»Nu får jag ge mig ut och agitera«

2014 var ett speciellt år i svensk politik. Två val ägde rum inom loppet av bara några månader. I både valet till EU-parlamentet och till riksdagen stod framför allt ett parti i centrum: Feministiskt initiativ. Med grundaren Gudrun Schyman i spetsen stormade rörelsen fram i opinionen. Feminismen i sin tur rusade upp i topp på den politiska dagordningen. Plötsligt skulle var och varannan politiker komma ut som feminist.

– Vi lyckades pressa i princip samtliga politiska partier till att visa var de stod i de här frågorna, säger Schyman själv om avtrycket som Feministiskt initiativ gjorde 2014.

– De skrev in feminismen i sina partiprogram. Det var liberala feminister och kristna feminister och gud vet allt. På Almedalsveckan pratade partiledarna om »patriarkala maktstrukturer« i sina tal. Medvetenheten och kunskapen om feministiska frågor ökade väldigt under den här perioden, och det är en bestående förändring som vi bidrog till.

Vid EU-parlamentsvalet i maj 2014 fick Feministiskt initiativ 5,5 procent av rösterna. Toppkandidaten Soraya Post tog plats i parlamentet. Inför riksdagsvalet var spänningen stor. Fi och Gudrun Schyman kampanjade i högt tempo. Inte minst reste partiledaren landet runt på »home parties«, folkbildande möten om feminism i människors hem.

– Jag hade frukostmöten, lunchmöten, möten på eftermiddagen, på kvällen och på natten, säger hon.

– Det var ett jättejobb som låg bakom det enorma genomslag som Fi fick under den perioden. Vi hade själva lagt grunden. Men man ska också komma ihåg att det fanns andra strömningar i samhället som spelade in. Det handlade inte bara om kvinnors situation, utan också om antirasism, hbtqi- och funktionsrättigheter. Fi blev ett paraply som flera av de här frågorna som fanns på dagordningen kunde samlas under.

Men kraften räckte inte hela vägen. När rösterna var räknade till riksdagsvalet 2014 hade Feministiskt initiativ samlat 3,12 procent. Man tog sig in i styret i 13 stycken kommuner. Men luften gick ur rörelsen. Gudrun Schyman lämnade partiledarposten 2018. 2022 blev hon utesluten ur partiet. Ledningen tyckte inte att hennes engagemang för nystartade organisationen Klimatalliansen var förenligt med fortsatt arbete för Fi. Under de tio år som gått sedan Fi:s framgångar har andra ämnen kommit att ta allt större plats i politiken. I dag  pratas det mer om lag och ordning, invandring, energipolitik och försvarsfrågor. Feminismen lyser med sin frånvaro, menar Gudrun Schyman.

– Det är en väldig backlash. Man märker tydligt på den politik som förs nu att de feministiska frågorna är underordnade. Högernationalismen, opportunismen och populismen har gjort att de försvunnit. Nu är det istället militarismen som står högst på dagordningen. Man har lyckats sätta bilden av det lilla landet Sverige som en stackars kvinna som behöver skydd i Natos trygga armar.

»Löneskillnaderna ökar, kvinnors sjukskrivningar ökar och i maktens korridorer blir kvinnorna färre.«

Samtidigt som politikerna diskuterar tuffare tag, lägre invandring och kärnkraft ser Gudrun Schyman en samhällsutveckling som är på väg åt helt fel håll ur feministisk synvinkel.

– Löneskillnaderna ökar, kvinnors sjukskrivningar ökar och i maktens korridorer blir kvinnorna färre, säger hon.

– Politiken som förs nu har andra mål och konsekvensen blir att feminismen och jämställdheten blir underordnade. Jag ser inte just nu att det finns någon kraft i något politiskt parti överhuvudtaget när det gäller de här frågorna. Det är väldigt allvarligt.

Även på det privatpolitiska planet ser Gudrun Schyman försämringar:

– Det har skurits ned på allt som behövs för att man ska kunna leva ett bra vardagsliv som kvinna.

Allt som har med generell välfärd att göra har blivit sämre. Tänk bara på föräldrautbildningen som jag fick när jag födde barn på 1970- och 80-talen. Allt från föräldragrupp till profylaxkurs var betalt av landstinget. Nu får man googla sig fram till privata lösningar. Privatiseringen inom välfärdssektorn och idén om valfrihet har försvagat systemen väldigt mycket och det får konsekvenser för många kvinnor, säger hon.

Statistiken talar sitt tydliga språk. Trots att den knappt alls får utrymme i partiledardebatterna på tv så tycks verkligheten vara i behov av mer feminism, inte mindre. Fortfarande är kvinnor i högre grad än män utsatta för våld i nära relationer och sexuellt våld. Våldsbrotten minskar totalt, men mäns våld mot kvinnor ligger kvar på ungefär samma nivå, år efter år.

– Feminismen är ett analysverktyg som vi behöver ha för att förstå könsmaktsordningens olika uttryck, säger Gudrun Schyman.

– För att förstå våldet måste vi sätta in det i ett sammanhang. Förstå våldets mekanism som handlar om kontroll, och upprättandet av kontroll genom våld. Det fungerar på samma sätt oavsett om det handlar om nära relationer eller gängkriminalitet eller krig. Vi behöver ha den diskussionen för att förstå att våldet inte kommer att sluta på ett område om det inte slutar på alla.

»Transproblematiken är en mätare på hur löst kunskapen om mänskliga rättigheter sitter.«

Allt handlar om makt, menar Gudrun Schyman. I allt från hur människan utnyttjar jordens resurser till hur arméer slåss om territorier till hur en enskild man brukar våld mot en enskild kvinnas kropp. Det patriarkala förtrycket manifesterar sig på alla områden. Inte minst i de ökande hatbrotten mot transpersoner.

– Transproblematiken är en mätare på hur löst kunskapen om mänskliga rättigheter sitter, säger Gudrun Schyman.

– I stort har det ju gjorts framsteg på hbtqi-området. Men när det kommer till transpersoner är det inte så. Det märktes inte minst i diskussionen om ändringen av lagen om könstillhörighet. Plötsligt så dök det här gamla sättet att tänka upp. »Tänk om det kommer in män på kvinnors omklädningsrum eller toaletter!«.

Bakslaget för feminismen kom efter högkonjunkturen under Fi:s glansdagar. Politikens trender fungerar så. De går i vågor. Så kanske måste bakslaget snart i sin tur drabbas av ett bakslag? Gudrun Schyman pekar ut framför allt två, bubblande feministiska frågor som hon anser är laddade med den kraft som krävs för att slå igenom i bruset:

– Frågan om förkortad arbetstid är väldigt central, för den inbegriper alla och handlar om människors vardag. Den är en systemförändrande reform.

– Men också synen på mäns roll i föräldraskapet har potential. Det är ju bisarrt att vi fortfarande måste muta män att vara hemma med sina barn. Vad har man då för syn på livet? Politikerna måste våga framställa saker som precis så absurda som de är.

Den förra feministiska vågens stora affischnamn har tvingats se sina hjärtefrågor halka långt ned på den politiska dagordningen det senaste decenniet. Bakslaget har dock knappast fått Gudrun Schyman att luta sig tillbaka. Tvärtom.

– Nej, jag har tänkt att nu får jag ge mig ut och agitera, säger hon.

– Det är min erfarenhet av att ha varit samhällspolitiskt engagerad i 50 år. Att man får hålla på. Nu mer än någonsin behövs det att jag åker runt och pratar om feminism.

Text: Sara Martinsson

Bild: Karin Törnblom/TT