Ord(h)ens makt

Alla som har varit med på en pronomenrunda där de har fått ange vilket pronomen de föredrar vet att hen gör skillnad – inte bara för den individ som väljer detta pronomen utan också för alla andra som blir uppmärksamma på att valet existerar. För alla som snurrat in sig i krångliga formuleringar och upptäckt hur smidigt det löste sig om en bara skrev hen i stället. Och för alla som suttit kring ett middagsbord där en hetsig för och emot hen-debatt utbrutit: plötsligt framträder deltagarnas egentliga åsikter och övertygelser överraskande tydligt.

»Hen är nu inte det första ordet som någon lanserat för att göra skillnad.«

Jag är språkforskare, under början av 2012 publicerade jag en debattartikel tillsammans med Olika förlag, som lobbade för ordet hen. Vi tyckte att det hade frigörelsepotential och gav goda möjligheter att tänka utanför de två könsboxarna, han och hon. I och med det drogs jag in ordentligt i det som sedan kom att utvecklas till den hätskaste språkstriden på länge. Och gång på gång frågade folk, journalister, kompisar, språkforskarkolleger mig: tror du att ett litet ord som hen kan göra skillnad?

Hen är nu inte det första ordet som någon lanserat för att göra skillnad. Det har säkert gjorts sedan urminnes tider, men som språkforskare kan jag i dag urskilja en trend. Under de senaste decennierna har olika politiska rörelser och aktivister (åter)upptäckt språkets, och ordens roll.

»På det här sättet har ett flertal sexualpolitiska frågor laddats med energi så att de fått flygkraft i medievinden.«

Språk engagerar, och nya ord väcker både glädje och ilska, vilket gör att en kan ge sakfrågan en driver välbehövlig snålskjuts av språkintresset. Både journalister och allmänheten gillar att diskutera språkfrågor. På det här sättet har ett flertal sexualpolitiska frågor laddats med energi så att de fått flygkraft i medievinden.

En trendpionjär är snippa. Att kvinnor inte haft något neutralt namn på sitt kön har diskuterats sedan sjuttiotalet, men det var inte förrän på nittiotalet som vi här i Sverige kom igång med någon verklig diskussion kring saken. Så utlystes otaliga tävlingar för att hitta ett nytt ord, journalister skrev krönikor, och RFSU ägnade styrelsemöten åt frågan. Ordet snippa började dyka upp och förskolepersonal, och genuspedagoger började använda det för att göra flickors kön lika pratbara som pojkarnas snoppar.

Några år senare kom ordet in i ordböckerna, barnböckerna och upplysningsböckerna. På köpet hade vi fått ordentligt med spaltutrymme att diskutera kvinnors osynliggjorda sexualitet, sexualbrott och heteronormativitet (var det bra eller dåligt att snippan passade så bra ihop med snoppen?).

På Youtube ligger en skojfrisk liten film. I den slår humorgruppen Collegehumor ett skämtsamt hål på myten om att det finns en hinna i det kvinnliga underlivet – ett freshness

seal som de säger i filmen – som går sönder första gången en har sex. Den myten finns över hela världen, hos folk i allmänhet, vårdpersonal, läkare och barnmorskor. Att det inte finns en hinna, det vet läkarvetenskapen. Ändå orsakar skräcken att skada den hinna som inte finns oändligt mycket oro, sorg och förtryck världen över.

»I vår undersökning ser vi att ordet ger ungdomarna ett annat sätt att tänka kring första gången en har sex.«

I Sverige får myten också draghjälp av språket – här kallade vi hymen för mödomshinna. Till 2009 då RFSU lanserade alternativet slidkrans. Ibland talar en om att det är bra om språket är genomskinligt – att en kan se betydelsen klart igenom orden. Slidkrans är definitivt ett mer genomskinligt ord än mödomshinna. Det finns ingen hinna, men det finns ett slemhinneveck (du kan läsa mer om detta i broschyren Slidkransen, Frågor, svar och myter kring mödom och oskuld som finns på rfsu.se).

Slidkransen har också slagit ordentligt – enligt en undersökning som jag och några kolleger tagit fram, använder nästan all vårdpersonal som arbetar på Storstockholms ungdomsmottagningar ordet i sin verksamhet.

Även en del ungdomar har snappat upp det. I vår undersökning ser vi att ordet ger ungdomarna ett annat sätt att tänka kring första gången en har sex. I stället för att det är något som spricker, så tänker de att det är något som »töjs«, eller »stretchas« i underlivet.

Ordet ger också möjlighet att diskutera den vidare problematiken: hedersnormer, orättvisor och sexuellt förtryck. Ungdomarna har många tankar om detta, som sträcker sig från att mödomshinnan är »patriarkalt trams« till att den kvinnliga oskulden är något värdefullt som ska skyddas.

»Kanske undrar en del om det verkligen är orden som gör skillnad? Om en kan säga slidkrans och tänka mödomshinna?«

Så ordet är ingen mirakelmedicin, inget rött piller som en i Matrixanda kan svälja en gång och sedan se något helt nytt. Några ungdomar beskrev slidkransen som »ett lock i slidan«, eller något som »band ihop slidväggarna« och går sönder när en har sex första gången – som en slags mödomshinna.

Kanske undrar en del om det verkligen är orden som gör skillnad? Om en kan säga slidkrans och tänka mödomshinna? Är inte ordet slidkrans snarare en produkt av det pågående arbetet mot hedersförtryck, än ett verksamt medel i detsamma? Är orden bara effekter, som slagg, av större skeenden och förändringar som pågår utan språkets inblandning?

Ja, fan vet, har jag lust att svara. För hur ska vi kunna ta reda på de exakta orsakssammanhangen? Orden ingår alltid i komplexa sammanhang och är bara en del i en större politisk kamp. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att isolera och mäta just vilken påverkan ett endaste litet ord gör i det stora skeendet. Att skala av alla sammanhang och urskilja de exakta kausala förhållandena är ju som att försöka fastställa exakt vilken roll äpplet har i sagan om Snövit. Utan äpple, ingen räddande kyss. Eller hade det kanske lika gärna kunnat vara ett päron?

»Snarare än mirakelpiller är ord som frön.«

Det här visar något viktigt när det gäller ord. Ord kan definitivt ha politisk sprängkraft och kan förändra attityder och tankesätt. Men de enskilda orden och benämningarna är inte allt. Ord kan vara genomskinliga, ändå kan vi som individer se väldigt olika saker genom dem.

Orden måste åtföljas av en diskussion som kan peka på nya betydelser och tankar. Snarare än mirakelpiller är ord som frön. Frön som måste falla i en jord av samtal och ständig diskussion för att ta sig och skaffa livskraftiga rötter om de ska växa till nya sätt att se världen.

Vad vi kan säga säkert är att de nya sexualpolitiska orden sätter viktiga frågor på agendan. Debatten kring ord och benämningar är en del av den politiska diskussionen, en vital del. Säg kukbärare, klittra, värdgraviditet – och diskussionen kommer genast i gång. Diskussionen rör upp känslor, får oss att bekänna färg, får oss att argumentera för eller emot. Orden ger oss konturer i debatten, ger oss verktyg för att tänka, och att hänga upp resonemangen på. Men orden ger oss inga tvärsäkra svar.

»Kropp är kött och öde, och kropp är språk och konstruktion.«

En viktig sexualpolitisk diskussion pågår i dag. Det är tidvis ett högröstat och hetsigt samtal, tidvis ett lågintensivt och något mumlande utbytande av åsikter och insikter. Och ännu har vi inte nått någon enighet: röster hörs från både den ena och den andra sidan av en bred åsiktsarena. Kropp är kött och öde, och kropp är språk och konstruktion. Det är en diskussion inte primärt om språk, utan om politik, identitet, sexualiteter och rättigheter. Om vilka vi är och vilka vi vill vara, om vad vi har och känner mellan benen och vem som rår över våra kroppar.

Så låt oss fortsätta prata.

Karin Milles är språkforskare vid Södertörns högskola

Teckna en årsprenumeration och få en fin premie!

Trevlig läsning!

Läs mer

http://www.www.ottar.se/artiklar/kan-vi-prata-om-kvinnor

http://www.www.ottar.se/artiklar/ordet-snippa-blev-succ

http://www.www.ottar.se/artiklar/ord-du-vill-knulla-med