Nu börjar ett hårdare liv för alla sorters minoriteter
Hade Kamala Harris varit bättre än Donald Trump på presidentposten när det gäller frågor som rör sexualitet, genus och reproduktiva rättigheter? Tveklöst, skriver Tomas Hemstad från ett USA som nu går och lägger sig till resultatet av ett förändrat politiskt landskap.
När jag vaknar på tisdagen och sätter på min tv så pratar NBC News reporter Dasha Burns med en kvinna i Missouri som heter Maggie om »preventivmedelsöknar«. Hon nekades att få p-piller av en apotekstekniker som sa sig vara osäker på om det var lagligt att skriva ut dem till henne (det var det). Nu arbetar Maggie på en organisation för reproduktiv rättvisa, och hon berättar att kvinnor ringer till henne och undrar om de ska slita ut sina kopparspiraler själva.
Reproduktiv rättvisa var i allra högsta grad på agendan under årets amerikanska val. I tio delstater röstades det om lagar som rör abort och i skrivande stund verkar de flesta delstater ha gått mot en utökad aborträtt i valet. Florida avviker men där krävde omröstningen en 60 procents majoritet för aborträtt, men det abortfientliga »amendment 4« fick »bara« runt 57. Aborträtten har folket med sig.
»Det är med stor frustration de som är insatta i reproduktiva rättigheter följt ett val som kommit att beskrivas som att det ska ‘rädda aborträtten’.«
I vilken mån aborträtten nationellt påverkas av att Trump vunnit valet återstår att se. Donald Trump har förhållit sig rätt kylig till abort som stridsfråga i denna valdebatt, och i en debatt mot Kamala Harris tryckte han på att det var upp till varje delstat att stifta sina egna lagar.
Även om Demokraterna hade vunnit valet så hade det varit snudd på omöjligt att »återställa Roe« (Roe mot Wade, den grundlagsskyddade rätt till abort som revs upp 2022, red. anm.) utan majoritet i senaten, där Republikanerna nu tar över flera platser. Och även med majoritet i senaten så återstår problemet med Högsta domstolen. Och för att förändra den så måste Demokraterna arbeta för att avskaffa både filibuster-regeln och Högsta domstolens sammansättning. Realistiskt sett är detta en process som kommer att ta årtionden även med bästa vilja. Ingenting tyder på att Demokraterna är redo för den fajten.
Det är med stor frustration de som är insatta i reproduktiva rättigheter följt ett val som kommit att beskrivas som att det ska »rädda aborträtten«. Garnet Henderson, en journalist som rapporterar om reproduktiva rättigheter skriver på Bluesky att retoriken under den här valprocessen dragit tillbaka abortrörelsen hela årtionden. Med budskap som »ingen ska behöva dö från graviditetskomplikationer« har Demokraterna helt lämnat de som helt enkelt inte vill vara gravida därhän. Om Roe mot Wade var otillräcklig för att skydda aborträtten så siktar dylik retorik mot ett ännu lägre mål. Henderson menar att vi är långt från att rädda tillbaka aborträtten och att Kamala Harris inte pekat ut någon väg som skulle kunna leda dit.
»Vi är långt från att rädda tillbaka aborträtten och Kamala Harris har inte pekat ut någon väg som skulle kunna leda dit.«
Tyvärr mumlade Kamala Harris, när hon behövde skrika. Abort ska vara en rättighet för alla som vill avbryta en graviditet, punkt. Att »återställa Roe« räcker inte som plattform, då domslutet Roe mot Wade ofta misslyckades med att skydda aborträtten under tiden då det var prejudicerande.
När Harris nyligen fick frågan om amerikanska transpersoner skulle beredas tillgång till könsbekräftande vård svarade hon »Jag tycker vi ska följa lagen«. En hårresande tanke då lagen i USA ytterst bestäms av just den Högsta domstol som upphävde aborträtten.
Hade Kamala Harris varit bättre än Donald Trump på presidentposten när det gäller frågor som rör sexualitet, genus och reproduktiva rättigheter? Tveklöst! Lyckades hon tydligt förmedla det? Tveksamt.
»Transrättigheter kommer garanterat att stå i skottgluggen under de närmsta fyra åren.«
Men nu är det inte heller aborträtten som ensam avgör amerikanska presidentval, även om den i just detta val varit central. I NBC:s vallokalsundersökning kom »demokratin« och »ekonomin« före när amerikaner tillfrågades om vilka frågor som var viktigast för dem.
Transfrågor – finns inte ens på listan. Republikanerna har storsatsat på att hetsa mot transpersoner med reklamfilmer på tv som är så grova att en del kanaler känt sig tvungna att varna känsliga tittare (enligt amerikansk lag måste tv-kanaler visa politisk reklam av alla slag). PR-byrån Ad Impact berättar att antitrans-kampanjen kostade Republikanerna 215 miljoner dollar, ungefär. Mediestrategen Gillian Branstetter räknade ut att det är 134 dollar och 38 cent för varje transperson över 13 år i USA.
»På ett kulturellt plan börjar nu ett hårdare liv för alla sorters minoriteter.«
Och även om amerikaner i stort är rätt svala inför hatkampanjer mot transpersoner finns det i Trumps cirklar folk som absolut inte är det. Transrättigheter kommer garanterat att stå i skottgluggen under de närmsta fyra åren. Troligen kommer även just sådant som tillgång till preventivmedel att utmanas ytterligare, och samkönade äktenskap är nog inte så fredade som vi ändå vant oss vid.
»Om vi lärde oss något den förra Trump-eran så är det att vi behöver varandra nu mer än någonsin.«
På ett kulturellt plan börjar nu ett hårdare liv för alla sorters minoriteter. När jag för Ottars räkning reste i Arkansas och Tennessee och intervjuade transaktivister för några år sedan så var det den återkommande berättelsen om Trump-åren: ett klimat där folk kände sig lite mer bekväma med att kasta glåpord och hot, en tillåtelse från ovan. Och om vi lärde oss något den förra Trump-eran så är det att vi behöver varandra nu mer än någonsin.
Tomas Hemstad, frilansjournalist bosatt i San Francisco
