Ny bok om bisexualitet lyfter minoritetsglädje

Det har varit som magi, menar Edward Summanen. Trots att undersökningar visar att bisexualitet är den näst vanligaste sexuella identiteten är det många som inte brukar prata om sin läggning. Men genom arbetet med sin nya bok har författaren fått den ena efter den andra att börja berätta.

– Jag tror att många tänker att om man är bisexuell så kan man växla mellan att identifiera sig som homosexuell och heterosexuell, snarare än att ha egna specifika behov. Och det leder i sin tur till ett osynliggörande och känslan av att inte riktigt höra hemma någonstans, säger han.

Bi- och pansexualitet. Dåtid, nutid, framtid är Summanens femte bok i sexualupplysningens tjänst sedan han 2008 började arbeta med transfrågor på RFSL. Sedan tre år tillbaka är han anställd på Transammans, med fokus på psykisk hälsa och suicidprevention.

Den nya boken är en grundkurs i bi- och pansexualitet vars tyngd ligger i forskning. Den bjuder både på en faktaspäckad gloslista och för intressanta resonemang om känslor knutna kring sexualitet, som delvis bottnar i samtal och intervjuer med bi- och pansexuella.

»Minoritetsglädje kan handla om att man ser att det har varit utvecklande att röra sig i bi- och pansexuella sammanhang. «

–För mig är information och kunskap vägen till en bättre värld. Och om något är eftersatt eller saknas så vill jag påtala det, säger han.

Edward Summanen ville också förstå hur bi- och pansexualitet kan framställas som ett privilegium – föreställningen om att kunna vilja passera som hetero – och samtidigt som något som inte finns på riktigt. Att han själv är bisexuell har bidragit till ett intresse för att söka efter den kunskap som ligger till grund för boken.

–Men jag tycker sällan att det blir bra när föreläsare eller författare fokuserar för mycket på sig själva, eftersom det förstärker en stereotyp om att alla är på ett visst sätt och man riskerar att missa andra viktiga perspektiv.  Samtidigt ser jag en poäng med att vara öppet bisexuell i vissa sammanhang, som i den här intervjun, för att öka synligheten, säger han.

I fjol presenterade Folkhälsomyndigheten resultatet av en undersökning om livsvillkor, livskvalitet och hälsa bland bisexuella i Norden 2000–2023. Rapporten konstaterade att bisexuella på alla punkter mår sämre än både homosexuella och heterosexuella personer och med tanke på resultatet tycker Edward Summanen att det är förvånande att det i regeringens handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter inte står något specifikt om bisexuellas situation och behovet av riktade åtgärder. 

Har du några tankar om varför bisexuella kvinnor är särskilt utsatta för sexuella övergrepp – mer än både lesbiska och heterosexuella?

–Jag tänker att det hänger ihop med att vissa män har en föreställning om att bisexuella kvinnor är mer sexuellt tillgängliga och därför ännu mer sällan respekterar just bisexuella kvinnors gränser. Vi vet också att bisexuella kvinnor har ett större riskbruk av alkohol och droger och därmed kanske oftare befinner sig i en utsatt situation som män utnyttjar.

Folkhälsomyndighetens senaste undersökning visar att allt fler unga identifierar sig som bisexuella.

Under arbetet med boken har termen minoritetsstress ofta gjort sig gällande – det vill säga den psykosociala påfrestning som kommer av att tillhöra minoritet, som i det här fallet inte heller har ett etablerat kulturellt uttryck. Men Summanen lyfter också motpolen – minoritetsglädje, vilket innebär att man ser fördelar med att tillhöra gruppen. 

–Det kan handla om att man ser att det har varit utvecklande att röra sig i bi- och pansexuella sammanhang. Eller att det har lett till att man har lättare att ifrågasätta andra normer kring kön och sexualitet.

Vid sidan av den mörka rapporten visar också Folkhälsomyndighetens senaste undersökning om ungas sexuella hälsa att allt fler unga identifierar sig som bisexuella – det vill säga 12 procent av tjejerna, 17 procent av ickebinära och 4 procent av killarna. Framför allt är det gruppen heterosexuella kvinnor som minskar, medan andelen homosexuella är ganska konstant. 

– Att färre killar kallar sig bisexuella kan delvis bero på normer för hur män ska vara. Många män får tidigt höra att bög är det värsta man kan vara, och det kan göra det svårt att bejaka sina begär eller våga komma ut som bi eller pan, för man känner att man måste vara hetero. Och om det är så att människor har svårt att vara sig själva på grund av begränsade normer behöver normerna så klart förändras.

Erika Hallhagen är frilansjournalist.