Omstridd abortlag i Japan

Det politiska motståndet mot reproduktiva rättigheter i det starkt patriarkala Japan är stort. Lagen om krav på den manliga partnerns samtycke vid abort kom 1948. Regeln gäller egentligen bara gifta par. Trots det kräver ett stort antal kliniker och sjukhus en underskrift även från ogifta kvinnors partners inför abort. Detta på grund av vårdinstansers rädsla för att bli stämda av upprörda fäder som anser sig ha blivit berövade sitt framtida barn.

Att abortlagen för gifta i praktiken tillämpas även på ogifta par är problematisk. För hur ska en individ som önskar avbryta sin graviditet förhålla sig i en situation då partnern plötsligt avsäger sig all kontakt eller blankt vägrar att ge ett skriftligt godkännande? Ska en människas kropp och livsavgörande val baseras på en partners godkännande?

»Keiko« lever i en mindre stad med sin dotter. Innan hon fick sitt barn gick hon igenom tre aborter. Det är med smärta Keiko minns hur hennes dåvarande partner vägrade godkänna aborten.

– Vid min första abort fick jag inget skriftligt godkännande. Mentalt och fysiskt medtagen gick jag själv till sjukhuset, bönade och bad om att få ta bort barnet trots att jag inte hade dokumenten som sjukhuset krävde.

Att Keiko bemöttes av sjukhuspersonal som hade överseende med hennes situation kan bäst beskrivas som tur. Detta då långt ifrån alla japanska sjukhus skulle acceptera »otillräckliga dokument« som i Keikos fall.

– Personalen lyssnade och jag fick min operation. Det var ensamt och otäckt. Tjugo år har gått men fortfarande orkar jag inte prata om det.

Chiaki Shirai, professor och sociolog vid Shizuoka Universitet menar att det är otroligt vanligt att ogifta kvinnor som vill göra abort nekats att boka operationstid. Detta trots att de etablerat kontakt med sjukhus i ett tidigt skede. Orsaken? Ett samtycke från pojkvännen saknas.

I vissa fall väntar kvinnorna förgäves då männen avsiktligt gör sig okontaktbara. Även de som får sin partners samtycke kan förlora sin juridiska rätt till abort ifall graviditeten är för långt gången. I Japan utförs aborter upp till vecka 22.

När gravida nekas abort ser de flesta inget annat val än att föda barnet. Då och då uppdagas fall där dessa nyfödda barn sedan lämnas att dö på allmänna toaletter, eller som häromåret i en förvaringsbox i Tokyos nattklubbsdistrikt Kabukicho.

I maj 2021 dömdes en 23-årig kvinna till tre års fängelse och fem års villkorlig dom för att i hemlighet ha fött ett barn varefter hon kvävde bebisen och gömde den i en park. Liksom ett antal tidigare fall av liknande karaktär bedöms tragedin ha skett med anledning av att kvinnan blivit nekad abort.

»Varför har kvinnor sex om de inte vill ha barn?«, »Vänta tills du är gift«

Aborter, liksom preventivmedel, täcks i regel inte av den allmänna sjukvårdsförsäkringen utan bekostas av paret självt. Vid eventuell osämja mellan partnerna händer det att kvinnan lämnas ensam med finansieringen av ingreppet, en historia som kan kosta tiotusentals kronor.

»Varför har kvinnor sex om de inte vill ha barn?«, »Vänta tills du är gift«, »Varför ska vi (politiker) lägga skattepengar på att kvinnor ‘ligger runt’?«

Ovanstående är några exempel på vad Kazuko Fukuda möts av då hon inbjuder politiker till samtal kvinnors reproduktiva rättigheter. Kazuko Fukuda är en japansk aktivist med flera års studier i Växjö och Göteborg och därtill grundare av organisationen Nandenaino. Nandenaino betyder »Varför finns det inte?«. Organisationen arbetar för ökad kunskap om, och tillgång till, preventivmedel för den japanska befolkningen.

Enligt Fukuda är sexualitet och reproduktion ett område där det råder stor okunskap.
– Sexualundervisningen är extremt begränsad och införs först under gymnasiet.

Det absolut största hindret mot kvinnors rättigheter i Japan, och reproduktiv hälsa i synnerhet, menar Fukuda, är bristen på intresse från den mansdominerade politiska makten.
– Kvinnors reproduktiva hälsa ses inte som en väsentlig fråga.

Låg nativitet och Japans dalande befolknings-mängd är faktum som används som invändning i diskussionen.

Politiker frågar mig varför de ska driva frågan om ökad frihet till abort och preventivmedel när befolkningskurvan går nedåt.

Kazuko Fukuda

– Politiker frågar mig varför de ska driva frågan om ökad frihet till abort och preventivmedel när befolkningskurvan går nedåt, säger Fukuda. Själv är hon mycket bestämd i att reproduktiva rättigheter bör baseras på självklarheten om individens frihet och inte på statens försök till befolkningskontroll.

Japan Society of Obstetrics and Gynaecology (Japans förening för obstetrik och gynekologi) har uppmanat till att mödrahälsolagen ska ändras så att alla kan genomföra abort utan samtycke av den de haft sex med. Även Världshälsoorganisationen, WHO, och FN:s Kvinnokonvention rekommenderar att Japan avskaffar den del av lagstiftningen som försätter de gravida i en beroendeställning till sin sexpartner vare sig denne är tillfällig eller långvarig.

Shiori Onodera, psykolog, är kluven till dagens lagstiftning.
– Jag kan inte säga att jag instämmer i dagens föreskrifter, men heller inte att mannens godkännande är oviktigt. Som biologisk pappa är det viktigt att förstå allvaret i att sätta ett barn till världen. Samtidigt är det uppenbart att ett påtvingande om fullföljd graviditet kommer ha konsekvenser för kvinnans hälsa.

Shiori Onodera anser att en oönskad graviditet även kan komma att påverka barnets mentala hälsa.

– Jag tror att en förälder som är väl förberedd och verkligen önskar sig ett barn kommer att ha större möjligheter att bidra till barnets välbefinnande på lång sikt.

I Japans grannländer Sydkorea och Taiwan avskaffades nyligen kravet på en partners godkännade vid abort. Utöver Japan finns i dag sju länder som håller fast vid samtyckeskrav; Indonesien, Turkiet, Yemen, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Marocko och Syrien.

Frågan är hur angelägen Japans konservativa regering är när det gäller att omarbeta dagens abortlagstiftning. Arbetet i jämställdhetsfrågor går långsamt och trots en ökad medvetenhet om diskriminering kopplad till kön uteblir adekvata samhällsförändringar. Som Kazuko Fukuda uttrycker det:

– Samhället förändras, men politiken är oförändrad.

Amélie Kiyomi Marmenlind är frilansjournalist bosatt i Japan.