»Nina och Simone« roligare än genusvetenskap A

Ett gäng framstående kvinnliga feminister möts på Montparnassekyrkogården i Paris för att diskutera ett antal eviga feministiska frågeställningar. Nina Björk och författaren Nina Lekander själv närvarar, och återuppstått ifrån de döda har Simone de Beauvoir, Simone Jollivet, Nina Simone och Simone Weil.

Samtalen dem emellan rör frågor som om man kan leva som en lär, problematiken med att sova med fienden (mannen) och hur en får tid till arbete när en har en familj att ta hand om. Det är intressant, roligt och medryckande. Mot slutet uppenbarar sig också två unga kvinnor som ska representera »det nya«. Slutet kan tolkas symboliskt när dessa är de enda som överlever när resterande deltagare lägger sig ner för att dö (som hos Shakespeare). Just när jag börjat fråga mig vart männen tagit vägen i detta drama uppenbarar de sig i form av två dödgrävare.

»Boken fungerar som en introduktion till vår feministiska historia.«

Nina och Simone – ett feministiskt drömspel av Nina Lekander ges ut av Linda Skugges förlag Constant Reader. Förutom att fungera som ett bokförlag är det även ett antikvariat. På hemsidan går att läsa att de inte har speciellt många böcker i lager, men att de tycker om allihop och brinner för att de inte ska glömmas bort. Det är ingen slump att förlaget står bakom utgivningen av Nina och Simone. Denna feministiska pjäs, med all sin namedropping, fungerar ungefär på liknande vis. Nämligen som ett sätt att sprida och lyfta bra och viktig litteratur (och musik och konst).

Bokens dialoger bygger i stor utsträckning på historiska fakta och autentiska citat. Lekander har klippt och klistrat för att matcha de olika citaten mot varandra. För det mesta fungerar det bra, dialogen flyter enkelt och smidigt, men ibland bryts illusionen av ett spontant samtal genom allt för mycket redovisande. Varje verk som de pratar om ska nämnas med årtal och gärna även en kort sammanfattning.

Boken fungerar som en introduktion till vår feministiska historia och är förmodligen både roligare och enklare att ta till sig än kurslitteraturen på genusvetenskap A.

Amanda Gräns

Läs mer

Expressen recenserar Nina och Simone