Nekades gifta sig i fängelset – stämmer staten

Natalia är livstidsdömd och sitter sedan över tio år tillbaka i fängelse. 2013 träffades Natalia och Anastasia på kvinnoanstalten i Ystad. I juli samma år förlovade de sig. Efter att ha berättat öppet om sin kärlek för personalen och andra intagna ville de gifta sig i december. Men två månader innan, i oktober 2013, förändrades allt.

Det var en vanlig dag på anstalten. Natalia arbetade i växthuset och under en fikapaus bad hon några interner som bråkade att dämpa sig. Det slutade med att hon fördes till isoleringen för att sedan flyttas till anstalten Hinseberg. Först 17 månader senare fick hon och Anastasia träffas igen.

»De var bergsäkra på att de ville gifta sig och ansökte om hindersprövning.«

Efter flytten, när Anastasia fortfarande var på anstalten i Ystad, fick de varken ringa, sms:a eller mejla varandra. Det enda de tilläts göra var att skriva brev och det gjorde de, i massor. De var bergsäkra på att de ville gifta sig och ansökte om hindersprövning. Men, Kriminalvården avslog Natalias ansökan om besökstillstånd för Anastasia, och därför blev det inget bröllop.

Hinseberg motiverade beslutet med att obevakade besök skulle kunna utgöra en säkerhetsrisk eller motverka Natalias återanpassning i samhället. Men Natalia ansökte bara om bevakade besök. Det nekades med motiveringen att: »Av utredningen i ärendet har ingenting framkommit som tyder på att Anastasia är närstående«.

Natalia överklagade, först till Kriminalvården Region Mitt, sedan till Förvaltningsrätten. Men utan framgång. Förvaltningsrätten skrev: »De har inte varit sammanboende tidigare, eller varit ett par en längre tid och kan därför inte ha en relation som kan jämställas med en närstående«. Varken Kammarrätten eller Högsta förvaltningsdomstolen beviljade henne prövningstillstånd.

»Att staten ska bedöma hur seriösa folks kärleksrelationer är utifrån hur lång tid relationen varat är helt orimligt.«

I april 2014 frigavs Anastasia. Men hon fick fortfarande inte besöka Natalia. Inte förrän ett helt år senare. I januari 2015 förflyttades Natalia tillbaka till Ystad och ansökte då om besökstillstånd igen. Och den 22 april 2015 beviljades Natalia till slut ett bevakat besök i syfte att ingå äktenskap. Vilket också skedde några dagar senare.

Nu har Natalia stämt svenska staten för överträdelser enligt artikel 12, 8 och 14 i Europakonventionen. De behandlar rätten till att bilda familj, rätten till privatliv och rätten till likabehandling. Hon vill ha skadestånd som gottgörelse för de fri- och rättighetsöverträdelser som hon har utsatts för. När Ottar når henne via telefon på anstalten i Ystad säger hon att stämningen dels handlar om personlig upprättelse.

– Men jag vill också att det som hände oss inte ska drabba andra. Kriminalvården fattar en massa godtyckliga beslut. Det är upp till var och en att överklaga dem.

»Det är inte heller statens sak att avgöra vem som får gifta sig.«

Sebastian Scheiman är hennes juridiska ombud. Han är specialiserad på fri- och rättighetsmål. Scheiman säger till Ottar att domstolarna och staten inte har beaktat det fri- och rättigheter som Europakonventionen föreskriver.

– Jag kan ha en viss förståelse för att det kan vara svårt att besöka varandra om man sitter på olika anstalter. Men Anastasia var fri i ett helt år och de fick ändå inte träffas. Att staten ska bedöma hur seriösa folks kärleksrelationer är utifrån hur lång tid relationen varat är helt orimligt. Det är inte heller statens sak att avgöra vem som får gifta sig, säger Sebastian Scheiman och fortsätter:

– Jag får inte resonemangen i avslagen att gå ihop. Ingenstans anges till exempel hur återanpassningen i samhället för Natalia skulle försvåras, inte heller hur säkerheten i fängelset skulle äventyras. De känns som svepskäl, säger han.

»Man är inte en fri människa när man sitter i fängelse. Det finns inskränkningar som man måste acceptera.«

Elisabeth Lager är chefsjurist på Kriminalvården. Hon får inte kommentera det enskilda fallet. Men på frågan om det är statens sak att avgöra vem som får gifta sig svarar hon att det givetvis inte är det, men att Kriminalvården har en lagstiftning att följa.

– Vi måste ta ställning i varje enskilt fall om en intagen kan ta emot ett besök eller få permission, vilket kan vara en praktisk förutsättning för att kunna gifta sig. Man är inte en fri människa när man sitter i fängelse. Det finns inskränkningar som man måste acceptera, säger hon och fortsätter:

– Vi prioriterar vem som får besökstillstånd och det ger vi oftast till närstående. Det finns inte resurser att bevilja alla besök. Det framgår av Kriminalvårdens beslut att deras relation inte bedömdes som varaktig och det har också prövats i domstol. Det är inte något konstigt, i början av en relation vet man inte hur länge den ska vara, säger Elisabeth Lager.

I Ottars temanummer Fängelse (#1 2017) beskrivs bristen på enhetliga riktlinjer kring hbtq-frågor inom Kriminalvården. »Verksamheten löser frågor som uppkommer efter hand«, säger Kriminalvårdens personalexpert i reportaget »In i garderoben – utan att passera gå«.

– Här på fängelset i Ystad hissas regnbågsflaggan under Pride varje år. Men två intagna som har en kärleksrelation får inte dela avdelning och separeras i stort sett i alla aktiviteter. Till exempel får vi inte vistas i samma lokal när vi har studietid, säger Natalia.

»Man har inte tagit höjd för att personer kan bli kära i någon av samma kön.«

Jag frågar Sebastian Scheiman om han tror att besöksförbudet handlade om att det rör sig om en lesbisk relation?

– Fängelsevärlden är strikt heteronormativ. Anstalter är könsuppdelade mellan kvinnor och män. En orsak till det kan vara att man vill förhindra att kärleksrelationer inleds. Men man har inte tagit höjd för att personer kan bli kära i någon av samma kön. Det svenska regelverket är stelbent. Bedömningarna kring vem som är närstående beaktar inte hbtq-personers kärlek och att sådan kan uppstå även på anstalter när man är frihetsberövad, säger Scheiman.

Kriminalvårdens chefsjurist Elisabeth Lager säger till Ottar att alla relationer är likvärdiga vid prövningar av besök – samkönade eller ej.

Att Natalia och Anastasias kärleksrelation inte bedömdes som tillräckligt seriös för besök och giftermål blir nu ett fall för tingsrätten.

Anna Knöfel Magnusson är frilansjournalist

Anastasia heter egentligen något annat

FAKTA: Närstående och anstaltsbesök

Den som är häktad eller sitter i fängelse kan få ta emot besök. Det är alltid häktet eller anstalten som bestämmer hur lämpligt ett besök är.

En närstående är, enligt 4 § i Kriminalvårdens författningssamling, (KVFS 2011:2):
1. en intagens maka eller make, registrerade partner och sambo,
2. en intagens barn, oavsett ålder,
3. andra barn som stadigvarande sammanbor med en intagen,
4. en intagens föräldrar och syskon, samt
5. en annan person än någon som anges i 1-4 som har en sådan nära relation till en intagen att de bör betraktas som närstående till varandra.

Andra personer som enligt punkt 5 kan betraktas som närstående till en intagen kan vara t.ex. fästmö eller fästman, flick- eller pojkvän, barnbarn, far- eller morförälder, eller en person som den intagne stadigvarande bor tillsammans med utan att de lever i en parrelation. Kravet på en nära relation förutsätter normalt att relationen har eller kan antas få en viss varaktighet. (KVFS 2013:5)

---

Läs mer

http://www.www.ottar.se/artiklar/f-r-kvinnor-h-r-inne-ha-sex-med-varandra

http://www.www.ottar.se/artiklar/i-garderoben-utan-att-passera-g

http://www.www.ottar.se/artiklar/begr-nsade-beg-r