Många feminister, antirasister och normritiska som uttrycker sig på nätet utsätts för hot. Men det skulle inte behöva vara så, skriver Kawa Zolfagary.
Innan Facebook och Twitter, innan Lunarstorm och Skunk gnabbades det i andra kanaler. En av dem var IRC, en chattklient som Twitter till stora delar baserats på. IRC var en av de största plattformarna på internet och fyllt av människor som ville jävlas med andra – dem vi i dag kallar troll.
Den största skillnaden är att det då inte fanns någon politisk rörelse bakom trollen. Dåtidens troll var för det mesta personer som inte höll med om åsikterna de uttryckte. De gjorde det enbart för att provocera och få reaktioner. Moderationen på IRC var helt upp till andra användare, de kunde välja att sparka ut dig från chattrummet eller blocka dig från att komma in. De kunde välja att blocka din IP-adress och då hjälpte det inte att skapa ett nytt konto. I dag finns det inget som hindrar någon från att skapa nya konton på sociala medier och fortsätta trakassera människor utan konsekvenser.
Att få någon fälld för hotfulla eller kränkande kommentarer på nätet är svårt. Det beror på en rad olika skäl. Dels verkar kompetens hos polis och rättsväsende saknas, dels verkar lagen inte hängt med. Men framförallt är det en klurig process som lägger mycket av ansvaret på den som blir utsatt. När polis inte samlar in bevis eller lägger ner de resurser som krävs så måste den utsatte själv ta fram det nödvändiga materialet, något inte alla klarar av. Företagen som tillhandahåller våra sociala medier är inte heller särskilt intresserade av att hjälpa till. Med miljoner och åter miljoner användare att moderera så väljer företagen bakom Facebook och Twitter istället att förlita sig på automatiserad moderering. De engagerar sig sällan i enskilda fall.
»Det naturliga vore att företagen tar sitt ansvar, det är ändå på deras plattformar som situationen uppstår.«
Det finns ett uråldrigt ordspråk som lyder ”mata inte trollen”. Det innebär att det bästa sättet att kontra skadligt beteende på nätet är att ignorera det. Men experter på kommunikation och sociala medier menar att motsatsen gäller. Dr Whitney Philips som skrivit en bok om troll på internet menar att man istället ska engagera sig i kommentarsfälten och inte låta aggressiva eller kränkande kommentarer stå oemotsagda. Om företagen som tillhandahåller kommentarsfälten tydligt markerar mot beteende som går över gränsen och hindrar situationer från att eskalera så minskar man problemet med hot och kränkningar avsevärt. Det kräver dock att företagen lägger ner pengar och resurser på det, något de sällan är villiga att göra.
För att kommentarsfälten inte ska bli ytor där extremister organiserar sig och skrämmer iväg alla andra krävs att företagen investerar i moderation. Något de inte är beredda att göra. Det kräver också att goda röster engagerar sig och inte låter extremisternas åsikter stå oemotsagda, vilket inte är det lättaste. För vem vill självmant bli måltavla för rasism, sexism och hot?
Det naturliga vore att företagen tar sitt ansvar, det är ändå på deras plattformar som situationen uppstår. En nu nedlagd svensk debattsida som var ökänd för sitt mycket aggressiva kommentarsfält märkte att något så enkelt som snällare rubriker ledde till mindre hotfull stämning i kommentarerna. I dessa tider där vi är extra måna om vår yttrandefrihet borde vi fundera på hur vi värnar om den på nätet. För just nu gör vi det inte tillräckligt.
Kawa Zolfagary är frilansskribent och författare.
