Oro för ny antigaylag i Uganda

När The Anti-Homosexuality Act lades fram i det ugandiska parlamentet förra året blev det en av världens mest uppmärksammade antigaylagar. Fem år efter förslaget om dödstraff för homosexualitet kom ett nytt försök. Det såg något mildare ut på papperet med livstids fängelse som hårdaste straff. Men en del människorättsaktivister menade att det fanns kryphål även för dödstraff.

Innebörden av lagen var ett förbud mot alla former av sexuella relationer mellan personer av samma kön, liksom ”främjande av homosexualitet”. Rådgivning om hiv till män som har sex med män blev olagligt och bostäder där det bodde homosexuella klassades som bordeller.

»Att lagen underkändes blev ett enormt bakslag för regeringen.«

Men lagen hann bara vara i kraft i drygt fyra månader innan den förklarades ogiltig eftersom för få ledamöter deltagit när den röstades igenom i Ugandas parlament.

Samtidigt arbetade jurister på organisationen Human Right Awareness and Promotion med ett överklagande till författningsdomstolen. Juristen Joaninne Nanyange var en av dem som försökte bevisa att lagen stred mot den ugandiska grundlagen.

– Att lagen underkändes blev ett enormt bakslag för regeringen, konstaterar Joaninne Nanyange.

Redan idag är homosexuella handlingar kriminaliserade i Uganda, i den så kallade sodomilag som instiftades av britterna under kolonialtiden. Men den lagen kräver mycket stark bevisning, ofta släpps de gripna mot borgen och åtalen läggs ner relativt snabbt.

Men nu hörs starka religiösa röster om att ett hårdare lagförslag ska läggas fram igen. Samtidigt har ett utkast på en annan lag läckt ut, berättar Joaninne Nanyange.

»Alla hbti-organisationer* skulle förbjudas, och det skulle i praktiken kunna drabba alla internationella frivilligorganisationer som inte har en gayfientlig agenda.«

– Det här nya lagförslaget är fortfarande på ryktesstadiet men om den skulle bli verklighet så kriminaliserar den inte homosexualitet i sig. I stället förbjuds allt som skulle kunna tolkas som att man uppmuntrar till homosexualitet. Alla hbti-organisationer* skulle förbjudas, och det skulle i praktiken kunna drabba alla internationella frivilligorganisationer som inte har en gayfientlig agenda.

Joaninne Nanyange menar att president Museveni pekade ut riktningen redan när han skrev under The Anti-Homosexuality Act 2014: han sa då att han inte hade problem med homosexuella, problemet är de som rekryterar till homosexualitet.

– Så nu fokuserar de på oss människorättsaktivister, säger hon.

Det räcker inte med det. Ett annat förslag som diskuterats är möjligheten att förbjuda samkönade relationer i konstitutionen.

– Vi hoppas verkligen att förbudet inte förs in i författningen för då blir det närapå omöjligt för oss att bekämpa lagen.

»Att driva homohat är ett sätt att bli vald, att få sitta kvar som president.«

Hur kommer det sig att hatet mot hbtq-personer har fått så stor uppmärksamhet i Uganda?

– Homofobin är lika stark i hela Afrika. Men här i Uganda har det använts som ett sätt för politikerna att få röster. Att driva homohat är ett sätt att bli vald, att få sitta kvar som president. Den politiska striden här saknar alla proportioner, men det betyder egentligen inte att Uganda är annorlunda än sina grannländer. Homohat är norm i majoriteten av Afrikas länder.

Under de fyra månader som The Anti-Homosexuality Act gällde ökade trycket på hbti-personer enormt. Många greps av polis och fängslades, de kastades ut från sina hem, avskedades och förlorade sin rätt till hälsovård. Många utsattes också för våld, medan andra tvingandes utstå mediekampanjer och utpressning.

Hbti-organisationer gick under jorden, man brände upp allt som kunde avslöja verksamheten. Polisen utförde också en räd mot en forskningsklinik på ett universitet som erbjöd vård mot hiv och information om hur man skyddar sig till såväl hetero som homosexuella ugandier.

»Jag får alltmer hot. Det är vi som jobbar för mänskliga rättigheter för hbti-personer som anses ”rekrytera” andra.«

Trots hot och risk för våld bär Joaninne Nanyange en t-shirt med texten »I am Kuchu« (»Jag är hbti«) på.

– De flesta tror att jag är lesbisk eftersom jag inte är rädd för att bli tagen för det. När de frågar svarar jag: Vad spelar det för roll?

– Jag får alltmer hot. Det är vi som jobbar för mänskliga rättigheter för hbti-personer som anses rekrytera andra. Man undrar varför jag driver en kamp som inte är min egen.

Joaninne Nanyange gick fortfarande i gymnasiet när det lagförslag som blev känt under namnet »Kill the gays-bill«, eftersom det innehöll dödstraff, lades fram 2009. Det var förlagan till förra årets lagförslag.

– Innan dess var homosexualitet något vi inte talade om. Jag blev så förbryllad. Jag kunde inte begripa hur man kunde bry sig om vilka människor har relationer med. Det var då jag började arbeta med frågan och jag har fortfarande inte förstått vad som är problemet med homosexualitet.

Medan aktivister och människorättsjurister väntar på nya försök att slå till mot hbti-gruppen arbetar hennes organisation med att se till att de som blir arresterade snabbt får juridiskt stöd. Man utbildar även aktivister så att de ska fungera som juridiska assistenter som snabbt kan komma till polisstationen vid ett gripande.

Efter att 2014 års antigaylag avskaffades har den ökning av trakasserier som då ökade fortsatt. Att bli avslöjad som homosexuell i Uganda innebär nästan helt säkert att du inte kan behålla ditt arbete. Det är också vanligt att man blir vräkt från sin bostad. Som hbti-person finns också en mycket stor risk att utsättas för våld.

Annika Hamrud är frilansjournalist

*I Uganda används inte akronymen hbtq utan istället hbti där i:et står för intersexuella.

Läs mer

Artiklar om Uganda och hbtq-frågor på Ottar.se

http://www.www.ottar.se/artiklar/stolt-uganda-pride-i-helgen-deltagare-outas…

http://www.www.ottar.se/artiklar/historiel-s-homofobi

http://www.www.ottar.se/artiklar/mycket-ovisst-l-ge-i-uganda

http://www.www.ottar.se/artiklar/hbt-hatet-tvingade-kasha-l-mna-uganda