder illegala aborter som fortfarande är regel ibbåde Colombia och resten av Latinamerika. Vid tiden för domstolens beslut gjordes varje år omkring 400 000 illegala ingrepp och den siffran ser inte nämnvärt annorlunda ut idag (se faktaruta).
– Kvinnor i större städer kan alltid gå till ett annat sjukhus och till en annan läkare, men på landsbygden är tillgången till laglig abort mycket bristfällig.
En anledning till att kvinnor avvisas är att vårdpersonal vägrar utföra aborter med hänvisning till sina samveten. I ett uppmärksammat fall från 2007 nekades en 13-årig flicka i nordöstra Colombia abort vid sju olika sjukhus med just det argumentet. Flickan, som blivit gravid vid en våldtäkt, tvingades föda barnet som sedan adopterades bort. Efter att Women’s Link Worldwide drivit fallet dömdes ett av sjukhusen till böter på en miljon kronor, eftersom flickan ansågs ha haft en otvetydig rätt till abort.
Mónica Roa, Women’s Link Worldwide.
Någon generell frihet att avsluta oönskade graviditeter är det inte tal om i Colombia, men författningsdomstolens beslut anger tre fall då abort är avkriminaliserat: Efter våldtäkt, vid svåra foster- skador och/eller när kvinnans liv eller hälsa är i fara. Inga konstigheter, skulle man kunna tro.
– Kvinnor möter en väldig massa hinder när de försöker ta sig fram genom sjukvårdssystemet, det ställs upp påhittade villkor till höger och vänster, säger Paola Salgado Piedrahita.
Hon är advokat på La Mesa por la Vida y la Salud Sexual de las Mujeres som både är en organisation och ett nätverk av grupper och aktivister som arbetar för sexuella och reproduktiva rättigheter.
– Man frågar efter olika dokument eller skickar runt kvinnorna mellan olika läkare i en process som bara pågår – medan graviditeten fortskrider.
Detta trots att de juridiska villkoren kring abort är mycket tydliga. Efter våldtäkt eller incest måste kvinnan uppvisa en kopia på polisanmälan, ingenting annat.
– Det krävs inga bevis, inga vittnen och ingen identifierad förövare. De sakerna hör hemma i en rättsprocess kring övergreppet, men har ingenting med aborten att göra. Men vi stöter på läkare som tror att de är poliser.
Dessutom, betonar kollegan Beatriz Quintero, är det väldigt få våldtäkter som anmäls, eftersom kvin norna vet vilket mottagande som kan vänta på polis stationen: Förnedrande frågor om kläder och om hon egentligen inte ”tyckte om det där”. I vissa delar av landet väger skälen att inte anmäla en våldtäkt dessutom tungt som liv och död. En rapport från i juni visar att straffriheten kring sexuellt våld som begås inom Colombias väpnade konflikt är fortsatt hög och att en viktig del i detta är att kvinnor inte vågar rapportera en våldtäkt där förövaren tillhör paramilitära grupper eller gerilla (se faktaruta).
– ”Vi dödar din familj om du anmäler”, får de höra, säger Beatriz Quintero.
Bakom en femtedel av själva övergreppen står dessutom medlemmar av landets officiella väpnade styrkor, där militär och polis ingår.
Det vanligaste fallet av laglig abort i Colombia sker, enligt officiell statistik, när fostret har allvarliga skador. Då krävs ett läkarintyg, men det handlar inte om vilka skador som helst.”Det krävs inga bevis, inga vittnen och ingen identifierad förövare. De sakerna hör hemma i en rättsprocess kring övergreppet, men har ingenting med aborten att göra. Men vi stöter på läkare som tror att de är poliser.” /Paola Salgado Piedrahita, La Mesa por la Vida y la Salud Sexual de las Mujeres
– Abortmotståndare har en retorik som går ut på att lagen är fascistisk och handlar om att ”förfina befolkningen”. Men de foster som omfattas av villkoret skulle aldrig klara sig utanför livmodern, säger Paola Salgado Piedrahita.
I Colombias högt belägna huvudstad är luften så tunn att minsta barn på besök känner sig som en åldring i backar och trappor. Den som ändå lyckas kravla sig upp en bit ser att staden bara fortsätter; hem för åtta miljoner människor är Bogotá lika stort som New York. Lyckligtvis delar dessa städer även åsikten att gator bör ha nummer och inte namn, så att även den mest förvirrade gringa hittar hem. Runt artonde gatan, nära kvarteret Teusaquillo, ligger klinikerna som erbjuder aborter tätt. ”Vård för kvinnor” och ”absolut diskretion” annonseras ut på stora skyltar på fasaderna. Här ligger också stiftelsen Oriéntame (”guida mig”) som det senaste året har genomfört 3 000 lagliga aborter på sin klinik.
– Det är inte vår uppgift att döma någon, vilket sker ständigt inom den vanliga sjukvården: ”Varför vill du döda ditt barn?” får de höra, säger Oriéntames Camila Umaña som tar emot med kaffe på sitt kontor.
Hos dem är den överlägset vanligaste orsaken till att kvinnor beviljas laglig abort att graviditeten inne- bär en risk för liv eller hälsa. Enligt lagen är det både fysisk och psykiskt hälsa som åsyftas och det som krävs är ett intyg från läkare eller psykolog. Men vad händer då om en kvinna kommer in till Oriéntames klinik med en oönskad graviditet, utan att uppfylla lagens kriterier?
– Det händer inte. Kommer det in en kvinna som säger att hon inte kan äta, inte sova, att hon är deprimerad, då ger vi henne en laglig abort av hälsoskäl, säger Umaña och tillägger att detta är helt enligt författningsdomstolens beslut.
Men detta resonemang är undantag och inte regel i Colombia, och de illegala aborterna är som konstaterats betydligt fler än de lagliga. En hel del sker med traditionella och farliga metoder, men olaglig behöver inte alltid betyda osäker.
– Svarta börsen för abortläkemedlet Misoprostol är jättestor, det är inte särskilt svårt att få tag på. Men visst finns det risker – tar du det för sent under graviditeten kan du förblöda. Den colombianska läkarkåren har hon inte mycket till övers för, den är konservativ och makt- fullkomlig, menar hon, och för vidare sin ideologi på läkarutbildningarna, som inte har någon som helst undervisning om hur ingreppet går till.
– Läkare använder systematiskt större och svårare ingrepp än vad som är nödvändigt och medicinskt möjligt. Jag tror att det till viss del handlar om att straffa kvinnan, säger hon.
Med detta sagt menar hon ändå att den fem år gamla lagstiftningen och den debatt som följt inneburit stora skillnader.
– Tidigare satt kvinnor och hukade på sjukhusen, i dag går de in och säger rakt upp och ner att de vill ha en legal abort, säger hon och tillägger att det tidigare var ett oerhört socialt stigma att arbeta på Oriéntame.
En annan nyhet gäller motståndet mot abort, som tätnat och blivit mer välorganiserat.
– Tidigare var de aktiva abortmotståndarna gamla tanter, nu är de ungdomar som hänger på Twitter och dyker upp på våra offentliga aktiviteter, säger Umaña.
”De närmaste åren kommer att handla om att försvara den lag vi har från angrepp.” / Sandra Mazo, Catholics for choice
En som känner till Colombias abortmotståndare alltför väl är Sandra Mazo på Catholics for Choice i Bogotá. Hon suckar och konstaterar att de finns på alla nivåer; på universiteten, i politiken, i internatio nella organisationer och i mediehusen.
– De närmaste åren kommer främst att handla om att försvara den lag vi har från angrepp, säger Sandra Mazo till Ottar.
– Men förr eller senare hamnar vi i en situation då motståndet är svagare och vi kan driva frågan vidare mot helt fri abort.
Sandra Mazo, Catholics for choice.
I slutet av juli presenterade det konservativa partiet i Colombia ett lagförslag om att ändra grundlagen så att rätten till liv skrivs in från befruktningen, vilket skulle innebära ett nytt totalförbud mot abort. Enligt tidningen El Espectador har de med hjälp av katolska kyrkan samlat in fem miljoner namnunderskrifter till stöd för förslaget. Mónica Roa menar att de ”vill visa musklerna. En central gestalt som verkar vilja göra detsamma är Alejandro Ordóñez, som sedan 2009 har posten som Procurador General de la Nación, vilket ungefär motsvarar posten justitiekansler men med betydligt större befogenheter och resurser.
– Han ska övervaka att konstitutionen efterlevs och garantera statens respekt för mänskliga rättighe- ter, men har aktivt saboterat tillgången till sexuella och reproduktiva rättigheter, säger Róa.
Som exempel blockerade Ordóñez 2009 byggandet av en ny abortklinik i staden Medellin. Women’s link Worldwide planerar nu att driva en juridisk process, en tutela (se faktaruta) mot honom, med rätten till information som utgångspunkt.
– Han ägnar sig ständigt åt att sprida felaktig information om abort, vi vill tvinga honom att erkänna att han ljuger, säger Mónica Roa.
Innan vi skiljs åt tillägger hon:
– Och du ser, att ändra själva lagen var den lätta delen.
Text: Kristina Lindquist, Ottars chefredaktör
Detta är en del av Ottars reportage om abort i Latinamerika. Läs texten om Mexiko i papperstidningen!
Texten publicerades i Ottar #3 2011. Beställ numret här!