Ny våg av digitalt sexprat

Du har klättrat upp på statyn mitt på torget i Uddevalla. Det gamla kyrktornet ligger i kvarteret bakom, Harrys uteservering en gata bort. Runtom dig står bokstavligen hela stan, 35 000 personer. De lyssnar. Och du tar i och vrålar att du dragits med ett problem ett tag. De mörka fläckarna i ljumskarna, under könshåret och runt hela fittan vill inte försvinna. Det kliar så att du blir tokig. Du har kört med pevaryl, luftiga byxor, undvikit tvål. Ingenting hjälper.

Låter det helt sjukt? Kanske inte så ändå. För det är så här vi pratar om underlivsbekymmer och intima sexuella upplevelser i dag. Facebookgruppen Fittlife – underliv och hälsa har över 38 000 medlemmar. Som en mellanstor svensk stad, eller alla besökare på musikfestivalen Way out west. Algoritmerna som styr i sociala medier påverkar vilka inlägg som syns i olika användares flöden.

»Är man i stora grupper kan man vara säker på att få mångas råd, även på natten.« _{Ylva Hård av Segerstad, forskare.}

Alla läser inte allt. Men det du skriver finns där, och alla tusentals användare har tillgång det. För att bli insläpp krävs ditt intygande på att du själv har snippa, att du delar påståendet att snippbärare inte alltid är kvinnor och att du håller god ton för att skapa en trygg känsla. Att lämna ut tankar om sitt underliv kräver mod.

– Är man i stora grupper kan man vara säker på att få mångas råd, även på natten. Det har man inte kunnat få förut. Och att det finns en stor bredd av erfarenheter, säger Ylva Hård av Segerstad, docent i tillämpad IT vid Göteborgs universitet.

Hon har studerat vilken funktion stora – men slutna – Facebookgrupper kan ha för medlemmarna. I hennes fall var målgruppen föräldrar och syskon till ett dött barn. Även om ämnena skiljer sig åt finns en gemensam faktor i viljan söka stöd och råd i frågor som ofta är tabu i den vanliga världen. Vetskapen att gruppmedlemmarna delar liknande erfarenheter och att gruppen är sluten för andra gav trygghet att våga öppna sig.

Men hur kan de vara säkra på att de är trygga, det är ju på Facebook?

– Ja, det där tycker de oftast inte om att man pratar om. De känner sig skyddade, men samtidigt godkände de när de skaffade Facebook-kontot att Facebook äger allt, vartenda klick. Men jag tror att folk är villiga att byta det mot att få den här upplevelsen av trygghet. Man värderar det man får högre än det man ger, säger Ylva Hård av Segerstad.

»Öppenheten i samtalen i sociala medier och personliga poddar borde kunna bidra till en förbättrad sexuell hälsa, om förebilderna att spegla sig i blir fler och mer varierade«.

_{Anna Dahlbäck och Amanda Colldén, poddare.}

En som har funderat över om dagens utbud av öppna samtal är ett bevis på att vi inte längre skäms över kliande underliv, orgasmsvårigheter, utebliven mens, en mesig sexpartner eller sorgen över en parrelation på sparlåga är Marika Smith. I hennes podd Sex på riktigt är tonen oftast seriös. Tillsammans med veckans gäst försöker hon hitta lösningar på problem genom att lirka upp dörrar i personens medvetande och styra in på nya tankebanor, men ger också förslag på sextekniker. Hon titulerar sig sexinspiratör och har i sitt arbete samtalat med tusentals människor om sexualitet.

– Den här nya möjligheten att titta rakt in i folks sovrum, antingen som i min podd där jag coachar en gäst eller i kompispoddar där två tjejer pratar om helgens sex gör att vi ser varandras sex, säger hon.

Samtalen i Facebookgrupperna bekräftar att man inte är ensam och konstig. Hennes uppfattning delas av sexualupplysaren Marco Vega. Han är en av programledarna för podden Sexa med Saga & Marco, som startades för att de tyckte att det behövdes en sexualupplysningspodd som ingen tjänade pengar på.

»Jag önskar att det ska komma fler plattformar för män och uppmuntrar mina manliga kollegor att skapa sådana«

_{Marika Smith, poddare.}

Han oroas över att enskilda individers erfarenheter blir till sanningar i de stora Facebook-grupperna. Att en stark önskan om ett enkelt svar får gehör. Hur blir jag lycklig, hur får jag orgasm, hur får jag en lycklig kärleksrelation till exempel. I sitt arbete som sexualupplysare följer han själv diskussionerna och ser samtidigt en motvikt i form av en växande självreglering. Medlemmar tar ansvar för att nyansera diskussioner som blivit alltför enkelspåriga, inte minst de med professionella ingångar i ämnena.

– I vissa forum kan någon som påstår något få kritik, som frågor om källan till ett påstående. Det kan också vara att någon till exempel berättar om sin erfarenhet av vaginism, sedan kommenterar en barnmorska, någon från RFSU eller från en ungdomsmottagning. Personliga historier får fler perspektiv genom att professionella tillför kunskap, säger han.

I kompissamtalet är det utlevande inte tabu. Det är det inte heller i Sveriges största sexpodd Alla våra ligg, som under året legat på poddindex tjugonde plats. Högre upp på listan ligger stora program från Sveriges Radio och tungviktare som Filip & Fredrik, Wahlgren & Wistam och olika krimpoddar.

– Vi trodde att folk skulle bli mer provocerade eller att vi skulle få mer dickpicks men det har vi knappt fått.

Anna Dahlbäck och Amanda Colldén, som poddar om alla sina ligg, delar bilden av att det skett ett skifte. Förut var sex och kön något man pratade med de allra närmaste om. Nu finns ett enormt utbud av diskussionsforum och poddar där de inblandade är helt öppna inför storpublik.

– Vi har alltid sagt att det finns saker som är mer intima än sex. Vi har pratat om vad som skulle hända om folk vet att jag gillar att ha en butplug när jag onanerar. Vad ska de göra? Säga, haha du har en butplug, sjunger Amanda med skvallerbyttabingbong-melodi.

– Det är svårare att komma åt någons sårbarhet när man redan ägt det själv, fortsätter hon.

»Poddarna låter alla öron lyssna. Men Facebookgrupperna är tydligt separatistiska.«

Genusforskaren Nichole Edwards, verksam vid universitetet i Leeds, har undersökt hur kvinnor från flera engelsktalande länder som identifieras sig som feminister upplevde sin sexualundervisning. De ansåg sig inte ha fått informationen de behövde i skolan och sökte andra källor. Edwards menar att det visar på behovet av information om sex som unga kvinnor önskar och känner igen sig i. Som handlar om njutning och inte bara om faror. I Skolverkets beskrivning av vad grundskolans sexualundervisning ska innehålla i dag tar de upp faktorer som att bryta normer och motverka snäva ideal. Öppenheten i samtalen i sociala medier och personliga poddar borde kunna bidra till en förbättrad sexuell hälsa, mentalt och fysiskt, om förebilderna att spegla sig i blir fler och mer varierade, tror poddparet Anna och Amanda, som kallar skolans sexualundervisning usel.

– Eftersom det funnits en tystnadskultur så finns det så många frågor och problem som folk skämts för. Nu under corona ger vi ut en podd om dagen där en lyssnare ställer sin fråga. Vi trodde att frågorna skulle ta slut, men de fortsätter. Folk har oerhört specifika frågor och det är uppenbart att de funderar mycket på sex, säger Anna.

Har ni gynnats av att sexualundervisningen är usel?

– Ja, jag tror det. Men det är också smaskigt att lyssna på sex. Och man vill ha någon att känna igen sig i, säger Amanda.

Poddarna låter alla öron lyssna. Men Facebookgrupperna är tydligt separatistiska. Samtalen är till för dem som delar upplevelsen att ha en snippa, i vissa fall, identifierar sig som kvinna, i andra.

– Jag tror att det är bra, jag refererar till det som safe spaces. Med det kräver regler och det är där problem uppstår. Vem är det som ansvarar för om någon utsätts i en debatt? Som känner sig tystad eller diskriminerad, säger sexualupplysaren Marco Vega.

Han har själv blivit kontaktad av personer som känt sig illa behandlade i vissa forum. Framförallt handlar problemsituationerna om ideologiska frågor om exempelvis porr eller prostitution.

– Man är antingen för eller emot och då blir det en ideologisk kamp, man kan bli utslängd eller attackerad. Och då tänker jag att det inte längre blir ett safe space där man kan visa sig sårbar.

Om man blickar framåt så förväntar han sig fler exempel på att grupperna ger mer än ett personligt utbyte. Att stor uppslutning bakom en fråga kan påverka forskning, vårdens prioriteringar och politiska beslut.

– Jag tror att vi snabbare kommer att hitta saker som vi måste åtgärda. Jag tänker på alla uppror som förekommit. Som vaginism, att vården tar det på allvar. Att man kan organisera sig med andra individer och kräva rättigheter. Det blir lite närmare till makten, säger han.

Marika Smith reflekterar över risken att dominansen av kvinnoseparatistiska samtalsgrupper missgynnar män om de inte har samma möjlighet att få från andra och slippa känna sig ensamma och konstiga.

– Om kvinnor bygger ännu fler forum för stöd och kunskap och män blir utan, så blir det svårare att hinna ifatt och män halkar efter ännu mer. Jag önskar att det ska komma fler plattformar för män och uppmuntrar mina manliga kollegor att skapa sådana, säger Marika Smith.

Helena Björk är frilansjournalist