Okritiskt segerrus

New York, november 2013. Jag kollar in den queera historien och samtiden via New Yorks specialbokhandlare och konstaterar att hyllorna med queer/gay&lesbian eller genusämnen, trots bokbranschens kris, är lika välfyllda som alltid av historiskt, akademiskt, skönlitterärt och kritiskt tänkande.

Ett tummat ex av Eve Kosofsky Sedgwicks queerintroduktion från 90-talet om betydelsen av garderoben för att skilja homo- från hetero går för 40 kronor liksom en av många versioner av queerupproret utanför baren Stonewall Inn 1969 där varje minut skildras i detalj. Här ryms också antologier om queer rörlighet och migration med en hjärnans och biologins dissekering från neurologen Simon LeVay som är på jakt efter ”gaygenen”.

»När bokens författare säger att gayrörelsen har vunnit över medborgarrättsrörelsen och den feministiska – bryter hon band av solidaritet och slår ännu en gång fast vilka ”vi” är.«

Men den absolut solklara bästsäljaren på gayhyllan just nu har ett regnbågsskrikigt omslag och den inte så modesta titeln: Victory The tirumphant gay revolution. How a despised minority pushed back, beat death, found love, and changed america for everyone. Det handlar om en minutiös genomgång av gayrörelsens fantastiska århundrade, i somras också utgiven på svenska av Karneval förlag http://karnevalforlag.se/bocker/seger. Victory är en fascinerande och detaljerad berättelse med ett i grunden gott syfte: att råda bot på okunskap. Här blandas berättelsen om de ”första homosexuellas” möten på bänkar och i parker i storstäderna med senare decenniers allt mer avancerade lobbying i maktens korridorer och juridiska förhandlingar i domstolar kring 00-talets stora rättighetsfrågor om äktenskapet och militärens diskriminerande Don´t ask Don´t tell. En utvecklingsberättelse om ensamhet och skam som resulterar i seger och som vi känner väl igen i amerikansk inramning. En berättelse som i all sin välvilja leder in i en återvändsgränd.

När bokens författare Linda Hirshmans framgångsfokus landar i det hårddragna argumentet att gayrörelsen har vunnit över århundradets två andra sociala rörelser: medborgarrättsrörelsen och den feministiska – bryter hon band av solidaritet och slår ännu en gång fast vilka ”vi” är. Medan de övriga rörelserna misslyckades med att uppnå det som är nödvändigt för ett fullvärdigt liv och fick för lite eller inga ekonomiska bidrag och ett sämre kulturellt erkännande reste sig gayrörelsen, enligt Hirshman, som ingen annan och skapade ”en modell för en ny tidsålder”. En rörelses framgång handlar om förmågan att göra sig så lik det dominerande systemet som möjligt, det som i första hand byggts av vita heterosexuella män, påpekar hon.

»En rörelses framgång handlar om förmågan att göra sig så lik det dominerande systemet som möjligt, det som i första hand byggts av vita heterosexuella män.«

Det betyder en gayrörelse som gått bort sig rejält och i behov av ett kraftigt nytag. Nu är inte historien linjär eller någonsin färdig tack och lov. Och det ”vi” som boken lyfter fram är inte och har aldrig varit givet. Däremot är vi många som väntar på och längtar efter fler eller andra berättelser när vissa institutionella rättigheter nu är vunna i väst. Det som är vunnet är just rättigheter, men de säger inget om queera människors verkliga liv som fortsätter vara beroende av ekonomi och präglas av rasism och sexism.

Stolthet, krav på synlighet och firandet av Pride-kulturer tillsammans med berättelser om ”It gets better” fortsätter att utmärka dagens hbtq-kultur. Men det slår inte berättelserna om det som aldrig kommer kunna anpassas.

I boken Feeling Backward – Loss and the politics of queer history skriver Heather Love: ”För grupper vars historia bygger på skada är utmaningen att engagera sig i det förflutna utan att bli förintad av det. Ibland kan det verka lättare att bara gå vidare. Men det är de skadliga aspekterna av det förflutna som tenderar att stanna hos oss och längtan efter att glömma kan i sig själv bli ett symptom som jagar en”. Love och andra med henne ingår i ett fält av teoretiker och författare som skriver fram andra sätt att se på den queera historien och där betydelsen av misslyckande av anpassning och avvikelse är det som granskas. Det handlar om att lyfta fram berättelser utan segrar eller skiljeskapande mellan rörelser och frågor. Ett arbete som inte presenterar sig som på väg att bli färdigt eller bygger på orealistiska hjälteberättelser, utan snarare kräver en ständig uppdatering till samtiden.

Anna-Maria Sörberg är journalist och författare

Hon gav 2009 ut boken Det sjuka om synen på hiv/aids i Sverige